Läsarberättelse: Jag minns min barndoms jular med sorg
Det är med sorg i hjärtat som jag minns min barndoms jular. Det var den helg på året som vår far tyckte att det var fritt fram att festa flera dagar i rad. Under resten av året var han en helgalkoholist som skötte jobbet utan anmärkningar. Utöver julen unnade han sig flerdagarsfyllor på påsk och midsommar.
En jul som jag minns extra väl var då jag själv var tolv år. Det var en kall och snörik vinter på och vi var bosatta ganska ensligt ute på landet. En eftermiddag, några dagar före jul när jag var på väg hem från skolan, fick jag se pappa ligga och sova i en snödriva vid den smala skogsvägen som ledde till vårt hus. Jag sparkade lite lätt på honom för att se om han var död. Han försökte sätta sig upp och mumlade något innan han föll tillbaks och somnade. Jag fortsatte då hem utan att tala om för någon att jag sett pappa liggande i snön.
Hittade pappa i en snöhög
Det gick ett par timmar innan mamma började bli orolig och undrar varför han inte kom hem. Det brukade han alltid göra även om han var rejält berusad. Jag visste ju var han fanns och min önskan var just då att han skulle frysa ihjäl så att vi slapp honom. Men efterhand som mammas oro ökade, sa jag till slut att jag kunde gå ner till busshållplatsen och se om han kanske satt där. Jag tog med en ficklampa och gick ut i mörkret. Nu lyckades jag väcka vår genomfrusna far, som stapplade hem på ostadiga ben lutad emot mig. Väl inomhus hjälpte mamma honom i säng och tackade Gud att han blivit räddad.
Dagen innan julafton hade pappa lovat hämta en julgran, men då han varit berusad redan på förmiddagen blev det inget med detta. Min fyraåriga lillasyster grät förtvivlat och tyckte att det inte kunde bli jul, eller att tomten skulle kunna lämna paket om vi inte hade en julgran. Hon grät sig till sömns den kvällen och mamma som försökt trösta henne somnade intill henne. Då sa till min tioåriga bror att vi måste fixa julen själva.
Sagt och gjort. Vi klädde på oss ordentligt, tog pappas yxa och en ficklampa och gav oss ut i skogen. Där plumsade vi omkring i snön och lyste på olika granar tills vi hittade en som vi tyckte var fin. Vi turades som att hugga med yxan i den sega granen så den till slut föll omkull. Stolta tog vi tag i varsin ände av den och bar hem den, där vi ställde den i vår farstu. Nästa morgon hittade mamma till sin förvåning granen och frågade oss var den kom ifrån. Vi sa att det säkert var bonden i granngården som lämnat den.
Överraskade familjen med gran och paket
Mamma blev glad och klädde granen medan hon sjöng fina julsånger. Min bror och jag ville också att det skulle ligga paket från tomten under granen, så vi började göra egna julklappar. Eftersom jag fyllt år ett par veckor tidigare hade jag ett fint ritblock och en ask kritor som jag slog in i julpapper. Min bror hittade ett gammalt pussel av nio byggklossar som vi också slog in. Det blev julklappar till vår lillasyster. Mamma hade som vanligt köpt strumpor och underkläder till oss alla, som hon lagt in i julpapper.
När lillasyster vaknade på julaftonsmorgon fanns det både en gran och paket. Vi sa att tomten hade lämnat detta när han åkte förbi på natten. Det blev en fin julafton med skinka, rotmoslåda, risgrynsgröt och pepparkakor. Pappa var ganska nykter ända till kvällen och min bror och jag lärde lillasyster julsånger som vi lärt i skolan.
Grannfamiljen hjälpte oss
Ett par dagar efter jul mötte vi tanten från granngården. Hon sa att hon sett våra fotspår i snön och att vi varit i skogen. Vi började gråta och bad om förlåtelse och vädjade om att hon inte skulle skvallra för mamma. Tanten bad oss komma med in till henne. Där satt hela hennes familj och hade elvakaffe. Hon bjöd oss på varm choklad och bullar, medan hon berättade för sin familj att hon tyckte vi var duktiga som ordnat med jul på egen hand. Farbrodern sa att det var bra gjort, men att vi måste lova att säga till honom nästa gång vi ville ha en gran. Då skulle han såga av den och ta hem den till oss. Vi fick med oss en påse goda bullar och kakor och hela den snälla familjen kramade om oss och önskade god fortsättning till hela vår familj.
När mina egna barn växte upp försökte jag göra så mysiga och pyntade jular som min begränsade ekonomi tillät. Nu är jag ensam och brukar bli bjuden till en dotter som bor i samma stad. Hemma blir det någon ljusstake i fönstret och några gamla juldukar på borden. Julmaten lagar jag tillsammans med andra frivilliga, så vi kan bjuda ensamma och behövande på ett riktigt fint julfirande inom svenska kyrkans verksamhet.
/Ilona
Foto: Shutterstock/TT(Obs! Bilden är arrangerad)