Läsarberättelse: Jag fick aldrig se min bror igen
Min pappa växte upp på en gård i Småland. Det var en gammal gård med mangårdsbyggnad, stall lagård, lada och flera andra ekonomibyggnader. Pappa föddes i början av 20-talet som den äldre i en syskonskara på fjorton. När jag var liten och besökte farmor och farfar med mina föräldrar, min storebror och lillasyster var det en hel massa fastrar, farbröder och kusiner där.
Jag älskade dessa släktträffar och hjärterum fanns det gott om. Den yngste av fars bröder hette Peder och jag tyckte att han var fantastiskt! Han var inte mer än ett par år äldre än min egen storebror. Peder reste ofta på semester i Skottland och det kände jag ingen annan som gjorde. Det var unikt för mig och jag tyckte det var en imponerande sak att göra. Peder hade dessutom investerat i en smalfilmskamera. Tänk, en kamera som kunde ta rörliga bilder! I mina ögon var det fascinerande
Min bror drunknade
På sommaren 1967 när jag var 16 år hände det fasansfulla. Min bror på 19 år dog när han badade i havet. Den varmaste dagen den sommaren hade han tillsammans med två jämnåriga kamrater tagit sig till stranden för att bada. En av kamraterna blev liggande på stranden och solade medan min bror och den andra kamraten gick i vattnet. De drunknade båda. Min bror hittades drivande vid strandkanten och kamraten hittades långt ut vid tredje revet. Det blev aldrig klarlagt varför de drunknade men jag vet att min bror inte kunde simma.
Denna fruktansvärda händelse påverkade givetvis hela familjen starkt. Men det blev vardag igen och nu, sett i backspegeln, skedde det förvånansvärt snabbt. Förlusten av min bror glömdes givetvis aldrig, men livet gick ju vidare. Jorden snurrade och mamma, pappa, min lillasyster och jag var tvungna att snurra med den. Ingen av oss i familjen brydde sig om att bada efter katastrofen och varken jag eller min syster lärde oss att simma.
Tre år efter att min bror gått bort var det dags för generationsskifte på farfars gård. Farbror Peder köpte gården och farmor och farfar fick ett litet hus i en närliggande by. En tid därefter stötte jag ihop med Peder och vi pratade länge om allt möjligt. Samtalet handlade också om min storebror som Peder genom hela sin uppväxt haft en nära vänskapsrelation med eftersom de var så nära i ålder. Peder berättade för mig att han han hade tre, eller fyra smalfilmer där min storebror fanns med. Jag hade inte haft en aning om detta, men jag ville givetvis gärna se dem. Vi avtalade därför att jag skulle komma hem till honom i hans gamla barndomshem som han nu flyttat in i. Han skulle plocka fram projektorn så att jag kunde se min storebror på filmduken. Min älskade storebror som jag saknade så mycket. Vi kom överens om att ses tre veckor senare, en dag som passade oss bägge.
Jag förlorade min bror på nytt
Men ödet ville annorlunda. En vecka senare brann min farmor och farfars gård ner till grunden. Kortslutning i gamla elektriska ledningar var orsaken. Som tur var räddade Peder sig själv och djuren, men allt lösöre gick upp i rök, så även Peders många rullar smalfilm. Det var därför som jag aldrig fick chansen att återse min bror på film och det var jag förstås väldigt ledsen över.
Idag är mina föräldrar sedan länge borta och den stora flocken av släktingar på min fars sida har tunnats ut. Peder lever inte längre han heller, men av och till tänker jag på honom och hans smalfilmer.Det skulle inte förvåna mig om han sitter på ett moln tillsammans med min bror och tittar på smalfilm på den stora himmelska duken. Jag hoppas det.
/Margareta
Foto: Unsplash (Obs! Bilden är arrangerad)