Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Carina: Jag blev kär i en sociopat

05 dec, 2019
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
Kvinna ligger på en soffa och ser fundersam och stressad ut.
Foto: Shutterstock/TT (bilden är arrangerad)
Stefan tog mig med storm när vi möttes och jag var djupt förälskad. Men min dotter var inte lika begeistrad, hon tyckte att det var något konstigt med honom. Och det skulle visa sig att hon hade rätt.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Häromdagen ringde en av mina väninnor och berättade om en spännande serie hon sett på Netflix. Det var en sann historia som handlade om en kvinna som blev huvudlöst förälskad i en livsfarlig sociopat, och som gifte sig med honom. Det blev början på en mardröm som hon aldrig hade kunnat föreställa sig.

Telefonsamtalet väckte upp gamla insomnade minnen – sådant jag förträngt under många år – och jag blev iskall och svettig på samma gång. Jag mumlade fram en ursäkt för att avsluta samtalet och sedan dröjde det en bra stund innan jag kunde andas normalt igen.

Det som min väninna berättade om var nämligen något jag kände igen alltför väl. Jag närmade mig fyrtio när jag mötte Stefan – han var trettiofem och en otroligt charmig och mysig man som verkligen tog mig med storm. Jag hade nyligen skilt mig från den man jag varit gift med i mer än femton år, och även om skilsmässan från Frank var vänskaplig och odramatisk var jag ändå skör, och jag hade verkligen inte planerat att bli förälskad så snart. Men det var omöjligt att stå emot Stefans charm.

Min dotter kände sig otrygg

Stefan var egen företagare i reklambranschen med hela världen som arbetsplats. Min fjortonåriga dotter Sara var inte lika begeistrad. Hon var tvärtom fientlig mot Stefan från första stund, och jag kunde inte förstå varför. Han gjorde allt för att vara henne till lags – han köpte presenter, bjöd ut oss båda på fina middagar, erbjöd sig att skjutsa henne till fotbollsträning och pianolektioner när min bil var på reparation.

Men hon förblev fientlig mot honom och till sist var jag tvungen att säga åt henne på skarpen. Jag förklarade för henne att jag verkligen var förtjust i Stefan och att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att till och med flytta ihop med honom. Att hon inte ville anstränga sig det minsta för att acceptera honom sårade mig, ville hon inte att jag skulle vara lycklig?

Annons

Sara sa att det var något underligt med Stefan, något hon inte tyckte om. Hon kände sig otrygg i hans sällskap, menade hon, men eftersom hon inte kunde ge några exempel eller förklara mer tydligt vad hon menade tog jag inte till mig det hon sa. Det slutade med att vi blev ovänner, och att hon stack ut och slog igen dörren efter sig. Några timmar senare ringde hon från sin pappa, och förklarade att hon tänkte bo hos honom några nätter.

Han blev sårad

Under flera dagar funderade jag över situationen. Jag visste varken ut eller in, för jag var djupt kär i Stefan – det fanns stunder då jag kände att jag verkligen älskade honom – men samtidigt kunde jag ju inte stöta bort min enda dotter heller. När jag försökte förklara situationen för Stefan blev han sårad. Om jag verkligen älskade honom, skulle jag då inte anstränga mig mer för att få Sara att acceptera honom? Och om Sara verkligen älskade mig, skulle hon då inte acceptera att jag hade mött en ny kärlek?

Det var första gången jag märkte att Stefan kunde ha svårt att sätta sig in i andra människors känslor. Jag tyckte han var kall när han talade om Sara – det var ju trots allt min dotter! Men jag förklarade det med att han helt enkelt var ledsen. Ett par dagar senare ringde Frank till mig. Sara ville inte åka hem, sa han, eftersom hon var orolig över att träffa Stefan. Istället ville hon flytta hem till Frank permanent.

Jag blev chockad. Dittills hade jag trott att Sara mest varit trulig, så som tonåringar kan vara när de inte får som de vill, men nu upplevde jag att hon faktiskt var direkt elak. Vi hade alltid haft en fin relation, och det kändes som ett slag i ansiktet – som om hon gjorde detta bara för att jag skulle ge vika. Frank höll inte med. Sara var orolig på allvar, menade han, och det borde jag ha märkt om jag verkligen lyssnat på henne. Men jag vägrade höra på honom. Jag upplevde det som att min exmake och vår dotter helt enkelt hade gaddat ihop sig mot mig.

Annons

Läste mina sms

Det var hemskt att se Sara flytta. Men det gjorde underverk för min och Stefans relation. Jag lät honom flytta in hos mig, och vi tillbringade några fantastiska veckor tillsammans. Jag skämdes över att det var så skönt att slippa konfronteras med Saras klagomål och aggressivitet, men samtidigt njöt jag av att kunna visa min kärlek till Stefan öppet.

Efter att han bott hos mig några veckor började jag dock märka att han hade sidor som var mindre charmiga än de han dittills visat upp. Jag märkte att han rotade bland mina privata saker, och att han läste mina sms, och han visade sig vara väldigt svartsjuk på mina vänner och kollegor. Om han inte direkt såg namnet på den som skickat sms så ställde han mig mot väggen på ett närmast aggressivt sätt för att få veta.

Sådana stunder skrämde han mig; hans blick förändrades och blev mörk, och hans ansikte stelnade till. Ögonblicket därpå var han sig själv igen, och godmodig och charmerande som aldrig förr. Men för varje gång han gav uttryck för den där osunda svartsjukan kände jag att mitt förtroende för honom sjönk alltmer.

Tog mina pengar

Jag började upptäcka att det försvann pengar från mitt konto. Jag hade gett Stefan tillgång till mitt bankkort någon gång då jag bett honom handla något särskilt, men nu försvann det relativt stora summor pengar regelbundet. När jag frågade honom om det blev han alldeles iskall och sa att jag borde veta bättre än att ifrågasätta honom.

Jag märkte också att han ljög. En gång sa han att han skulle resa till Prag för jobbets räkning, men istället såg jag honom stå och smyga utanför mitt kontor. Han såg aldrig att jag såg honom, och han försvann innan jag hann konfrontera honom, och när jag sökte honom på mobilen svarade han inte. Samma kväll ringde han ”från Prag” och sa att han längtade efter mig… Jag förstod ingenting. Varför ljög han? Och om det nu möjligen fanns någon godtagbar anledning till lögnen, varför spionerade han på mig?

Annons

Drack för mycket

En kväll var vi hembjudna på middag hos en kollega och hennes man. Stefan drack för mycket och blev hård och konstig, och när min dotter Sara kom på tal blev han alldeles svart i blicken. Min kollega frågade hur det gick, och om Sara skulle flytta hem igen framöver, och Stefan svarade då att han hoppades att hon aldrig mer skulle komma hem. Och om hon hade sådana planer skulle han nog se till att hon höll sig borta…

När vi kom hem den kvällen ställde jag honom mot väggen. Hans reaktion gjorde mig skräckslagen. Han blev totalt ursinnig och väste fram att om jag någonsin nämnde Sara igen skulle han döda oss båda två. Efteråt blev han ångerfull och mild, men jag förblev avvaktande.

Under de kommande veckorna började jag iaktta honom när inte märkte det, och jag började också efterforska honom på internet. Jag blev chockad när jag insåg att han inte alls var egen företagare, och än mer chockad när jag fick fram att han dessutom suttit i fängelse för misshandel av sin tidigare sambo.

Vid det laget var jag rädd för att säga till honom rakt ut att jag ville att han skulle flytta ut, så jag bad några manliga kollegor att följa med mig hem och ta ifrån honom nycklarna och se till att han kom iväg. Han gav sig iväg utan hot, men med den där otäcka svarta blicken som fyllde mig med sådan fruktan. Sedan ringde jag till Sara och vi pratade ut, för första gången sen hon flyttat. Jag erkände för henne att hon haft rätt hela tiden, och att jag varit förblindad av mina känslor.

Förföljde mig

Jag bad henne bo kvar hos Frank ytterligare en tid, för jag var långtifrån säker på att Stefan skulle låta mig vara i fred. Och jag fick rätt. Han började ringa och skriva sms flera gånger om dagen. Jag misstänkte att han dessutom förföljde mig, men upptäckte honom aldrig. Men jag var ständigt rädd och nervös, och till sist bestämde jag mig för att sälja lägenheten och flytta. Jag passade också på att byta telefonnummer,
e-postadress och även ta tillbaka mitt flicknamn, för att göra det lite svårare för Stefan att hitta mig.

Efter att jag flyttat fick jag faktiskt vara i fred. Och nu har det gått fem år sedan jag sist hörde något från Stefan. Min ex-man och jag har hittat tillbaka till varandra så nu bor vi alla tre – Frank och jag och Sara – tillsammans igen. Och jag känner mig trygg, det gör jag. Men visst händer det att jag tänker på honom och undrar om han hade kunnat göra mig eller min dotter illa så som han hotade med.

Annons