Krystina: Min hund blev viktig för mig på hemmakontoret

Efter reklamen: Se också: Enkel pausgympa

Efter 15 år på samma löneavdelning tog jag äntligen mod till mig och startade eget som revisor. Jag fick ta farväl av såväl tryggheten som fina kollegor, men det blev också starten på en dröm.

Tidpunkten var perfekt, mina barn hade sina egna liv med jobb, studier och partners, och jag hade bara mig själv och hunden Polly att ta hänsyn till. Jag hade fått ordning på hemmakontoret, och hade två kunder som jag skulle hjälpa med bokföringen.

Den första morgonen som ”egen” var jag uppe före solen, och kastade mig över arbetet i sällskap av en kanna kaffe och massor av energi. Jag var halvvägs igenom en hög med bilagor när jag hörde en djup suck bakom mig. Det var Polly, som på ett dramatiskt sätt försökte göra mig uppmärksam på att hon inte fått sin morgonpromenad. Jag slet mig motvilligt från arbetet och klickade fast kopplet i hennes halsband.

Omöjligt att koncentrera sig på arbetet

Klockan var nästan nio. I vanliga fall tog vi en runda halv åtta, innan jag åkte till jobbet, och hon hade bevisligen koll på att jag hade missat den. Vi brukade gå ut en andra gång när jag kom hem från jobbet, så hon ställde sig och pustade och frustade bakom min rygg klockan 14.30. Det var en usel tidpunkt, för jag var mitt uppe i något viktigt, och hon tryckte sig in under skrivbordet när jag inte reagerade på hennes otåliga fnysningar.

– Men fy, Polly! skällde jag. Ge mig en sekund i alla fall.

Det slutade med att hon fick sin vilja igenom för det var omöjligt att koncentrera sig när hon snurrade sig runt mina vader. Vi gick samma väg som vi brukade, och hon tog täten medan jag var djupt försjunken i tankar.

Fyra minuter senare var jag tillbaka vid skrivbordet, och hon lät mig arbeta ifred tills det var dags för dagens tredje promenad klockan 17. Polly satte av, och jag funderade på missuppfattningen att hundar inte kunde klockan. Det var i alla fall inga tvivel om att min hund visste precis när det var dags för en tur.

Snart byggde hon upp en arsenal av irriterande beteenden för att få mig upp ur stolen och ut på promenad. Det var djupa suckar och galenskaper under skrivbordet, som hon toppade med att gräva i trasmattan innanför dörren.

Det var irriterande, för jag hade en ny kund och behövde jobba. Jag tyckte att hon kunde springa runt i trädgården tills jag var redo, men det höll hon inte med om.

Viktigt för hälsan att inte sitta still för länge.

hälsa6 enkla tips för att minska ditt stillasittande under dagen

Utan hunden lämnade jag aldrig skrivbordet

Sommarlovet närmade sig, och min dotter frågade om hon och barnen kunde få låna Polly en vecka när de skulle campa. Det fick de mer än gärna. Nu skulle det arbetas! Det var skönt att slippa ta hänsyn till Polly, och jag pausade bara för att äta och en snabb avstickare till mataffären.

Den tredje dagen fick jag huvudvärk. Torra ögon, ont i ryggen, och nacken värkte. Det var uppenbart vad som var fel. Utan Polly satt jag vid skrivbordet i timmar, och varken rörde på mig eller kom ut i friska luften.

Jag fick dåligt samvete, och såg fram emot att hon skulle komma hem igen. Mest av allt saknade jag hennes sällskap, men jag hade också insett att jag saknade min stränga paushund att hålla mig i öronen.

Jag har insett att promenaderna inte bara är bra för mitt fysiska välmående. Jag får också mer gjort när jag kommer ut och bort från skärmen, för jag kommer tillbaka från en rask promenad med bättre lösningar.

Och jag ska aldrig mer klaga över Pollys pustande och frustande.