Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Catharina: Jag fick blommor som tack från en okänd man

05 nov, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
En kvinna håller en bukett med tulpaner och ler stort.
Foto: Shutterstock/TT
Det var bara en liten tjänst, men den verkar ha betytt mycket för honom.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Spara pengar genom att leva som förrBrand logo
Se också: Spara pengar genom att leva som förr

Vår bank låser dörren klockan 14 varje vardag och betjänar inte längre kunder efter det, men mellan 14 och 17 finns tillgång till en glaskur med två bankomater. Härifrån kan man se personalen arbeta inne i banken.

En decemberdag 2022 gick jag in i kuren för att ta ut pengar. Jag hade precis stoppat in kortet i automaten när en ung man kom in. Han hade ansiktstatueringar och piercingar i ögonbrynen och näsan. Först blev jag nervös, skulle han råna mig? Vid en andra titt kände jag snarare medlidande med honom, för han verkade eländig och såg ut att frysa i sin tunna jacka.

Han frågade mig om bankomaten kunde växla euro. Jag förklarade att automaten tar emot euro som sätts in på ens konto om man är kund i banken. Det var han dock inte, och han hade redan försökt växla hos andra banker.

– Jag föreslår att du knackar på dörren och frågar om du kan växla pengarna ändå mot en avgift, sa jag vänligt.

Medan jag tog ut pengar till mina julklappsinköp överhörde jag att bankpersonalen otrevligt avvisade att växla mannens euro.

Han kunde se mitt namn

Det slog mig att han måste vara i mitten av 30-årsåldern, precis som våra två söner. De har haft det bra, men de växte också upp under trygga förhållanden som tyvärr inte alla har.

– Hur mycket euro har du? frågade jag därför.

Han förklarade att det handlade om 100 euro som han hade fått för att hjälpa en polsk målare sedan klockan sex samma morgon. Avtalet hade annars varit i svenska kronor.

Annons

Du är alltför godhjärtad

Jag tänkte snabbt eftersom jag hade tagit ut den maximala summan från bankomaten för en dag, men jag kunde sätta in de 100 euro på mitt konto via automaten och skicka beloppet till den unge mannen via mobiltelefonen.

En lättnad spred sig över honom när jag erbjöd det.

– Men du måste lova att jag inte hör från dig igen och att pengarna inte är stulna, betonade jag för honom.

Han försäkrade mig om båda delarna, och vi genomförde transaktionen. När jag överförde beloppet kunde jag bara se att mannen hette Danny Hansson. Han kunde dock se mitt fullständiga namn och självklart mitt telefonnummer. Han tackade mig överväldigande och jag hade en bra känsla i magen när jag lämnade banken.

Såg honom på en bänk

När jag kom hem efter att ha gjort mina julklappsinköp kunde jag inte låta bli att berätta allt för min man, och han blev helt tokig. Med telefonnumret skulle man kunna hitta vår adress, och min man var övertygad om att Danny Hansson antingen skulle göra inbrott hos oss, råna oss eller hota till sig mer pengar.

– Du är alltför godhjärtad, rasade han. Och det var förmodligen svarta pengar!

Faktum är att jag själv också funderade på om Danny skulle kunna bli tillräckligt desperat för att vända sig till mig igen. Men julen och nyåret kom och gick utan att något sådant hände, men jag tänkte ofta på honom och letade efter honom på stadens gator.

En vårdag i år promenerade jag och min man på stadens torg bland vackra färgglada blommor, när jag plötsligt upptäckte Danny på en bänk. Han hade fått färg i de magra kinderna och verkade lycklig när han satt där med en kvinna.

Jag såg bara snabbt på honom och hälsade inte, för han skulle förmodligen varken minnas eller känna igen mig. Men jag hade fel, för i nästa ögonblick hann han ikapp oss och ropade:

Annons

– Hallå? Ursäkta?

Jag vände mig om och han räckte mig tulpaner och sa:

– Tack för hjälpen den där
dagen.

– Självklart, svarade jag, och sedan snurrade han runt och försvann.

Jag var glad att han inte längre såg lika miserabel ut, men min man klagade förstås över att tulpanerna i min händer hade blivit stulna från torgets krukor. Det var kanske sant, men jag lät ändå buketten stå i en vas på köksbordet tills de vissnade.

Jag har inte hört från Danny igen och har inte heller sett honom i stan sedan dess, men när jag går förbi banken gläds jag åt att ha hjälpt en medmänniska med något som var obetydligt för mig, men kanske betydelsefullt för honom.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons