Gunnel: Att både hinna flytta och fira nyår var naivt – då kom räddningen
Men sent omsider blev vi varse att vi tagit oss vatten över huvudet.
Hur skulle vi hinna med allt?
Redan i oktober förra året visste min man Jan och jag att kommande nyårsafton skulle bli annorlunda än alla tidigare. Vi hade nämligen äntligen fått sålt det stora gamla huset som våra barn vuxit upp i. Vi hade haft det ute till försäljning i över ett år, och lika länge hade vi suktat efter ett litet hus närmare stan.
När det äntligen dök upp någon som var intresserad av vårt hus, ville de pruta ner priset så mycket att stämningen mellan oss blev dålig, trots att mäklaren var mellanhand. Överlåtelsedatum för vårt hus blev satt till den 1 januari klockan 12, och alla undrade varför vi hade accepterat vad som i deras ögon var en dålig tid. För oss var det dock okej, eftersom vi var så lättade att äntligen kunna gå vidare.
Vårt nya lilla hus kunde vi få tillgång till först den 30 december klockan 14, men Jan och jag var övertygade om att vi kunde klara det bara vi la manken till. Vi erbjöds hjälp från både barn och vänner, men ville inte förstöra deras nyårsafton bara för att vi skulle flytta. Det var bara elva kilometer mellan det nya och det gamla huset, och Jan kunde låna en skåpbil på sitt jobb.
Ångrade att vi hade tackat nej
Vi var hoppfulla när väckarklockan ringde tidigt på årets näst sista dag, och vi anlände till vårt nya hus i den proppfulla skåpbilen. Men därefter började tiden att gå. Värmepannan hade slocknat och säljaren var tvungen att få tag på en tekniker.
Trots att vi bar in våra saker under tiden, var vi av ren hövlighet tvungna att småprata lite med säljarna. Det låg ju också i deras intresse att pannan kom igång. Klockan hann passera midnatt innan vi stupade i vårt gamla sovrum.
Nu handlade det bara om att försöka få in allt under tak
Även om vi gick upp tidigt på nyårsafton, verkade det omöjligt att vi skulle hinna städa vårt gamla hus till klockan 12 dagen efter. Hela tiden upptäckte vi något som vi glömt, och det var en chock att se hur mycket vi hade samlat på oss i garaget.
Allt för snabbt började mörkret att sänka sig, och vi var nära att slita ut oss helt. Samtidigt var alla andra upptagna med att klä om inför en festkväll med god mat och vin. Nu ångrade vi att vi hade tackat nej till alla erbjudanden om hjälp.
Helt orealistiskt hade vi trott att vi skulle hinna göra i ordning lite i vårt nya hus, och dessutom fixa mat och njuta av ett glas rödvin. De planerna fick skrotas, för nu handlade det bara om att försöka få in allt under tak på vår nya adress.
Aldrig hade champagne smakat så gott
Klockan var 18 när en man och en kvinna dök upp på vår nya uppfart.
– Hej, vi heter Jeanette och Henrik och vi bor här intill, presenterade de sig. Behöver ni hjälp?
Om vi gjorde? Vi kunde nästan inte med att tacka ja, men våra nya grannar insisterade. De förklarade att de var hemma eftersom de hade två små hundar som hade fått lugnande och därför var mer eller mindre utslagna. Dessutom hade de två nästan vuxna söner som fortfarande bodde hemma, som inte skulle på fest förrän senare och de kunde hjälpa till de med.
Med nya, friska krafter började det hända saker. Medan männen flyttade in det sista, hjälpte Jeanette mig att dammsuga och städa i vårt gamla hus, som vi enligt köpeavtalet skulle göra. Det hade vi tänkt att göra på förmiddagen dagen efter, men jag hade varit orolig för hur vi skulle hinna det. Nu gick det som en dans.
Klockan 21 var vi klara. En timme senare satt vi i grannarnas kök och hade det mysigt med en omgång improviserad nattamat med champagne till. Aldrig hade vare sig nattamat eller champagne smakat så gott, och även om vi fortfarande hade arbetskläder på oss, hade vi den roligaste och gladaste nyårsafton någonsin.
Året efter bjöd vi in grannarna och deras hundar på nyårsnattamat med bubbel klockan 22, och nu ser det ut att bli en återkommande tradition.
Vi äter var för sig och träffas senare och det passar oss strålande, för det är avslappnat och utan stora förväntningar på nyårsfesten. Och grannarna är vi lika glada för året runt.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]