Lydia: Han var min drömman – men alldeles för snål

Efter reklamen: Se också: 9 saker lyckliga par gör tillsammans

I våras hade jag varit singel
i fem år efter en odramatisk skilsmässa, och jag beslutade mig för att gå med i en lokal grupp för singlar över 60 år. Jag anmälde mig till nästa event, som var en middag på en restaurang.

Jag visste på förhand att vi skulle vara sju kvinnor och fem män och på deltagarlistan kunde jag se deras profilbilder. I mina ögon stack ingen av männen ut.

Jag fick dock en annan uppfattning när jag anlände till restaurangen upprymd och lite nervös. Jag fick sitta bredvid den långe och smale Michael, och han och jag klickade direkt. Han verkade vara allt jag hade drömt om och gnistan fanns också.

Michael var 62, ett år äldre än jag. Redan under förrätten upptäckte vi att vi båda älskade
naturen, långa cykelturer och musik.

Jag var redan lite kär när Michael följde med mig hem och gav mig en lång varm kram och en liten kyss. Jag kunde knappt tro att jag hade haft turen att träffa en vacker och spännande man allra första gången jag vågade mig på en singelträff.

Delade på notan

Under några månader träffades vi och sov med varandra, och det fungerade bra. Men Michael hade en egenhet. Först försökte jag blunda för det eftersom han var perfekt på alla andra sätt, men jag kunde ändå inte leva med det i längden. Han var extremt snål.

Till saken hör att han inte behövde vara det, för han var praktiskt taget rik, efter att ha ärvt en förmögenhet från sin far. Både hans villa och hans bil var avbetalda och han fick en bra lön. Trots det var han noga med att se till att han aldrig betalade en krona för mycket i något sammanhang.

Redan när vi gick ut och åt för första gången bad han servitrisen att göra två separata notor. Jag hade beställt en förrätt som var 30 kronor dyrare än hans.

Han hjälpte mig med diverse underhåll i mitt radhus och jag hjälpte honom att ordna ved, eftersom han hade en vedspis. Innan vi kastade oss in i dessa uppgifter föreslog han att vi skulle skriva ner timmarna vi hjälpt den andre så att vi hjälpte varandra lika mycket.

– Och jag tycker inte att vi ska betala varandra för den hjälpen, sa han.

relationerRita: Min exman var lat och snål

Nej, det trodde jag absolut inte heller, för vi var ju ihop!

Fick inga pengar utan kvitto

Det var sådär hela tiden. När vi var på cykeltur eller utflykt räknades allt, och fick delas och regleras. Han satt med sin miniräknare, skrev ner utgifter i en bok och förvarade alla kvitton och fakturor i en pärm.

Michaels mamma bodde i ett skyddat boende och han brukade sköta hennes handling i stormarknader och på apoteket. Jag jobbar precis bredvid ett apotek och en dag bad han mig köpa några saker till henne där inne.

Apoteksinköpen blev nästan 900 kronor, som jag betalade. Jag fick varorna i en papperspåse och jag trodde att kvittot låg i påsen. Det gjorde det inte och jag kunde inte hitta det.

Michael sa då att utan kvittot kunde han inte betala mitt utlägg, för då skulle det bli oordning på både hans och hans mammas konton. Jag trodde han skojade, men det gjorde han inte.

Jag kunde kanske ha fått apoteket att ge mig en kvittokopia, men de 900 kronorna var droppen. Jag hade fått nog och jag sa till Michael att hans snålhet var osexig och oattraktiv och att vi inte borde ses längre.

Nu har jag gått med i en annan grupp för singlar över 60. Om jag träffar en man igen som jag kan se dejtingpotential i, räcker det inte med gnista och delade intressen. Som en av de första sakerna kommer jag testa om han är småaktig i pengafrågor, för om han är det är det inte ­menat att vi ska vara ihop.