Läsarberättelse: Vår kärlek växte fram under lång tid
En onsdag när jag var på gymnastikträning fick killar och tjejer bilda par för en serie övningar. Jag var 13 år då, precis som Simone, som blev min partner. Vi kände inte varandra sedan tidigare, för även om vi var från samma kommun, så bodde vi i olika byar.
I början var stämningen mellan oss lite ansträngd. Egentligen är jag inte särskilt blyg av mig så jag småsnackade och skojade medan vi tränade, men Simone verkade inte särskilt imponerad.
Se också: 10 kärlekstrianglar från tv som slutade med fel par
Båda var vi gymnaster på en förhållandevis hög nivå, och under uppvisningssäsongen hade vi möjlighet att lära känna varandra bättre. När den nådde sitt slut så skildes våra vägar.
De följande två åren sågs vi inte, men det hände att jag tänkte på henne ibland.
Ihop med hennes kompis
Därefter blev jag intresserad av en söt tjej som hette Matilda. När vi flirtat med varandra en tid blev hon min flickvän.
Snart visade det sig lustigt nog att hon faktiskt kände Simone, som blev uppriktigt glad för vår skull.
Matilda och jag var tillsammans i nästan ett år, innan vi båda kände att det var dags att göra slut.
När jag började gymnasiet hamnade jag plötsligt på samma skola som Simone, då vi båda valt en skola med idrottsinriktning. Samtidigt fick jag ett erbjudande om att bli tränare i den klubb där jag lärt känna Simone några år tidigare.
Efter att jag gjort mitt första år som tränare så slutade två av mina kvinnliga tränarkollegor och måste ersättas. Det slumpade sig så att Simone blev en av dem som rekryterades.
Vi märkte snart att vi två fungerade väldigt bra ihop som tränare, och tillsammans hittade vi på mycket roligt.
Blev allt mer intresserad
Sista året på gymnasiet skulle även vara mitt sista år som tränare, och under det läsåret blev jag allt mer intresserad av Simone. Hon bjöd alltid på ett leende och jag drogs till hennes gulliga och lite blyga personlighet.
Simone hade visat sig vara en person som gillade att hålla sig aktiv, hon ville hela tiden att det skulle hända saker – något jag verkligen kunde relatera till. Sedan hade vi ju stött på varandra i alla möjliga sammanhang. Kanske var det någon mening med det …
Vi gick i olika klasser, men efter hand började vi prata allt mer på rasterna i skolan. Så småningom samlade jag mod och föreslog att vi skulle ses även utanför gymnastiken och skolan. Som väl var sa hon ja.
Vi tog studenten samtidigt – och när sommaren som följde närmade sig sitt slut insåg vi att vi faktiskt blivit kära i varandra.
Man kan säga att det tog ganska lång tid innan jag och Simone fattade tycke för varandra på ett romantiskt vis. Men kärlek tar tid, och för mig och Simone slutade det verkligen lyckligt.