Läsarberättelse: Arvstvisten avslöjade pappas falska sambo
Jag var pappas enda dotter och mig fick han i sitt äktenskap som ung. Senare, efter 25 år, fick han en son med en annan kvinna.
Beskedet om hans bortgång kom när jag var utomlands. Vi hade inte setts på många år, min pappa och jag, eftersom han blev arg på mig för något jag inte hade gjort. Genom elaka brev hade han bett mig att inte heller besöka mina farföräldrar. Därför åkte jag aldrig till min pappas begravning.
Jag tog min första kontakt med min halvbror efter att min pappa gått bort. Vi skulle dela på kvarlåtenskapen, och var alltså tvungna att ses. Vi skulle gå igenom sakerna vi ärvt i lägenheten där pappa och hans sambo hade bott de sista åren.
Se också: Ekonomiska kvinnofällor att se upp för i skilsmässan
Jag hade aldrig sett min pappas sambo. Han hade flyttat in i hennes våning med sitt bohag. I princip var det bara hans möbler de använt. Hon hade stått för de vanliga hushållssysslorna och pappa hade ersatt henne med en rejäl summa varje månad för bostad och mat. De hade det relativt gott ställt. Den dagliga tillvaron hade de kryddat med god mat, vin och kortare resor.
Pappa hade varit frånvarande stora delar av min uppväxt. Jag hade inte fått några känsloband alls till honom. När jag var liten gick han på sjön. Frånvaron resulterade i en uppslitande skilsmässa från min mamma.
En falsk revers uppdagades till min mammas stora förargelse och hon var tvungen att betala på en skuld. Reversen avsåg möblemanget vid deras bosättning. Dessutom ville pappa inte betala underhåll för mig, men det kom han inte undan med. Därför var det mycket känsligt då han vid några få tillfällen ville umgås med mig.
Mina föräldrar plågade varandra psykiskt
När jag skulle konfirmera mig var det farmor som bjöd in till samvaro. Då träffades mamma och pappa efter flera år. Pappa hade ingen pågående relation då och min mamma hade bara levt med mig. Hon hade inte släppt in någon annan man.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag tror att pappa var hennes stora kärlek. Därför tog de upp kontakten igen och efter bara drygt tre månader upptäckte mamma att hon var gravid. Kort därefter fick hon missfall. Pappa stod på sig att de skulle gifta sig, och ett halvår efter min konfirmation gifte de sig borgerligt.
Pappa fick efter något år arbete på vår hemort och vi flyttade till en större lägenhet. Det visade sig att det andra äktenskapet mellan dem inte heller blev lyckligt. Pappa drack utöver det vanliga. De kunde inte kommunicera och plågade varandra psykiskt.
Detta resulterade i att de teg långa tider. Måltiderna var plågsamma med två föräldrar som inte sa någonting. Efter några år, när jag flyttat hemifrån och bildat en egen familj, gjorde mamma ett självmordsförsök. Det erkände hon långt senare i livet. Då hade pappa sagt att han ville skiljas.
Pappa fanns kvar på orten flera år där jag bodde med min familj. Han träffade nu en annan kvinna och de fick en son tillsammans. Jag blev aldrig inbjuden till detta hem. Genom farmor fick jag höra att hon varit på barndop. Inte ens vid födelsedagar eller helger kom någon inbjudan. Vi tappade kontakten helt, min pappa och jag.
En advokat tog hand om ärendet
Utan att jag var tilltalad bestämde mina farföräldrar att de ville ge bort sitt sommarhus till mina två barn. Med hjälp av en advokat skrevs alla handlingar. Genom reverser som skulle skrivas av med ett visst belopp varje år, blev gåvan överlämnad till mina barn.
Innebörden av detta var att min far inte fick ärva huset. Jag tror att han inte visat sig kapabel till att kunna sköta ett hus. Det hade gått långa tider också då han inte syntes till för dem. Det var nog anledningen till varför de gjorde på detta sätt. Tyvärr skulle deras gåva orsaka mig stora problem senare.
Farmor var nu gammal och jag försökte hjälpa henne så gott det gick. Jag träffade aldrig min pappa när jag besökte henne och farfar på äldreboendet. Däremot fick jag brev från min pappa. Han krävde mig på en stor summa pengar för sommarhuset. Om jag inte betalade hotade han med rättsliga åtgärder. Allt var ju reglerat med avskrivning av reverserna, så det fanns inte fog för hans hot. Han skrev uttryckligen att han kände sig bedragen av att inte få ärva huset.
Pappa skrev brev till mig
En kall vinter frös vattenledningarna i huset och det krävdes en sanering. Min far ringde och sa att han blivit kontaktad. Alla möbler, vilka följde med huset, måste magasineras. Han erbjöd sig att ordna en bortforsling och jag tänkte inte mer på vad detta skulle innebära. Det visade sig att han sålde allt på auktion – möbler som inte var hans.
Min farmor gick bort väldigt plötsligt och det meddelade min far per telefon. Vid begravningen såg jag honom för sista gången. Jag fortsatte att träffa min farfar på boendet. Mina besök var väldigt uppskattade. En gång hade jag synpunkter på att handdukar och lakan var väldigt nedsmutsade och därför ringde jag upp föreståndaren på boendet. Det skulle jag inte ha gjort.
Min pappa skrev brev till mig igen om att jag inte skulle lägga mig i skötseln om farfar. Det var han som skötte allt nu och jag var inte välkommen. Det var mycket starka formuleringar och jag blev väldigt ledsen. Jag kunde inte förstå hur en pappa kunde bete sig på detta sätt. Jag gick inte på farfars begravning.
Farmor och farfar hade en kort tid innan farmors frånfälle vunnit en jättestor vinst på lotto. Dessa pengar förvarades i ett bankfack. Farföräldrarna var sparsamma och spenderade inte vinstpengarna. Varken i farmors eller farfars bouppteckningar fanns dessa pengar medtagna. Det var ju min pappa som hjälpte till med det ekonomiska på slutet.
Så kom den dagen då jag skulle träffa min halvbror för första gången. Vi hade bestämt träff i centrum nära där pappa bott och vi skulle hämta saker vi ärvt. Utanför huset berättade halvbrodern vad pappa sagt om mig, att sambon skulle akta sig för mig. Jag höll därför en väldigt låg profil vid besöket.
Saknades pengar på kontot
I lägenheten fanns många saker från min farmors hem. De flesta av möblerna var pappas men vi lämnade dem ändå för vi insåg att annars skulle sambon bli utan säng, soffa, fåtölj och bokhyllor. Vi hade inte hjärta att göra så.
Besöket gick lugnt tillväga. Sambon visade inte alla farmors minnessaker, det förstod jag. Men jag skulle inte gå på, det hade jag lovat mig själv. Efter några dagars fundering tog jag mod till mig och ringde upp sambon. Jag sa att vi hade sett saker från farmor och att vi ville komma och hämta dem också. Vi gjorde så. Jag glömmer aldrig paret vi åkte hissen med och som bodde i samma hus. De var så oförskämda och påstod att vi mer eller mindre var där för sätta sambon på bar backe.
När vi skulle hämta ut innestående medel på banken efter pappa upptäckte vi att det saknades pengar. På kontoutdraget fanns det vanliga uttaget som sambon hade gjort varje månad med hjälp av en fullmakt. Det var gjort tre dagar efter hans bortgång. Jag ringde till sambon och meddelade att detta inte var tillåtet och att dessa pengar var våra. Jag fick till svar: ”Ska jag då inte ha någonting?”
Jag kontaktade polismyndigheten och frågade om hur man skulle se på ett sådant uttag. Det var stöld, sa polisen, och en sådan handling skulle polisanmälas. Tillsammans med min halvbror kom vi överens om att vi inte ville göra en sådan sak mot henne. Vi krävde istället pengarna och de kom omedelbart tillbaka.
I bouppteckningen fanns en summa angiven av sambon för tre månaders innestående hyra. Jag förstod direkt att det var en påhittad skuld eftersom hon fått pengar varje månad.
Fått tusentals kronor för mycket
Genom advokaten som gjort bouppteckningen fick jag veta att hon inte kontrollerat uppgifterna från sambon. En påhittad skuld är ju också en olaglig handling, som vi egentligen kunde gått vidare med. Men vi gjorde inte det.
Däremot bad jag henne om underlag för alla utgifter som pappa hade haft senaste året. Efter genomgång av dessa såg jag att hon egentligen fått flera tusenlappar för mycket.
Efter en kort tid kom det ett krav från sambon på ett lägre belopp för den fabricerade skulden. Det fanns också ett hot om att hon skulle gå vidare, om hon inte fick pengarna. Jag förklarade för henne att hon inte alls hade fog för kravet. Efter en tid hördes ingenting.
Så här i efterhand undrar jag vem som egentligen skulle akta sig för vem i den här eländiga historien? Min falske far varnade sin falska sambo för mig. Men jag skulle vilja varna för hans falska sambo.
/ Annika