Kärleken håller Mikael och Helena nyktra
För Helena var det kärleken till Mikael som blev vändpunkten.
Nu stöttar de varandra att hålla sig nyktra.
Bröllopsbilder och Mikaels dotters tal till brudparet samsas med andra fina minnen i ett vitrinskåp hemma hos Mikael och Helena Vasara i Nykvarn. Längst ner står en flaska rosévin, med noll procent alkohol.
– Det dröjde länge innan vi var redo att dricka alkoholfritt vin och alkoholfri öl, men nu kan vi göra det. Det dumma är att många gånger presenteras drycker med 0,2 procent alkohol som alkoholfria. Det är de ju inte! Det är lika dumt som att ge en nötallergiker mat med bara lite nötter i. Som nykter alkoholist måste det vara noll procent, säger Mikael.
Helena och Mikael Vasara
Ålder: 36 respektive 56 år.
Familj: Mikaels tre barn som är 32, 23 och 20 år. Ett 3-årigt barnbarn.I familjen finns också vovven Ilse och katterna Simba och Nala.
Bor: I lägenhet i Nykvarn.
Yrke: Båda jobbar som personlig assistent.
Fritidsintressen: Mikael producerar musik med J Rogalski genom TMJ records Södertälje, och har bland annat gjort låtar med Janne Bark. Han har också det egna radioprogrammet Top of the pops i Radio Botkyrka. Helena är intresserad av mode och skönhet.
Han vet vad han talar om. Mikael växte upp i en familj där pappan var periodare och minns hur han själv alltid hade tentaklerna ute för att känna av om han skulle mötas av fylla när han kom hem från skolan.
– Jag kunde känna att han börjat dricka igen redan när jag tog i dörrhandtaget. När farsan drack var han inte rolig och vi flydde ofta till min mormor och morfar när det var som värst. Pappa var hotfull och skrek. Jag var jätterädd för honom när han var full.
Mikael berättar att hans pappa drack en vecka, åkte in på avgiftning, kom hem och var nykter ett tag.
– Mamma la all energi på att få pappa nykter och jag kände mig bortvald. I skolan var jag den där roliga och kreativa killen som spelade musik, skrev pjäser och uppträdde på roliga timmen. Tänk om jag hade utbildat mig till regissör? Men det fanns ingen plats för framtidsdrömmar, livet handlade om att överleva från dag till dag.
Mikael blev alkoholist precis som sin pappa
För Mikael var idrottsintresset en ventil. Han spelade fotboll, handboll och hockey. Det hände att pappan satt på läktaren och hejade. När han var full skämdes Mikael.
– Långt senare sa pappa att han ångrade att han sällan sa hur stolt han var över mig. Det var en sorts erkännande som kom väldigt sent i livet, när pappa haft en stroke och blivit nykter. Det var en sorg att få tillbaka pappa och samtidigt mista honom. Han blev aldrig sig själv efter stroken.
Själv började Mikael att dricka alkohol i 17-årsåldern, redan den andra gången visste han att att han skulle bli alkoholist.
– Jag tror att alla alkoholister innerst inne vet det från första stund, det är inget som smyger sig på. Varje gång jag drack blev jag fullast av alla, jag hade minnesluckor och körde både moped och bil på fyllan.
Åkte fast med 2,4 promille alkohol i blodet
Mikael drack så ofta han kunde, hela livet kretsade kring alkoholen och när arbetskompisarna påposten ville ta en öl efter jobbet hakade Mikael alltid på.
Han åkte fast för MC-fylla med 2,4 promille alkohol i blodet och miste körkortet.
Men Mikael har också haft ett långt avbrott i drickandet.
– Jag träffade min första fru, vi gifte oss och fick barn. Då var jag nykter i 15 år, men mådde inte bra. Jag bar på så mycket ilska att jag blev rädd för mig själv.
Mikael skildes, träffade en ny kvinna och fick ännu ett barn. Han höll sig nykter, tills han och den nya sambon skulle åka på en charterresa till solen.
– Jag var flygrädd och tog ett lugnande piller. Det gjorde att jag fick ett sug efter alkohol. Jag kunde inte tänka på annat och när vi kom fram köpte jag en flaska whisky som jag gömde. Alkoholister är experter på att gömma sprit.
Många turer på avgiftning: ”Till slut fick jag nog”
Året var 2005 och Mikael var fast i spriten igen. Han drack varenda dag under ett år och blev av med både jobb och relation.
– Jag drack tills jag inte längre stod på benen och åkte in på avgiftning varje gång. Till slut fick jag nog. Jag har alltid burit på en dröm att ge ut en skiva och det var den drömmen som bar mig. Jag hade supit i fem år men nu fick det vara nog. Jag gick till beroendeenheten och bad om antabus och sedan 2010 har jag varit nykter.
Mikael gav ut en skiva, som sedan följts av många fler. Han har bland annat jobbat ihop med den kända musikern Janne Bark, och visar stolt upp en färgglad tavla som han köpt av sinmusikervän.
Polisen slog in dörren och Helena kom på jourhem
Mikaels och Helenas vägar korsades när hon sökte jobb som personlig assistent i samma arbetsgrupp som Mikael. Men vägen dit hade varit lång även för henne.
– Jag och min syster bodde med vår mamma. Av olika anledningar placerades vi i fosterhem och jag minns den traumatiska natten när vi blev hämtade. När jag var sex år slog polisen in dörren till vårt hem, eftersom mamma inte ville öppna. Sedan sattes jag och min syster i en var sin polisbil. Jag kramade om dockan jag fått med mig, grät och frågade vart vi skulle och var mamma och min syster var.
Helena skulle till ett jourhem, för att senare flytta till en fosterfamilj där hon växte upp tillsammans med sin syster.
– Vi hamnade ur askan i elden. Det var mycket som var konstigt och obehagligt i familjen, där pappan var alkoholist. Vi tvingades pussa både honom och mamman på munnen varje kväll och våra fosterföräldrar hade sex så att vi såg och hörde det. Jag var ofta illa till mods.
Jag drack tills jag stupade varje kväll
Helena berättar om högljudda bråk och hur hon och syrran ofta fick höra att de kostade pengar.
– Det var kalas som urartade hela tiden och när fosterpappan blev aggressiv fick vi springa och gömma oss. Men vi hade inte tillåtelse att leva ungdomsliv. Vi fick aldrig göra roliga saker som andra tonåringar och i skolan var jag alltid utfryst och hånad för att jag var annorlunda.
”Fastnade i både ett alkohol- och sexmissbruk”
Så fort tvillingarna blev myndiga flyttade de från fosterfamiljen. Även om Helena smakat alkohol redan i 13-årsåldern, så började hon inte att dricka på allvar förrän hon var 22 och hade flyttat till Stockholm.
– Jag hade en pojkvän här, men när det tog slut festade jag som aldrig förr och fastnade i både ett alkohol- och sexmissbruk. Jag har aldrig känt mig värd att bli älskad och jagade förtvivlat efter kärleken. Men det resulterade bara i att jag vaknade hos okända män utan att ens veta vad vi gjort under natten. Det var ett farligt liv och det gav mig enormt mycket ångest.
Helenas alkoholproblem eskalerade. Hon drack mer och tömde ofta gamla slattar efter festerna.
– Jag drack tills jag stupade, kväll efter kväll, men gick till jobbet på en förskola nästa dag. Jag fick problem med mitt humör och både arbetskompisar och föräldrar slog larm. De hotade med att byta förskola för barnen.
Helena tvingades sluta på jobbet och började inse att hon hade problem, men när doktorn på vårdcentralen bara kunde erbjuda henne ett papper om anonyma alkoholister, fortsatte hon supa. Det blev värre.
– En kille som jag tog med hem på fyllan våldtog mig. Jag vaknade upp med rivsår och andra skador. I samma veva blev jag hemlös. Jag fick inte hyra andrahandslägenheten längre. Det gick bara utför. Jag var sjukskriven och deprimerad, bodde på soffan hos en kollega och livet snurrade kring sprit, fest och karlar.
Mikael blev en vändpunkt för Helena
Som genom ett under fick Helena till slut en egen liten lägenhet, och ett jobb som personlig assistent.
– Jag skulle gå introduktion och det var Micke som tog emot mig. Jag blev kär direkt! Vi pratade om allt möjligt och redan då förstod Micke att jag var alkoholist och han sa det till mig.
Mikael nickar och konstaterar ”takes one to know one”. Själv hade han då varit nykter i två år.
Gick på AA-möte: ”Hej, jag heter ... och är alkoholist”
När Helena bjöd över Mikael på en bit mat stoppade hon undan vinflaskorna och efter det följde hon med sin nya kärlek på ett AA-möte.
– ”Jag heter Helena och jag är alkoholist.” Orden slank så lätt ur mig och nu var jag på rätt spår. Om jag skulle få behålla Micke måste jag vara nykter och det var min drivkraft. Sedan gick jag i samma behandling som Micke gått, och har varit nykter sedan dess.
Helena och Mikael är vana vid att bli ifrågasatta när de kräver helt alkoholfria alternativ på restaurangen, men då förklarar Mikael att de är alkoholister.
– Det är konstigt att vi ständigt måste påpeka att alkoholfritt måste vara lika med noll procent, och vi tycker att det är fel att man får köra bil med en viss promillehalt i blodet. Då är man ju inte helt nykter!
Hjälper varandra att hålla sig nyktra
Visst har frestelserna funnits där även för Helena och Mikael. En gång var Helena snubblande nära att följa med en kompis på krogen.
– Men när jag ringde Micke och sa det gav han mig ett ultimatum. Jag fick välja att festa eller att vara med honom. Klart jag åkte hem till min kärlek, ler Helena.
Micke gav mig ett ultimatum
För Mikael kom prövningen när de åkte på charterresa, något som han förknippar med alkohol. Då var Helenas stöd ovärderligt.
– Vi pratar med varandra när suget kommer och sedan går det över. Kärleken övervinner allt!
Mikael har genom åren också burit med sig en hälsning som betyder mycket för honom.
– När min yngsta dotter var 10 år gav hon mig en lapp där hon skrivit: ”Du är en bra pappa, bara du låter bli att dricka.” De orden gick rätt in i hjärtat på mig och lappen har jag haft i min plånbok sedan dess.