Ingelas barndomsdröm blev sann: ”Nu tränar jag kameler hemma”

Bengan kommer springande när han hör husse Glenn och matte Ingela komma ner till hans hage. Med några ystra skutt påkallar han uppmärksamhet ifall någon skulle missa att en gigantisk kamel vill ha lite godis att äta. Kompisen – den vita kamelen Gandalf – står i hagen bredvid och han är fortfarande betydligt mindre än Bengan, men kommer troligtvis bli ännu större som vuxen.

– Gandalfs pappa väger ett ton så Gandalf kommer nog bli stor, berättar Ingela.

Efter reklamen: Se också: 5 svenska kändisar som älskar sina husdjur

Medan Bengan är fullvuxen och mogen är Gandalf mer som en tonåring – lite kaxig och dessutom inte kastrerad. Det kommer förmodligen kräva mer arbete innan dressyren fungerar.

Nu kan man fråga sig varför ett helt vanligt par med en gård ute på landet väljer att skaffa kameler.

– Det var min barndomsdröm. Lite annorlunda, jag vet. När jag var liten ritade jag kameler och inte hästar i ritblocket som de flesta andra barn, säger Ingela.

Tre generationer lamor – mormor, mamma och föl

Hon växte upp i Västerås men flyttade till Hindås med sin före detta man och deras två barn. I sitt jobb som psykolog kunde hon jobba en hel del hemifrån och ville gärna ha djur på gården – och det skulle det bli.

Först gick tanken till helt vanliga får eftersom familjen behövde djur som skulle kunna hålla grönytorna betade. Av en händelse blev det något helt annat.

– För ungefär 20 år sedan hälsade vi på goda vänner på Öland och fick se en farm med lamadjur. Det gav mig nya tankar, berättar Ingela.

Snart trampade tre lamor fram på Ingelas gård. Alla är släkt med varandra – tre generationer: mormor, mamma och föl. De visade sig ha goda egenskaper som kanske inte var helt väntade – de varnade för rovdjur och hade pondus nog för att avskräcka. De skötte också sitt tänkta uppdrag perfekt och betade samtidigt som deras mjuka fötter inte förstörde något.

Efter en tid var det ändå något som gjorde livet med lamorna lite mindre roligt och det var deras ovilja till socialt samspel. De var ointresserade av mänsklig kontakt och vill inte veta av vare sig kel eller mys.

– De vill gärna vara nära, men gillar inte att man rör vid dem. De är lite autistiska på det sättet, ler Ingela.

Ingela Zetterlind

Ålder: 59 år.

Bor: I Tubbared, Hindås.

Familj: Sambon Glenn, vuxna barn.

Djur: Kamelerna Bengan och Gandalf, en lama och en alpacka. Hundarna Kina, Rose, Vega och Stumpan.

Sambon drabbades av hjärtstopp

Strax efter att lamorna kom bröt Ingela och hennes ex-man upp och några år senare träffade hon kärleken på nytt. 2006 blev vännen Glenn mer än någon hon bara bara kände genom sitt arbete.

– Glenn var engagerad i musikstudiecirklar och hjälpte bandmedlemmar med replokaler. De behövde en psykolog för det var några som hade problem med droger som kom dit. Det var så vi fick kontakt, förklarar Ingela.

Kärleken var omedelbar, trots att den till en början enbart var via telefon. Däremot tog det ett tag innan de flyttade ihop och när de väl blev sambos räddade Ingela Glenns liv. Hade han varit ensam hade han inte haft en chans.

– Första natten Glenn bodde här fick han hjärtstopp. Det hör ihop med hans kroniska muskelsjukdom, men det var ändå oväntat och chockartat.

Som tur var är Ingela utbildad instruktör inom hjärt- och lungräddning och visste precis vad som behövde göras.

– Jag höll på med kompressioner i 13 minuter innan ambulansen kom. Det var tungt och Glenn var medvetslös hela tiden. Alla trodde att han skulle bli hjärnskadad, men direkt när han vaknade upp på sjukhuset och såg sin dotter i en IFK-tröja så visade han prov på sin vanliga ironiska humor. Då visste vi att han klarat sig, berättar Ingela.

Tågluffa med tax

resorAnders och Annika tågluffade med sin tax genom Europa: ”Fanns inte på kartan att lämna honom”

Skaffade kameler till gården

Paret fortsatte med lamor på gården, men Ingelas drömmar om kameler fanns kvar. Till slut beslöt de sig för att hitta en kamel för att få ett mer socialt husdjur där hemma.

– Djur är läkande. Man behöver dem och jag ville ha någon att kela med.

Kamelen Bengan anlände 2018 och visade sig vara en stor personlighet, men lite blyg. Ingela började träna honom direkt.

– Det är extra viktigt att träna så här stora djur. Tänk om de blir sjuka och behöver vård. De behöver vara hanterade på rätt sätt. Fostran är avgörande om man ska kunna ha dem hemma eftersom de kan bli närmare två och halv meter höga. Nu kan jag leda honom i grimma, men målet är att rida in honom.

samhälleKaninen Stig räddades ur en container – fick ett nytt hem hos sin hjälte: "Det kändes självklart"

Att rida på ett kameldjur har hon redan erfarenhet av. 2017 reste hon till Marocko med väninnan Marita och då fick hon sitta längst fram i en karavan med dromedarer genom Saharaöknen. En upplevelse hon aldrig kommer glömma.

– Där är dromedarer en del av kulturen, men att själv kunna ha kameler man kan rida på hade varit fantastiskt. Sedan är det en bit kvar och det svåraste blir kanske att lära dem ligga på kommando så att man kan sitta upp, säger Ingela och lägger till:

– Kameler är tuffa och backar inte oavsett hur osäkra de känner sig. Man får jobba med beröm och godis som de vill ha.

Bengan har inte alltid varit ensam kamel på gården. Ingela och Glenn köpte även en yngre kamel, men den drabbades av parasiter och trots professionell veterinärexpertis från både Sverige och Norge förlorade de honom.

– Det var fruktansvärt, men vi kände att vi var tvungna att försöka igen.

Karin blev frisk genom att börja måla hundar:

relationerKarin blev frisk genom att börja måla hundar: ”Min hjärna var överhettad”

Bengan behövde en kamelkompis och innan jul kom Gandalf till oss. Han är fortfarande i karantän, men snart ska de kunna gå ihop. Under tiden tränar hon dem i olika moment som att stanna, vänta, komma och annat nyttigt för en kamel.

– Det kan se gulligt ut när de skuttar omkring, men det kan snabbt bli farligt. Gandalf har blivit tuffare och använder spott för att få som han vill, medan busiga Gandalf blir alldeles rund om kinderna när han samlar magsaft för att spruta, förklarar Ingela och skrattar:

– Det luktar bedrövligt om man blir nersprejad.

Gör klädesplagg av ull

En av anledningarna till att skaffa just en vit kamel var att det naturligt blir två olika nyanser av kamelull att spinna till garn.

– Jag har stora säckar av ull och älskar att göra hantverk av det. De olika nyanserna gör det extra roligt att skapa plagg.

Ingela spinner en del av ullen till garn och resten tovar hon. Det blir vantar, sockor och snart hoppas hon att hon samlat tillräckligt för en hel tovad rock. Ullen släpps på våren och då ser inte kamelerna speciellt roliga ut.

– Riktigt skabbigt blir det, men de älskar att få hjälp att bli av med den gamla vinterpälsen och vill gärna bli kliade. De tycker det är skönt när det lossnar.

Kamelullen är väldigt annorlunda mot fårull och lamans ull, men Ingela blandar gärna.

– Kamelullen har kortare fibrer. Den är finare och har inte lika mycket fett. Värmen den ger är i klass med merinofårull. Extremt varmt och mjukt, inte stickigt.

Årsskörden brukar räcka till en tröja, en mössa och ett par sockor ungefär.

– Jag sitter gärna framför tv:n och spinner. Det är avslappnat, meditativt och jag gillar gamla traditioner. Bara ljudet från spinnrocken känns helande, säger Ingela.

Hon har överlevt cancer och vill leva livet fullt ut i harmoni. Att fullfölja sin dröm från barndomen har varit en del i detta. Men mer glädje finns överallt. Vid sin sida har hon kärleken Glenn och dessutom fyra hundar – dansk-svenska gårdshundarna Rose, Vega och Stumpan och den lilla korsningen Kina. De springer gärna omkring och håller koll på gården, även om de inte direkt älskas av Bengan som surar lite när han ser dem.