Kajzas och Heddas trillingsyster dog: ”Vi förlorade en del av oss själva”

Hedda och Kajza Degerman, 35 år, är hemma hos sina föräldrar i Boden, och har satt sig i soffan i vardagsrummet med var sin dricka.

På ena hyllan i vardagsrummet står ett foto på deras syster Malin som dog den 16 juni 2017. Båda tittar på bilden med saknad i blicken och det undgår ingen att deras relation till sin trillingsyster var stark. Malin var den som var yngst i trion, men ändå den som såg till att allt fungerade.

– Hon höll reda på oss två, talade om hur vi skulle göra om något blev fel, berättar Hedda.

– Malin var stark, hon var en personlighet som tog plats på ett positivt sätt. Hon var älskad och omtyckt av alla, fyller Kajza i.

Hedda berättar om hur Malin alltid stöttade systrarnas tankar. Om någon av dem ville ge upp en sak, då var hon där och talade om att de skulle kämpa för att nå sitt mål.

Malin fick skavsår av ridning

Det var 2012 som Malin fick problem med sin hud. Hon hade varit i stallet och ridit, använt ett par smutsiga och blöta ridbyxor. Efter träningen upptäckte Malin att hon fått skavsår på rumpan som efter några dagar spred sig till insidan av vänster lår.

– I början tänkte vi att det läker nog, men det blev bara värre. Det blev bölder som blev såriga och infekterade, berättar Hedda.

Hon åt flera antibiotikakurer och i perioder blev det bättre, men aldrig helt bra.

– I fem år gick hon med sina besvär, det läkarna kunde konstatera var att det var bakterier som har angripit huden. De tog odlingar och hittade flera olika sorters.

Hur det blev så kunde ingen förklara. Systrarna tror att det kan bero på att Malin red med ridbyxor som inte var rentvättade, de skavde upp ett sår och via det kom det smuts in i huden.

Malins infektion spred sig

Malin fick operera bort bit för bit av huden och muskulaturen i vänster ben, eftersom infektionen spred sig in i musklerna. Kajza berättar att hennes syster vägrade att ge upp, även om hon hade enorm smärta arbetade hon heltid, var glad, positiv och hjälpte alla.

– Hon tog aldrig emot någon hjälp själv. Man såg hur hon led, men hennes inställning var att hennes problem med hälsan inte skulle förstöra glädjen till livet. Stundtals var hon så sjuk att vi trodde hon skulle dö.

Hamnade i respirator

I februari, 2017 blev Malin så dålig att hon hamnade i respirator i två veckor. Efter de veckorna blev Malin och hon kändes piggare. Familjen trodde att äntligen vänder det.

– Det är konstigt att hon kunde bli friskförklarad från något de inte visste vad det var, Malin fick aldrig veta varför hon blev sjuk, vad som egentligen orsakade det, säger Hedda.

Två dagar innan hon gick bort var hon hemma hos Kajza och Hedda som bodde tillsammans. Malin skulle hämta några blomkrukor till sitt nya hus. De bestämde också att Malin skulle hämta Kajza någon dag och visa huset.

– Och jag stämde träff med Malin dagen efter, eftersom jag skulle vara hundvakt åt hennes vovve, berättar Hedda.

Malin låg död i sängen

Den 16 juni, 2017 hade Malin grillkväll med grannarna. De åt och hade trevligt, men Malin blev trött tidigt och gick och la sig.

Dagen efter reagerade en av grannarna över att Malin inte synts till under dagen. När klockan blev två bestämde hon sig för att knacka på. När ingen öppnade gick hon in.

– Som tur var låste inte Malin sin dörr, hon litade på andra människor, säger Hedda.

Grannen mötte hunden som skällde och tydligt visade att något hänt. Där låg Malin, död i sin säng.

Kajza var den som först fick ta emot samtalet från systrarnas mamma som ringde och berättade att Malin var död.

– Jag hamnade i chock och la på luren.

När Hedda kom in i vardagsrummet såg hon sin syster sitta i soffan och storgråta. Hon förstod direkt att något hänt.

Hedda nöjde sig inte med svaret och behövde få veta mer för att förstå. Hon ringde upp mamma som också var i chock och inte fick fram någonting. Hedda bad att få prata med mammans bästa vän som också var på plats.

– Hon bekräftade att Malin inte fanns mer, säger Hedda.

I den sekunden förändrades livet för systrarna och båda insåg att nu blir det aldrig som förr.

Hedda tänkte att hon behövde ta hand om sig själv och om Kajza, omsorgen från Malin fanns ju inte mer.

Samma kväll samlades hela familjen, föräldrarna, Kajza, Hedda och deras två äldre bröder.

Det var overkligt och svårt för familjen att ta in vad som hänt. Frågan alla ställde sig var: Hur kunde det gå så långt? Varför blev hon inte bättre?

Efter reklamen: Se också: Eva var småbarnsmamma och höggravid – då dog hennes man i hjärtstopp

Systrarna kämpade och tröstade varandra

– Hon dog av blodförgiftning. Varför man inte kunde hjälpa Malin är frustrerande, varför hennes hud angreps som den gjorde, undrar Kajza.

I några veckor efter Malins bortgång sov systrarna tillsammans, de kände sig otrygga och oroliga över att vakna ensam och inte veta var de hade varandra.

De kämpade och tröstade varandra, turades om att vara den starkare. De lät sorgen ta sin plats och få uttrycka sig på olika sätt.

För Hedda innebar det att snabbt försöka komma tillbaka till en fungerande vardag på något sätt, men för Kajza blev det svårare. Hon började ifrågasätta sin existens och var hon hörde hemma.

– Jag gick ner mig i sorgen totalt. Det kändes fel att jag skulle leva vidare utan Malin, det kändes orättvist. Vi tre skulle ju hålla ihop, livet ut. Och inte skiljas åt när vi var 30 år gamla, det var inte vår plan, säger Kajza.

Begravningen hade Malin redan planerat, hon hade skrivit ner i vita arkivet exakt hur hon ville ha det. Hon hade varit så sjuk i perioder och förstått att hon kanske inte skulle klara sig.

– Hon ville inte att vi skulle behöva ta hand om det, så var Malin. Hon var alltid förberedd med allting, och in i minsta detalj. Hon hade valt ut psalmer och önskat att hennes gamla musiklärare skulle spela fiol, säger Hedda.

Kyrkan i Sävast var fullsatt, Kajza berättar att Malin var omtyckt och hade många vänner så det var inte så konstigt att det var överfullt i kyrkan.

– Begravningen var vacker. Men att lämna kyrkan var hemskt, vi hade svårt att gå från vår syster. Vi ville att hon skulle vara med oss, säger Hedda.

– Det kändes som att förlora en kroppsdel. Hur ska vi nu klara av att leva utan den delen som alltid burit oss? Det var som att börja om med livet, säger Kajza.

Efter ceremonin åkte alla hem till Malin hus och fikade tillsammans i trädgården. På fikabordet fanns ostbågar, helt enligt Malins önskan.

– Malin älskade det snackset, hon var så förtjust att hon till och med hade sängkläder med ostbågsmotiv på, berättar Kajza.

Hedda och Kajza valde minnessaker

Efter Malins död var systrarna hemma i hennes hus och gick igenom alla saker. Som ett minne efter systern valde Kajza sängkläderna och Hedda tog Malins alla kläder med sig.

– Jag valde kläderna för jag ville inte att någon annan skulle bära dem. Nu har jag slängt alla plagg förutom en tröja som jag behåller för mig själv, säger Hedda.

I dag bor systrarna inte längre ihop. De har flyttat till var sin lägenhet.

Det var viktigt för dem båda att försöka hitta sina egna liv efter Malins död.

Sorgen går i vågor men det går inte en dag utan att Hedda och Kajza tänker på sin syster.

Båda är övertygade om att Malin finns med dem. Om systrarna stöter på ett problem brukar de prata med Malin för att få svar, de känner hennes närvaro och vet vad hon skulle svarat dem.

– Vi kan känna Malins personliga doft. Det ser vi som ett tecken på att hon visar att hon är med oss i allt vi gör, säger Kajza.

Malin dog på pappans födelsedag och nu har familjen hittat en rutin som de vet att Malin hade önskat.

– När pappa fyller år firar vi honom. Dagen före eller efter minns och sörjer vi Malin.

hälsaEva drabbades av sepsis: ”Jag är tacksam för att jag lever”

– Likadant gör vi när vi fyller år. Då firar vi med familjen som vi alltid gjort. Någon dag efter åker jag till Malins grav och hälsar på henne, säger Hedda.

– Det hade Malin velat, men vår mamma tycker det är jobbigt. Hon har blandade känslor eftersom sorgen efter Malin blir stark på båda födelsedagarna.

– Och jag orkar inte åka till Malins grav, det är för tungt känslomässigt, säger Kajza.

Malins vänner stöttar i sorgen

Både Kajza och Hedda berättar att ett stort stöd i deras sorg har varit Malins vänner, de har också tagit hand om dem.

Även deras stora intresse för hästar har hjälpt.

– Stallet har varit vårt andra hem.

Det är inte svårt för Hedda och Kajza att prata om Malins död, tvärtom är det något de gärna gör.

– Vi vill att minnet av Malin ska leva kvar. När vi pratar om henne är hon levande för oss. Och det är ett råd vi ger till alla. Våga prata om sorgen och saknaden, ta hjälp om det blir jobbigt, säger Hedda.

– Undvik inte människor som har sorg, ring, skicka sms eller åk och hälsa på. Fråga hur de mår. Det betyder så mycket, fyller Kajza i.

För systrarna är minnet av Malin starkt. De ser en glad, sprudlande, sprallig, rolig och stark trillingsyster framför sig. Den som styrde och ställde och var tydlig med att livet ska njutas och levas.

– Vi har så många starka minnen av Malin, säger Hedda, som blir tyst innan hon fortsätter:

– Nu styr hon över oss från himlen. Hon är så saknad och jag vet att hon kan känna det och jag vet också att hon pekar med hela handen att vi ska fortsätta att leva livet med glädje.

Kajza möter sin systers blick och fyller i:

– Vi älskar Malin och för hennes skull ska vi kämpa och leva vidare, även om det stundvis är svårt för mig att acceptera att det blev så här. Malin är med oss, i allt vi gör. En trillingsyster försvinner inte. Så länge vi finns så finns hon här hos oss.