Kaffe med katt, tack – kela och fika på kattkafé!
Den rejäla bondkatten Sixten ligger och myser, medan de två kattjejerna Svea och Luna busar för fullt i det stora rum där katterna umgås med fikande kafégäster. Om det passar dem vill säga, för här sker allt på katternas villkor.
På Java Whiskers i Stockholm bokar kattälskande personer tid för att fika och umgås med katter samtidigt.
– Det är katterna som är i fokus, de får kärlek, mat, vatten och bor här. Det är helt och hållet katterna som bestämmer hur umgänget med fikagästerna ser ut, säger Ella Rammelt, 22, som jobbar på kaféet.
Hennes kollega Natalie Andersson, 19, fyller i:
– Man kan säga att vi är ett katthem i första hand, eftersom alla katterna går att adoptera.
Café Java samarbetar med organisationen Djurens chans, som räddar både katter och hundar och hjälper dem till nya, trygga hem. Kaféet får in katter från hela landet, och just nu bor det nio kissar här.
Lokalen där katterna håller hus är utvecklad tillsammans med en kattpsykolog, och det märks; här finns höga hyllor som bara katterna når med sina viga språng, smala gångar mellan fönsterbrädena där bara katter kan röra sig, mysiga små hörnor och komfortabla – för katter alltså – sittplatser högt upp under taket för de kissar som föredrar att hålla utkik på lite avstånd.
– Katterna utvecklas här och lär sig bli sociala och umgås med människor. Vi tar bara in katter som klarar av den här miljön, säger Natalie.
Hon berättar att katterna är väldigt olika i sitt beteende när de först kommer till kafét. Vissa är oblyga och går direkt fram och stryker sig mot benen på någon gäst, medan andra är skygga, eller bara värnar sin kattmätiga integritet och rättighet, och håller sig på sin kant.
– Vi har en gråvit katt som heter Vinter, hon var jätterädd när hon kom hit, hon sprang direkt åt andra hållet om någon ville röra henne. I dag kommer hon gärna fram och stryker sig, speciellt när hon är tillsammans med sin bästa kompis Sixten, berättar Ella.
Hon fortsätter:
– Sixten är så lugn, han har lärt upp de andra katterna i att vara med oss människor, att vi är trygga.
Hur lång tid tar det för dem att vänja sig vid att vara här?
– Det är jätteolika, men ofta någon månad. Vissa har gått ut till gästerna direkt, och bara tyckt att det var jättekul att komma hit. Men det finns också katter som först bara trycker i ett hörn under en möbel, säger Natalie.
– Ibland har vi haft katter som aldrig riktigt vant sig. Det är ju en speciell miljö. Jag har en katt hemma som aldrig skulle vänja sig vid den här miljön, säger Ella, och berättar att hon har två innekatter.
– Det är väldigt roligt att se utvecklingen hos de katter som kommer in! Att se dem bli trygga, att kunna ligga i en främlings knä, det är nog det häftigaste med att jobba här.
Medan vi är på besök kommer två andra gäster. Ella och Natalie förklarar reglerna noga: Umgänget är helt på katternas villkor, man får inte försöka få fatt i dem för att klappa dem, eller hålla dem i famnen mot deras vilja.
Försäljningen av kaffe och fikabröd är i en del av lokalen, och för att komma in i det stora fikarummet med katterna passerar gästerna ett litet rum för att lämna uteskor och tvätta sig om händerna.
Det är roligt att se hur katterna utvecklas!
Inne hos katterna råder ett lugn och en nästan vördnadsfull stillsamhet. Detta är inte fiket för att svepa sin kaffe och stressa vidare – tvärtom. Stämningen uppmanar till att sjunka ner, andas lugnare och djupare och njuta sin fika stund i lugn och ro. Böcker och spel – alla med katter – uppmanar också de tvåbenta gästerna att göra som katterna. Ja, kanske inte hoppa upp på de höga hyllorna eller smyga i gångarna, men att ta livet med ro.
Katter vet inget om att passa tider och hålla deadlines – de tvåbenta gästerna får lite av katternas livsfilosofi och förmåga att vara i stunden på köpet.
Vad är det för gäster som kommer hit?
– Det är väldigt djurkära personer, berättar Natalie. En del har barn eller en partner med allergi och kan därför inte ha katt hemma, vissa vill stödja oss och katterna, andra har fokus på att lära känna en katt här för att adoptera den. Det händer också att gästerna är turister som saknar sina katter.
Även om både Ella och Natalie är tydligt förtjusta i alla sina skyddslingar så märks det att särskilt Ella har en favorit bland de nio. Det händer ganska ofta att personalen får extra starka känslor för någon särskild misse.
– Ja, det får vi. Man blir ofta extra fäst vid någon eller två. Men rent allmänt blir de som små bebisar allihop, man vill dem så väl! När de flyttar kan det bli jobbigt, det har hänt att jag har gråtit, säger Ella.
Dörren mot gatan öppnas av en kvinna med barnvagn som vill komma in och mysa med katterna. Kvinnan är mormor och har berättat för sitt barnbarn om katterna på kaféet. Men de får nobben i dörren. Det är strikt 10-årsgräns på kafét, för att inte riskera det lugn som råder.
– Det är tråkigt att säga nej, det finns förstås 9-åringar som är jättelugna, precis som det finns vuxna som springer efter katterna. Men vi har ändå en åldersgräns, förklarar Natalie. ●