Johanna lät nyårslöftet styra – vågade satsa på författardrömmen

Nyårslöftet 2015 var ett slags ickelöfte för Johanna Wistrand. Från och med nu skulle hon sluta säga nej, och istället tacka ja till det som kom i hennes väg.

– Det dröjde inte länge förrän min brors flickvän frågade om jag kunde vara husvakt till hennes vän i Näsåker i Ångermanland. Han skulle resa till Indien i tio veckor och behövde någon som kunde vakta huset och elda i pelletspannan.

Efter reklamen: Se också: Så blir du den bästa versionen av dig själv

Johanna, som bodde i Göteborg och aldrig hade satt sin fot så långt norrut i landet, tackade ja direkt. Hon kände inte en kotte i Näsåker, men hade ett jobb som hon skötte från sin laptop och det kunde hon göra från vilket skrivbord som helst. Sonen Valter var vuxen och utflugen och hon hade ju bestämt att livet fick bestämma åt henne.

– Jag kämpade på som frilansande skribent, extraknäckte som lektör och redaktör och spökskrev böcker åt människor som ville ha sin livshistoria nedtecknad. Mitt namn hamnade aldrig på bokomslagen, men det gav mig mat på bordet.

Sina egna alster skrev hon för byrålådan. Det var något som höll henne tillbaka – tills hennes mamma försvann in i demensdimmorna. Då kände sig Johanna fri att formulera sina egna berättelser, att gå in i dem ordentligt. Kanske hade motståndet berott på att det funnits så mycket som känts tabu att skriva om.

– Jag hade en rätt svår och utsatt uppväxt. Det fanns sällan ordentligt med vare sig mat eller kläder i mitt barndomshem. Jag växte upp i ett hem som var både bohemiskt och intellektuellt, men där fanns inte förmågan att tillgodose ett barns grundläggande behov.

Johanna var spökförfattare till flera böcker

Johannas äldre systrar blev hennes extramammor och såg till att lillasyster firades när hon fyllde år. Senare bodde trion i kollektiv tillsammans.

Böcker har alltid varit viktiga för Johanna och redan som 23-åring gick hon sin första författarutbildning. Johanna har också utbildat sig till bibliotekarie och läst en manuskurs, men större delen av sitt liv har hon jobbat i eget företag med allt ifrån författarkurser till coachning av andra skribenter.

– Jag har varit spökförfattare till 19 olika böcker. Det är människor som beställt självbiografier eller önskat en bok om yrkesminnen och släkthistorier.

Sjukdomen gav Camilla en nystart i livet

relationerCamilla Wahlman fick bröstcancer – blev en nystart

Däremellan har ekot från barndomen gjort sig påmint och fram till 40 års ålder har Johanna kämpat med oro och ångest och varit sjukskriven i perioder.

För sju år sedan var hon på väg mot ett nytt kapitel i livet. Resan norrut gick med tåg och buss och Johanna installerade sig i huset mitt i byn.

– I början fick jag en släng av lappsjuka. Var fanns alla människor? Den enda jag såg var en skidåkare som passerade längs Storgatan på lördagskvällen. Jag kände mig utslängd i universum, som i en science fictionfilm. Senare förstod jag att byn sjöd av liv, men livet pågick inne i husen.

Johanna hade lovat att ta hand om huset åt Indienresenären i tio veckor, men hon blev mer eller mindre kvar i den norrländska byn i sex år.

– Min bror och hans sambo blev också förtjusta i orten och köpte några hus där. Under en period bodde jag gratis i deras hyreshus mot att jag städade och fixade. Det var en fantastisk tid. Tillsammans drog vi igång en kulturförening på bottenvåningen och huset blev en knutpunkt för många i Näsåker, säger Johanna och berättar att hon fick fina vänner för livet, och kom in ordentligt i bygemenskapen.

Michaela

hälsaHandbollsskadan förändrade Michaelas liv: "Det kändes helt rätt"

Fick inspiration från Näsåker

Pandemin drog in över landet och verksamheten pausades. Det var ungefär i den vevan som bokförlaget Lind & co förlag efterlyste nya bokmanus. Kanske hade Johanna något att erbjuda?

– När jag fick frågan hade jag redan börjat skissa på en berättelse utifrån miljöer och människor som jag mött i Näsåker, så jag spann vidare på den. Näsåker är fullt av starka personligheter. Jag är en rätt så dominant person, men i den här byn blev jag en del av tapeten.

Huvudkaraktären Ingrid är spökskrivare, precis som Johanna. Hon har en vuxen dotter, Ellen, som till en början följer med när Ingrid flyttar till den ångermanländska byn för att hon fått ett välbetalt uppdrag. Ingrid ska skriva en biografi om en gammal byggmästare i trakten och köper en liten gård för att ha någonstans att bo. Gamla, skruttiga hus är ett genomgående tema i berättelsen.

– Jag bodde själv i flera nästan fallfärdiga kåkar, det sista hade dåliga golv, vatten i källaren och utedass. Först tänkte jag rusta upp huset men hade varken tiden, pengarna eller hälsan för att klara av det.

– Jag hade också en idé om att bli självförsörjande med odlingar men insåg ganska snart att böckerna är min trädgård, skrattar Johanna och säger att hennes tankar om odling bottnar i ett stort klimat- och miljöengagemang.

– Jag flyger inte, kör inte bil och handlar bara begagnade möbler och kläder, men odla får andra göra. Jag ägnade istället min tid åt att jobba som lektör och att skriva min egen berättelse.

relationerHanne skrev bok om förlusten av maken

Längtade till stan

Det tog henne två år att skriva boken Hitta Linnéa och när den var klar var också Johanna färdig med Näsåker.

– Eller inte färdig, det är jag inte egentligen. Skulle jag plötsligt få en massa pengar så vill jag köpa ett hus i byn. Ett bra och rejält hus. Jag älskar byn och människorna där, men efter pandemin längtade jag tillbaka till stan, till min son och alla flödande samtal med mina vänner i Göteborg.

Johanna sålde de flesta av sina saker på loppis, resten skickades hem till tvåan i Göteborg och själv satte hon sig på bussen och tåget söderut.

– Nu ser hela min lägenhet ut som en loppis, skrattar Johanna som ännu inte fått ordning på alla saker som följde med från Näsåker i somras.

Själv återvände Johanna i oktober för att ha bokrelease i byn där boken skrevs och där handlingen utspelar sig.

– Jag har gett byn och trakterna runtomkring påhittade namn, centralorten heter exempelvis Älvåker. Det mesta är påhittat, men visst är jag inspirerad av miljöerna jag bodde i – och av människor jag mött.

relationerLotta seglade över Atlanten: “Lusten var starkare än rädslan”

Releasefesten hölls i byns bibliotek och uppslutningen bland Näs­åkersborna var god. Innan Johanna reste söderut igen lämnade hon ett exemplar av boken till biblioteket.

Berättelsen om Ingrid och de andra karaktärerna i Johannas bok är inte slut ännu. Johanna skriver just nu en andra del om invånarna i de påhittade orterna Vrånge och Älvåker.

– Jag har precis börjat att skriva på tvåan. Jag skrev lite i morse. Nu ska jag ut och plocka trattkantareller med en kompis och sedan skriver jag lite till ikväll. När den andra delen ges ut vet jag inte ännu, men jag hoppas att det blir nästa höst.