Kompisens kupp lyckades – det tände till mellan Johan och Mikael på busshållplatsen
Lägenheten på Långö i Karlskrona har en bedårande utsikt över havsviken som skiljer stadsdelen från centrumkärnan. På väggarna i vardagsrummet hänger vackra oljemålningar och akvareller, mestadels av lokala konstnärer.
– Det är Mikael som är den konstintresserade av oss och den som har bäst sinne för inredning, säger Johan Ekström, 45, och ger sambon Mikael Svensson, 47, en varm blick.
Snart har det gått exakt fem år sedan de träffades för första gången – på en busshållplats. Mikael hade precis avslutat ett flera år långt förhållande som tärt hårt på hans självkänsla. Johan hade nyligen ”kommit ut”.
Mötet, som arrangerades av Johans bäste vän Christian Pettersson blev vägen till deras gemensamma lycka.
– Vi har dig att tacka, säger Johan och Mikael till Christian som de den här dagen är dagen bjudit hem på fika tillsamman med hans sambo Örjan Andersson.
Båda vittnar om liv i förnekelse
Både Mikael och Johan vittnar om ett liv i förnekelse där de länge funderade över sin sexualitet, och förnekade att de föredrog killar före tjejer.
Mikael berättar att han redan i skolåldern kände mer dragning till killarna på skolgården än till tjejerna.
– Men det var ju ingenting man pratade om.
I tonåren såg han till att följa normen genom att dejta tjejer.
– Det var ju så man skulle göra, säger han.
Med ett fördelaktigt tonårsutseende var det inga svårigheter att få tjejer, även om han drömde om snygga killar. Andningshålet blev telefonforumet ”Heta linjen” som fanns i slutet av 80- och början av 90-talet. Där kunde han få kontakt med killar som gillade killar och det kunde bli korta kärleksstunder.
Men det skedde under hemlighetsmakeri, och under en ständig rädsla för att bli avslöjad.
– Jag var livrädd för vad folk skulle tycka om jag berättade sanningen. Samtidigt försökte jag intala mig att jag egentligen inte ville träffa killar.
När Mikael var 19 år träffade han en tjej som han ett par år senare köpte hus ihop med. Sedan rullade det på och några år senare kom barnen som i dag är 22 och 19 år gamla. Han levde det perfekta familjelivet, på ytan.
Mikael var otrogen mot sambon
– Jag var inne i bubblan och bara åkte med, säger han.
Fast det egentligen var en kille han ville leva med.
– Därför var jag otrogen mot min sambo och träffade i män i smyg. Då fick jag leva ut mina känslor för en stund. Samtidigt gav jag min sambo mycket kärlek och närhet. Jag skötte det ändå ganska snyggt, tycker jag själv.
Han anade att dubbellivet skulle vara svårt att dölja i längden och ännu svårare blev det när han träffade en man som han blev riktigt förälskad i.
– Jag träffade honom om helgerna och inför min sambo hittade jag på olika ursäkter för att inte vara hemma. Hon blev naturligtvis irriterad över det.
När Mikaels älskare skickade sms med hjärtan som han sambo råkade se blev det allt svårare att förklara.
– Jag sa att det var nån som skämtade med mig. Men någonstans tror jag att hon misstänkte hur det låg till.
Till slut hade känslorna för den manlige älskaren tagit över och han ville berätta.
– Det var inte bara för min skull, jag tyckte inte det var rätt mot min sambo att fortsätta ljuga. Men det var många våndor. Bara en sådan sak som att vi skulle bli tvungna att sälja huset kändes besvärande. Men det fick bära eller brista. Det var en helg när jag skulle sticka till min älskare som jag släppte bomben. Jag sa att jag hade känslor för den här personen jag skulle träffa och att det var en man.
Mikael hamnade i ett destruktivt förhållande
– Min sambo blev förstås jättearg på mig, vilket jag förstår. Men kanske var det lättare att acceptera när den tredje personen var en man. Våra båda barn var då fem och sju år gamla, de förstod inte så mycket mer än att mamma och pappa inte skulle bo tillsammans längre.
Men den nya relationen och att ”komma ut” blev inte så smärtfritt som Mikael hoppats. Efter att den första förälskelsen lagt sig tog förhållandet slut.
Med en svårt sargad självkänsla fick Mikael flytta hem till sin syster i väntan på egen bostad. Livet kändes tufft.
Men då dök Johan upp…
– Jag har hela livet vetat att det är killar jag gillar, men det har varit en lång process att dels acceptera det och dels våga gå ut med det, säger Johan.
Bästa vännen Christian Pettersson träffade han på en datakurs 1999.
Båda gillade killar, men blev aldrig förälskade i varandra.
– Vi pratade aldrig ens med varandra om att vi var homosexuella, men innerst inne förstod vi båda att den andre var det. Det är egentligen mycket märkligt när man tänker efter. Men det fanns väl en osäkerhet hos oss båda i om vi verkligen gillade killar eller bara inbillade oss, säger Johan och Christian håller med.
Johan testade dejta tjejer
Johan berättar om omgivningens påtryckningar när de menade att det borde vara dags att träffa någon och bilda familj.
– Min mamma valde till och med ut tjejer som hon tyckte jag skulle träffa, skrattar Johan. Under en kort period provade jag faktiskt att vara tillsammans med en tjej. Men det höll bara i några månader.
Via internet fick Johan kontakt med en kille från Göteborg som han började dejta i smyg, till att börja med. Ungefär samtidigt hade Christian träffat Örjan Andersson från Halland.
– När du berättade hade jag länge förstått att du gillade killar, så det var ingen överraskning. Då kunde jag också öppna upp mig. Ditt steg blev en kick för att våga ta steget fullt ut, att jag måste stå upp för den jag är, säger Johan som då valde att berätta.
Johan var rädd för att berätta
Men han var rädd för vad både föräldrar vänner skulle säga. Han började med att berätta för sina föräldrar, resten fick vänta.
– Mamma blev mest bekymrad över att hon inte skulle få några barnbarn. Min pappa, som jag trodde skulle reagera starkast, sa inte mer än ett ”jaha”, sedan var det inte mer med det. Min bror blev mest besviken över att jag inte berättat något för honom tidigare.
Johans relation med killen från Göteborg blev dock kortvarig.
Christian ville att hans vän skulle träffa någon och uppleva samma lycka som han själv funnit med Örjan.
Via sitt arbete som vaktmästare i en kyrka i Karlskrona hade han träffat Mikael när han varit där på konsert. De hade på den vägen blivit vänner.
Christian visste att Mikael nyligen avslutat en relation, samtidigt som vännen Johan letade efter den stora kärleken.
Det kunde ju bli en bra matchning!
En vacker junidag 2017 råkade Christian och Mikael springa på varandra ute på stan.
– Jag bestämde mig för att ta en chans, skrattar Christian.
Han ringde till Johan och frågade om de skulle träffas. Johan var redan på väg in till stan med bussen.
– Jag skulle åka på en weekendresa till Polen med några kompisar. Men jag sa att vi kunde träffas lite kort när jag klev av bussen.
Vid busshållplatsen såg han att Christian hade någon med sig – en stilig man.
– Mikaels utseende och beteende tilltalade mig. Jag blev verkligen intresserad av honom, säger Johan.
– Det var samma här, säger Mikael. Jag tyckte Johan såg snygg och trevlig ut.
Men det blev bara ett hastigt möte eftersom Johan strax skulle med Polenfärjan.
Detta var dock bara början på Christians kärleksplan för sina vänner.
På måndagskvällen hade Christian och Örjan bjudit hem Mikael på middag, och som inte visste att det skulle dyka upp en gäst till…
– Jag blev förvånad när Johan plötsligt stod där. Men det var jättekul och hjärtat började slå, det ska medges, skrattar Mikael.
Blev en magisk kväll
Det blev en magisk kväll med uppslupen stämning vid middagsbordet. Mikael och Johan kände något outtalat i luften mellan dem, att det var något på gång som inte gick att hejda.
Det blev en lång middag som varade till sent på natten. Bussarna hade slutat gå. Såväl Mikael som Johan hade långt hem.
– Men att ta en taxi var inget vi kom på, skrattar de.
Så de bestämde sig för att promenera när det var dags att bryta upp.
De hade inte kommit långt innan frågan kom spontant från Johan.
– Hänger du med hem till mitt?
– Ja, svarade Mikael utan att behöva fundera så länge.
Båda skrattar åt den en mil långa promenaden mellan utkanterna av Karlskrona.
– Du gick och sjöng Lena Philipssons låt Jag är ingen älskling hela vägen hem, medan jag hade ett fruktansvärt skoskav, säger Johan.
Mikael och Johan blev sambor på en vecka
Att den långa promenaden skulle bli upprinnelsen till att båda fann lyckan vågade de inte riktigt tro på just då.
– Jag har alltid varit en ensamvarg som inte velat släppa någon riktigt in på livet. När jag funderat över att bli tillsammans med någon var alltid utgångspunkten att vi skulle ha var sin bostad, säger Johan.
Nu kastades alla dessa principer överbord.
– En vecka efter att vi träffats hade Mikael flyttat in här, skrattar han.
– Jag hade då också omvärderat mitt synsätt. Jag menar, kan andra bo ihop så varför skulle jag inte kunna det?
För Mikael blev mötet med Johan den stora vändpunkten i hans liv.
– Det var som en ny värld öppnade upp sig. Äntligen kunde jag börja känna tillit till en människa igen.
Båda pratar om ett underbart liv tillsammans där de kompletterar varandra väl.
Och Christian kan bara le åt sin lyckade kupp…
Detta är Mikael Svensson
Ålder: 47 år.
Familj: Sambo med Johan Ekström, två barn sedan tidigare förhållanden, 22 och 19 år.
Gör: Jobbar som kvalitetsundersköterska på ett äldreboende i Karlshamn.
Fritidsintressen: Konst, inredning, umgås med vänner, skogspromenader med mer.
Detta är Johan Ekström.
Ålder: 45 år.
Familj: Sambo med Mikael Svensson.
Gör: Jobbar som kvalitetsundersköterska inom vården i Karlskrona.
Fritidsintressen: Film, promenader, matlagning, umgås med vänner.