För Jessica är fyrbenta vänner en frizon: ”När jag varit ledsen har jag alltid fått tröst av djur”
Det är inte så att Jessica Raneblom driver ett stort djurhem eller någon annan avancerad verksamhet. Istället gör hon sitt i det lilla genom att ta hand om djur som kommer i hennes väg när de inte längre är önskade på annat håll. Hon vänder aldrig ryggen till, utan försöker hitta en lösning.
– Jag har varit djurintresserad hela livet och vi hade katter, kaniner och höns hemma när jag var liten, berättar Jessica.
I närheten av familjens lantliga boende låg dessutom en lite större bondgård med mängder av kor och det blev snabbt ett favorittillhåll för Jessica och flera andra i samma ålder.
– Vi hjälpte till med djuren på alla möjliga sätt och där upptäckte jag hur man faktiskt kunde bli vän även med en ko.
En av gårdens kor, Blända, var nämligen en annorlunda personlighet. Hon började följa efter Jessica, söka hennes sällskap och råma åt henne.
– Hon ville hellre vara med mig än de andra korna och lämnade dem direkt när jag kom. Det var verkligen jättehäftigt, säger Jessica, som minns Blända och hennes vita huvud mycket väl trots att det är åtminstone 25 år sedan.
Sorgen var hemsk
– Jag var mycket där på den gården och tänkte kanske att jag skulle jobba med djur på riktigt när jag blev äldre.
Det som skulle förändra allt var när hon 1995 var med om en olycklig skidolycka i Norge och att hon året därpå skulle förlora sin mamma. Efter det kunde inga drömmar om framtiden vara detsamma.
– Det var fruktansvärt och sorgen var hemsk.
Jessica skulle kanske ha haft det lättare att fortsätta sitt liv, hon var bara 18 år gammal, om hon inte också hade haft otur med sjukvården.
– Jag skadade mitt högra knä där i Norge och man gjorde en titthålsoperation som var helt misslyckad. Det krasade i knäet, smärtan gick aldrig över och jag försökte förgäves få hjälp, säger Jessica.
Öppnade knät 24 gånger
Hon fick smärtstillande som inte hjälpte, opererades igen utan förbättring.
– Mellan 1996 och 2004 öppnade de mitt knä 24 gånger. Det kändes hopplöst. Hela livet stod stilla.
Till slut var det en specialist i Linköping som tog tag i alltihop och opererade Jessica i sju timmar där han öppnade upp ordentligt. Det visade sig att orsaken till alla problem med infektioner, smärtor och blodförgiftning var en ruttnande bortglömd kompress.
– Läkaren blev vansinnig när han hittade den och arg över allt som hänt mig. Han tog en bild av kompressen och skickade till min föregående läkare. Jag hade ju levt med ett hål rakt in till knäet och inte kunnat röra mig normalt.
Den sista operationen innebar en mycket större öppning för att hindra fler problem. Hela 50 centimeter blev ärret som gick nerför halva benet.
Gubben protesterade
– Jag kommer troligtvis aldrig bli helt bra för nerverna är skadade. Det är värk nästan hela tiden, men det var skönt med någon som tog mig på allvar och som försökte göra något. Jag är tacksam mot den läkaren. Tänk om jag mött honom tidigare.
Det som höll henne vid liv under alla dessa ungdomsår var kärleken till djur. De var hennes frizon.
– När jag varit ledsen eller rädd så har jag alltid fått tröst av djur. Vid den här tiden hade jag en vit katt som hette Svea som var extra viktig för mig. Hon kröp upp och lade sig bredvid mig när jag hade ont.
Räddade första katten
Jessica blev till slut sjukpensionär och hon bor idag i ett litet hus på landet nära skog och natur. 2013 anlände svartgråa katten Zeke – den första katten som Jessica bestämde sig för att rädda.
– Han var smutsig med tovor när jag hittade honom där han låg och tryckte under en sten. Det var en gammal gubbe som hade honom, men han klarade inte att ta hand om honom, berättar Jessica.
Tillsammans med sin pappa fick hon fram katten och sa till gubben att Zeke nu skulle följa med dem hem.
– Gubben protesterade, men vi tog Zeke till polisen och visade upp honom. Det var ingen tvekan att han behövde räddas. Vi räknade till över 100 fästingar på honom och veterinären sa att han aldrig överlevt natten i det skick han befann sig i, berättar Jessica.
Hon tog med honom hem, rakade pälsen för att få bort tovorna och allt började vända. Zeke blev snabbt en vacker ståtlig katt.
– Han mådde bra igen.
Det gick tre månader och så hände något helt oväntat. En lösspringande hund i grannskapet högg Zeke så illa att han bröt av hans ben.
– Först var Zeke bara försvunnen och vi letade överallt. Vi kunde inte förstå vart han tagit vägen. Sedan dök han upp vid altandörren. Bakbenet hängde och benpipan stack ut. Han skrek av smärta, säger Jessica, som tog Zeke till veterinär direkt.
– En veterinär från Helsingborg opererade honom direkt och han överlevde.
Det som ställde till det var att Zeke nu behövde en stålställning för att stabilisera benet och den skulle sitta fast i 12 veckor tills allt läkt. Jessica inredde ett speciellt rum till till sin gråa katt och fick hålla full koll på patienten.
– Det tog 4-5 månader innan han blev helt bra. Det var jobbigt med alla veterinärbesök och med all rehab, men Zeke trivdes. Han fick glass varje gång han kom dit. Dyr glass för kostnaderna blev enorma, berättar Jessica.
Nästa djurräddning blev röda katten Rulle som Jessica hittade övergiven i en papplåda intill en busskur.
– Det märkliga var att han var kastrerad och id-märkt så han hade haft en ägare. Tyvärr fanns inget namn i registret och efterforskningar ledde ingenstans.
– Vi behöll honom och det gick bra. Rulle bestämmer idag över Zeke.
Social skölpadda
Nästa husdjur blev hunden Charlie, en korsning mellan tax och border terrier.
– Jag hade passat honom då och då åt min väninna. När hon sedan skulle flytta till en bostad där hon inte fick ha hund 2020 så flyttade han in permanent.
Men det gick inte så lätt till en början. Charlie blev stressad av situationen och magrade av, tappade päls.
– Det tog en tid innan han blev trygg. Han är känslig.
Varken katterna eller Charlie vill väldigt gärna vara med på bild, men det finns ett djur i huset som vill ha all uppmärksamhet och som poserar nyfiket när han inte försöker krafsa sig ur sitt akvarium.
– Det är alltid likadant med Turtle. När vi har gäster så vill han alltid vara med. Han tittar ut genom glaset och dunkar mot det för att alla ska se honom. Han älskar uppmärksamhet och skulle nog helst vilja sitta vid bordet med oss.
Turtle är en vattensköldpadda. Han bodde först hos Jessicas bror, men fick flytta hem till Jessica.
– Nu när jag tänker efter så är ju Turtle det djur som jag haft längst. Han har bott här sedan år 2000. Jag skulle tro att han är minst 25 år gammal och verkligen helt galet social.
På sommaren blir det pool i trädgården så länge det inte är risk för rovfåglar.
– Katterna skyddar honom när han är ute, men Charlie däremot tycker inte alls om Turtle.
Själv lever Jessica sin dröm och hoppas kunna fortsätta leva nära naturen och djuren.
– Vi har en till katt, Maja, men hon håller sig gömd. Sedan får det vara nog för ett tag, men man vet aldrig. Jag kan inte låta bli att rädda djur.
