Katten Kajsa fick ett nytt hem hos Inga-Lill när husse dog: ”Det var en prövotid i början”
Ute på landet i ett gulligt gammalt rött hus med vita knutar bor Inga-Lill Gustafsson. Huset är hennes föräldrahem och hon har minnen från varje krök av byggnaden. En vacker trädgård avslöjar nuvarande intresset, trots att det inte är växtperiod när vi träffas. Hon är tredje generationen på gården och växte upp när den fortfarande användes till grisar och kor. Numera är marken utarrenderad och Inga-Lill misstänker att hon blir den sista i släkten som bor i huset.
– Jag tror inte att någon av mina döttrar är intresserade av att flytta in, ler hon.
Döttrarna är vuxna och Inga-Lill sedan länge skild. Genom åren har det förutom kor och grisar även funnits höns och hundar.
– Det har varit en hel del katter också, men inte många tamkatter som vi haft inomhus. Jag har kanske mer varit en hundmänniska, men nu gillar jag att kunna göra weekendresor och då är det svårt med hund, säger Inga-Lill.
Katt behövde nytt hem
Efter just en sådan kortare semestertripp 2019 kom Inga-Lill hem och började skrolla sig igenom Facebook. Hon är med i en trädgårdsgrupp, Trädgårdstoken, där medlemmarna lägger ut bilder på blommor och andra växter.
– Jag fotograferar själv lite ibland, berättar Inga-Lill.
Men det som fångade hennes intresse den här gången var ett inlägg från en kvinna i gruppen som berättade om en katt som plötsligt saknade hem efter ett dödsfall.
Detta är Inga-Lill Gustafsson
Ålder: 72 år
Bor: Enered nära Trollhättan
Familj: Katten Kajsa, särbo och vuxna döttrar, barnbarn
– Katten hade tillhört hennes pappa som bott ett par mil från mig och eftersom jag kände den här kvinnan genom gruppen så tänkte jag – varför inte.
Inlägget handlade om att katten Kajsa behövde ett nytt hem eftersom hon blivit hemlös när husse dött. Alternativet var avlivning, men Inga-Lill räddade livet på den då runt åtta år gamla katten.
Skulle katten trivas?
Nu var det bara att se om Kajsa skulle trivas också.
– Jag visste inte alls om det skulle fungera, berättar Inga-Lill.
Hon höll katten hemma inomhus de första dagarna. Kajsa fick mat, började hitta runt och kunde göra sig hemma i sitt nya hus. Men hur skulle det gå att släppa ut henne igen – det var frågan.
– Jag visste inte om hon skulle försöka ta sig till sitt gamla hem eller om hon överhuvudtaget ville komma tillbaka till mig, säger Inga-Lill.
Men Kajsa kom tillbaka samma dag och har sedan dess aldrig lämnat sitt nya hem med Inga-Lill mer än för korta utflykter och promenader.
– Det var en prövotid i början, minns Inga-Lill.
Men snart visade sig Kajsa vara väldigt anpassningsbar och fick nya favoritplatser i bostaden och hittades ofta liggandes vid fönstret.
– Hon utstrålade: Här bor jag!
Inga-Lill reste till och med bort ett par dagar utan problem redan i början. En av hennes döttrar flyttade in, passade Kajsa under tiden och det fungerade också bra.
– Just den biten har varit problemfri på ett sätt som jag knappt kunnat drömma om, säger Inga-Lill.
Djuränkling – djur som förlorat husse eller matte
Hela 34 procent av alla hushåll i Sverige har något slags sällskapsdjur. Vanligast är katt. Det finns runt 1,5 miljoner katter, nära 900 000 hundar och 75 000 kaniner i Sverige.
Många av de 90 000 människor som dör varje år i Sverige har något husdjur. Djur som efter dödsfallet blir änklingar – djuränklingar. I bästa fall kanske någon släkting, granne eller vän till den avlidne vill ta hand om husdjuret. Men inte sällan blir djuret något av ett problem som måste lösas. Det kan leda till avlivning eller att husdjuret blir inlämnat till något djurhem, där man sedan försöker hitta nya ägare till dessa ofta olyckliga och ibland traumatiserade husdjur som precis förlorat tryggheten.
Detta uppmärksammade begravningsbyrån Fonus som beslöt sig för att göra något ihop med Djurskyddet Sverige. De gick samman för att leta nya hussar och mattar till djuränklingarna och ge dem nya hem. På hemsidan finns både husdjur som letar hem, likväl som solskenshistorier om de som fått en nystart i livet.
En av dessa är gräddfilsälskande katten Sara som 16 år gammal förlorade sin matte. Hon fick nya ägare direkt när hon hade kom till katthemmet. Inte alltid lätt för en katt i den åldern. Vicky är en annan äldre katt som behövde ett nytt hem när husse avled. Det var ingen lätt uppgift att hitta ett nytt hem, men tack vare uppmärksamheten kring kattänklingar på Facebook fanns det plötsligt mängder av intresserade. Hon fick en ny familj som dessutom odlar kattgräs åt henne. Även guldfiskar kan förlora sin familj och genom Fonus fick 20 stora exemplar fick ett nytt hem.
Begravningsbyrån ser också gärna att man för in uppgifter i vita arkivet om vad man vill ska hända med husdjuret när man avlider.
Ordet djuränkling är med i Språkrådets nyordslista för 2021.
Kattänkling – en katt vars husse eller matte avlidit.
Däremot har Kajsa kostat en del i veterinärkostnader. Trots att katten inte är jättegammal har hon dessvärre fått operera ut nästan alla sina tänder.
– Hon var bara i åttaårsåldern när hon flyttade in, men tänderna var inte i bra skick, säger Inga-Lill.
Katten gillar sovmorgon
Hon och Kajsa har numera lärt känna varandra väl. Kajsas små egenheter har blivit allt mer tydliga med tiden, som att ta sovmorgon hela förmiddagen.
– Och allra helst vill hon sova i sängen. Sedan brukar hon gå ut en sväng ett par gånger om dagen. Den sista turen brukar vara innan vi går och lägger oss. Hon tittar eller stirrar på mig för att tala om vad hon vill. Det brukar betyda att hon antingen vill ut, bli kliad eller få en klapp.
Kommunikationen med Kajsa ger dagarna guldkant nu när Inga-Lill bor själv i huset. I övrigt är det dans och resor, ibland tillsammans med hennes särbo, som betyder mest.
– Jag brukar dansa till olika dansband 2–3 gånger i veckan och det är mitt stora nöje. Det är det bästa som finns, konstaterar Inga-Lill.
Hon har många favoriter, men nämner speciellt Matz Bladhs som ett dansband hon föredrar.
Vill inte bli buren
Under pandemin har hon haft sällskap av Kajsa och ägnat sig åt sitt andra intresse som är att bygga och renovera.
– Arbeta med händerna betyder mycket, och jag tränar även i en gympagrupp. Man måste hålla igång och när man kommer hem är det alltid trevligt att mötas av någon att prata lite med, ler Inga-Lill och tittar på Kajsa, som ser aningen obekväm ut.
– Hon gillar inte att bli buren eller bli fotograferad, skrattar Inga-Lill.
Däremot har Kajsa inget emot att visa upp sig för kameran ute i trädgården där hon springer några rundor och hoppar upp mot ett träd. Hela tiden på ett behörigt avstånd för att visa vem som egentligen styr över situationen.
– Kajsa är verkligen rolig. Hon väcker mig ibland, framför allt när kattmaten är slut. Hon klättrar också gärna i träd och får besök av grannens katt då och då. Annars vill hon mest hålla mig sällskap utomhus och titta på vad jag gör med blommor och växter.
Inga-Lill räddade livet på en kattänkling och fick en vänlig trädgårdskatt på köpet.