Sabina: Jag har aldrig haft sex
Men min avsky till min egen kropp hindrar mig i relationer.
Vem kan älska mig om jag inte ens tycker om mig själv?
Min stora framtidsdröm när jag var ung var att bilda familj. Jag har alltid älskat ungar. Jag jobbade på förskola och såg hur alla glada och stolta föräldrar kom och hämtade sina barn. Den lyckan ville jag också uppleva.
Mitt problem var att jag var rejält överviktig och kände mig oattraktiv. Jag hade väldigt låg självkänsla och trivdes inte i min egen kropp. Och om jag inte älskade mig själv, hur skulle då någon annan kunna göra det?
Min osäkerhet gjorde att jag drog mig undan
Jag försökte att banta med alla tänkbara metoder. Ibland lyckades jag tillfälligt, men snart kom kilona tillbaka. För jag kände mig så ensam i själen. Och vad gjorde jag när jag kände mig ensam? Jo, jag tröståt… och sedan blev jag ännu mer ledsen.
En höst lärde jag känna en jättetrevlig man på en kurs. En dag frågade han om vi kunde gå på bio. Samma kväll gick vi och såg en spännande film och under en otäck scen la han försiktigt sin arm om mig och kramade till.
Jag tyckte verkligen mycket om honom men jag klarade inte av att ha närkontakt. För någon annan hade det säkert känts behagligt, och det var uppenbart att han ville något mer än bara vara en vän. Men mitt dåliga självförtroende gjorde att jag drog mig tillbaka.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag kunde inte vänja mig vid tanken på att någon skulle kunna älska mig, och än mindre vilja röra vid min kropp. Jag hade varit nära en man förut, men aldrig haft sex med någon. Jag var rädd, helt enkelt.
Den kvällen slutade med att jag visade att jag inte var intresserad. Han bad om ursäkt och efter det gick vi aldrig mer ut tillsammans. Allt på grund av min osäkerhet.
Hans kommentar om vikt var avgörande
Denna dåliga självkänsla har jag haft så länge jag kan minnas. Jag är adopterad och för mina föräldrar var jag aldrig bra nog. Jag fick aldrig någon bekräftelse på att jag var fin som jag var. Det var alltid något som var fel på mig.
Kanske är bristen på kärlek hemifrån orsaken till mitt tröstätande? Jag kände det som att ingen ville ha mig, inte mina biologiska föräldrar och inte mina adoptivföräldrar heller.
För en tid sedan fick jag kontakt med en trevlig man via nätet, men så fort det blev tal om att vi skulle ses drog jag mig undan. Jag kom med ständiga ursäkter till varför jag inte kunde träffas.
När han märkte min tvekan slängde han ur sig den avgörande kommentaren, även om det kanske mest var på skoj:
– Vadå, är du ful och fet, eller?
Efter det blev det aldrig tal om att vi skulle ses.
Träffat en man med samma komplex – stöttar varandra
Sedan ett par veckor tillbaka är jag med i en viktgrupp där jag får råd om hur jag ska äta för att trivas med min kropp. Vi träffas varje vecka för att stötta varandra och umgås. Där har jag lärt känna Joakim som har samma erfarenhet och viktproblem som jag.
Även han drömmer om att träffa någon som han kan dela livet med. Precis som jag kan han inte tänka sig att någon skulle vilja krama eller ens komma nära honom.
Joakim och jag har jätteroligt tillsammans. Vi är inte kära, men vi trivs i varandras sällskap. Vi stöttar varandra när det gäller både viktminskning och att komma över våra komplex.
Tänk om vi med vår vänskap kunde ge varandra det självförtroende som vi båda behöver. Eller tänk om vår vänskap kunde växa till kärlek. Joakim är en man som jag faktiskt kan tänka mig att ha sex med för första gången.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]