Elsa: Jag dejtade alldeles för desperat

Efter reklamen: Se också: Här är egenskaperna som svenska singlar ogillar mest

När jag fyllde 35 hade jag fortfarande inte hittat mannen i mitt liv eller fått barn, till skillnad från de flesta av mina vänner. Jag kom själv från en klassisk kärnfamilj med ett hus, så jag hade alltid föreställt mig att det skulle vara mitt liv en dag. Men nu började paniken komma över mig.

Att hänga på barer eller klubbar hade aldrig varit min grej, och jag hade inga fritidsintressen där jag träffade jämnåriga män. Så jag bestämde mig snabbt för nätdejting.

Tidigare hade jag haft några korta förhållanden genom att dejta på nätet, och nu bestämde jag mig för att ge det allt. Jag behövde hitta en man om jag skulle hinna få barn.

Mitt mål var att gå på en dejt i veckan

Jag skapade flera olika profiler på min mobil, skrev och omskrev min text för att låta både intelligent och attraktiv, och jag sökte frenetiskt till och med under lunchrasterna.

relationerCornelia: Han blev besatt av mig

Plötsligt blev det normalt för mig att ligga på soffan på kvällarna och ha djupt personliga samtal med någon jag matchat med fem minuter tidigare. Redan där kanske jag förlorade lite av mina gränser. Det blev också normalt att få frågor om att ha sex redan i första meddelandet, men där satte jag ändå stopp.

Snabbt satte jag upp målet att gå på en dejt i veckan. Jag bor i en storstad, så jag var på otaliga dejter där vi drack kaffe eller tog en promenad. Ofta kändes det som om vi ställde frågor till varandra enligt ett manus: Vad jobbar du med? Vad letar du efter i en relation? Vill du ha barn?

Med tiden blev det svårare att hålla entusiasmen uppe, och jag märkte att samma trötthet fanns hos några av männen.

Jag blandade ihop männens namn

Det värsta var dock inte alla upprepningarna, utan besvikelserna. Dejtingvärlden kan vara hård och ytlig. Till exempel hände det att jag några gånger blev raderad av en kille jag precis hade varit ute med och faktiskt hade velat träffa igen. En annan gång dök inte mannen ens upp till vår träff.

Mina vänner hejade på mig och skrattade åt mina anekdoter från mina strapatser, men med tiden började de bli oroliga.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

– Jag tycker faktiskt inte att det låter helt hälsosamt längre, sa min bästa väninna.

Jag blundade för det. Vändpunkten kom en hektisk dag precis innan en veckas semester på Teneriffa. Jag hade sagt ja till att träffa två män samma dag. Första dejten drog ut på tiden och i stället för att njuta av samtalet satt jag bara och tänkte på att jag skulle komma för sent till nästa träff.

När jag sedan träffade den andre mannen råkade jag kalla honom för Michael, som var namnet på dagens första träff. När jag cyklade hem kände jag illamående över mig själv.

Reflektionerna var nödvändiga för mig

Under nästa vecka låg jag på stranden och fick för första gången på månader tid att reflektera över mitt dejtingliv. Jag kände mig utbränd och bitter, för alla mina ansträngningar hade inte gett något resultat.

Faktum är att jag kände mig mer stressad och cynisk gentemot andra människor nu. Jag insåg att i min desperation att hitta en man hade jag förlorat mig själv.

På semesterns sista dag raderade jag mina dejtingprofiler. De nästkommande veckorna hade jag nästan abstinens, men långsamt började jag känna mer lugn och energi. Plötsligt hade jag mer tid, tid som jag använde till att lära mig virka och träffa mina vänner mer.

relationerCarina: Mannen jag dejtade hade en mörk hemlighet

Med tiden insåg jag att jag inte ens ville ha barn, och kanske hade jag bara antagit att det var vad jag borde vilja eftersom alla andra gjorde det. Den insikten tog bort den tunga känslan av en deadline som hängde över mitt liv. Nu hade jag plötsligt massor av tid att hitta rätt man.

Två år senare är jag fortfarande singel. Jag har lärt mig att njuta av att jag kan använda all tid jag vill på mina vänner och mitt arbete. Jag är också kassör i min handbollsklubb.

Jag är fortfarande öppen för att träffa mannen i mitt liv, men till skillnad från tidigare jagar jag honom inte längre. Om han vandrar in i mitt liv en dag ser jag det bara som ett extra plus.