Izabella Scorupco om kärleken till maken Karl: ”Glad att vi inte har barn ihop”

Uppe i Hollywood Hills i Los Angeles, bakom en av många imponerande grindar till fantastiska kändishus, har Izabella Scorupco sin vardag.

– Bry dig inte om grisarna så låter de dig vara, säger Izabella när hennes två franska bulldoggar Ozzy och Frankie hoppar och skäller.

Hundarna far ivrigt fram och tillbaka och Izabella berättar att en av dem opererades för diskbråck för några månader sedan och inte får hoppa.

Efter reklamen: Se också: 5 saker du vill veta om Izabella Scorupco

En ursäkt om att jag är sen på grund av trafiken kontrar Izabella med att hon hade hoppats på en ännu senare ankomst.

– Jag är själv alltid sen och älskar när andra är det, säger Izabella och berättar att hon alltid gör sitt bästa för att komma i tid men väldigt sällan lyckas med det.

Hon beskriver sig själv som en tidsoptimist som på något sätt aldrig lyckas komma i tid.

– Det är alltid något hundkräks som ska torkas, mejl eller mess som måste besvaras, barn som är hungriga eller ska ha hjälp med något eller kläder som ska strykas. Det har absolut inte med arrogans att göra, men när jag redan vet att jag är sen till något blir jag ännu mer stressad och förvirrad och irrar i stället runt i cirklar som en kyckling utan huvud, säger hon och bjuder på en rundtur i sitt hem.

Izabella Scorupco har länge drömt om Tibet

Familjen har bott i huset i fyra år. Tidigare tillbringade Izabella 18 år i Burbank, nordost om Los Angeles, och hon kan längta tillbaka dit där hon hade ett mindre boende.

– Jag inser absolut hur vackert vi bor och vi behöver ha ett så här stort hus när alla barnen är hemma samtidigt, men jag tycker det känns lite läskigt att vara ensam i stora hus, medger Izabella.

Vi går genom en lång inglasad hall med högt i tak, utanför till vänster ligger en stenbelagd uteplats med ett gigantiskt citronträd. När man kommer ut i köket och vardagsrummet öppnas huset upp ytterligare och fylls av ljus och rymd. Precis när man hämtat andan förlorar man den igen när man går ut på den enastående terassen som inhyser en fantastisk pool och en magnifik utsikt över Hollywoodskylten och downtown LA.

Izabella gör iordning en kanna med sitt favoritte Tiesta Tea - Fruity Paradise till oss. Hon berättar att hon känt sig ovanligt trött och sliten de senaste dagarna.

– Jag kanske blivit lite utbränd av alla resor fram och tillbaka till Sverige, jetlag är min värsta fiende. Eller så är det något virus som satt sig, säger hon och konstaterar att det också kan vara någon eftersläng av covid-19 som hon tidigare drabbats hårt av med bland annat långvarig huvudvärk.

Nyligen kom Izabella hem från Nepal där hon spelat in serien The Journey – 15 dagar i Nepal. Efter den resan beskriver hon hur hon fylldes av en enorm eufori och energi, något hon inte känt på säkert 15 år.

– Det var helt otroligt. Jag hade sådan drivkraft och var så overkligt klar i huvudet. Jag kände mig så skarp och närvarande, kunde läsa manus på manus och memorera repliker och lära mig texter på nolltid och kände bara wow, jag kan klara precis vad som helst. Det varade några veckor, men efter att ha slängts tillbaka in i världen med mobil, mail, nyheter och allt annat som stressar och överstimulerar hjärnan drabbades jag av den här extrema tröttheten igen, säger Izabella.

Nepal och Tibet har alltid funnits på hennes bucketlist över saker som hon vill uppleva. När hon känt att hennes barn eller andra människor i hennes närhet tagit henne för givet brukade hon, halvt på allvar halvt på skämt, säga: ”Nu sticker jag till Tibet, jag kanske skickar ett vykort”. Så när hennes vän och producent Pontus Gårdinger hörde av sig och presenterade tv-idén som skulle spelas in i Nepal var det svårt att inte säga ja.

Barnens egna beslut.

nöjeCharlotte Perrelli: Jag ville inte att sönerna skulle gå i privatskola

Therese Alshammar blev en ny vän till Izabella

I serien får tittarna följa med när Izabella Scorupco tillsammans med fem andra kändisar (Peter Stormare, Therese Alshammar, Roy Fares, Kristina ’Keyyo’ Petrushina och Alfred Svensson) beger sig ut på sitt livs resa. Under femton dagar vandrar de igenom Nepal, en av världens mest mytomspunna och spirituella platser.

Izabella beskriver resan som ett minne som hon kommer att bära med sig för livet och att även om det var en utmaning på flera plan så lärde hon sig en hel del, både om sig själv och livet i stort. Inte minst drabbades hon av en tacksamhet över det lilla och enkla i livet.

– Upplevelsen blev en påminnelse om hur mycket jag tar för givet. Bara en sådan sak att vi kan klaga över att varmvattnet tar slut, suckar Izabella och beskriver hur de sällan hade tillgång till vatten alls under seriens inspelning.

Första veckan höll Izabella på att bli galen av att inte kunna tvätta håret och kände sig som en bortskämd storstadstjej.

– Jag insåg också att jag nog var den i gänget som kanske är mest beroende av att få ha vissa rutiner. Som att få rengöra ansiktet, smörja in mig med ansiktskräm och borsta tänderna längre än andra innan jag lägger mig. De andra kallades mig för plastpåsen eftersom jag varje kväll tog upp mina olika ziplock-påsar där jag hade diverse pads och rengöringsprodukter, säger Izabella och tror att de andra nog kunde störa sig på hennes prasslande ibland när hon aldrig kunde hitta nåt i mörkret.

Izabella klickade med alla i gänget, men eftersom hon sov och tillbringade mest tid med Therese Alshammar fick de en extra nära relation.

– Jag är full av beundran för Therese. Hon är en otroligt cool, klok och rolig kvinna. Från att inte känna varandra alls tillbringade vi första natten flåsandes i varandras ansikten i världens minsta tält, märkligt att det kan kännas så naturligt så snabbt, säger Izabella.

Gänget hade sällan tillgång till internet och kriget i Ukraina hade nyligen börjat så det fanns en olustig känsla att inte veta vad som hände i världen. Samtidigt tyckte Izabella att det var otroligt skönt att inte ha mottagning, att slippa behöva kolla mejlen och tvingas leva i nuet, något hon kände att hon inte gjort på väldigt länge.

Väl hemma i Hollywood blev Izabella överväldigad av allt.

– Jag reagerade på allt jag inte tänkt på tidigare, allt vatten som krävdes för att köra disk- och tvättmaskinen och allt spolande i alla toaletter. Jag insåg också att det är så lite som krävs för att känna genuin lycka, att det behövs så lite för att må som bäst, konstaterar Izabella.

Hollywood-svenskan njuter av att få se trött ut på jobbet.

nöjeIzabella Scorupco: ”Befriande att slippa spela snygg”

Izabella Scorupco blev kär i Karl Rosengren

För fem år sedan blev Izabella tillsammans med entreprenören Karl Rosengren.

– Jag föll för hans energi på en gång. Kalle är en livsnjutare och för honom, till skillnad från mig, går det mesta i livet i väldig fart. Jag uppskattar hans driv och jag är glad att vi blev tillsammans så sent i livet och inte har barn ihop. Jag ser på par i vår ålder som fått barn på senare tid, de håller ju på att bryta ihop av trötthet. Man har inte samma energi som yngre föräldrar, säger Izabella.

Kärnan i deras relation är kommunikation. Hon berättar hur mycket hon uppskattar att Kalle är bra på att lyssna och prata. De bråkar sällan men blir de oense om något så är det snarare Izabella som är den som ältar och ”drar ut på skiten”.

– Han är väldigt bra på att gå vidare fort, men det får mig att ifrågasätta om det vi haft konflikt om verkligen gått in och om han förstår min ståndpunkt. Jag tror att det har att göra med att jag som ensamt barn inte hade någon att bråka med. Har man vuxit upp med syskon är man mer härdad och skakar av sig konflikter snabbare. Jag avundas verkligen den egenskapen hos honom, säger hon.

Izabella vill verkligen tro på evig kärlek och har alltid varit en hopplös romantiker.

– Men jag är också realistisk och förstår att evig kärlek kommer bara av god kommunikation och att man alltid måste jobba på sin relation. Mest av allt har det väl att göra med turen att ha hitta någon som matchar just dig.

Att vara bonusmamma hör inte till det lättaste. Izabella tror att det är lättare för Karl än för henne eftersom hennes barn redan var så stora när de träffades.

– Mina barn är ju i stort sett självgående. Med yngre barn måste man ta hänsyn till både deras och andra vuxnas rutiner och uppfostran. Jag försöker hålla mig neutral och parera mellan saker, förklarar Izabella diplomatiskt.

Om inte Izabella jobbar tycker hon om att påta hemma med sina kaktusar och citrusträd. Eller så ger hon sig ut på en vandring. Helst själv. Det är meditativt och ger henne den energi hon behöver.

– Samtal med mina vänner är det bästa jag vet, men jag gillar även att promenera med en bra bok i öronen. Jag behöver en hel del egentid för att fungera och kunna vara mig själv. Jag har alltid varit högsensitiv och haft lätt för att bli överstimulerad, berättar Izabella.

Livet som högsensitiv är både en last och en gåva

Izabellas hjärna jobbar på högvarv och blir överstimulerad, vilket sedan ofta leder till utmattning eller någon form depression. Samtidigt vet Izabella att när hon är utvilad och fulladdad med energi har hon mer batteri och kraft än någon annan i sin omgivning.

Hon menar att det handlar om att hitta sina egna verktyg för att må så bra som möjligt när intrycken och känslorna tar över, att spara på lågan då och då, och våga säga nej till aktiviteter när intrycken och känslorna tar över — även till det som är roligt. Medan hennes väninnor orkar vara sociala och umgås både till frukost, lunch och middag mäktar hon bara med något av detta.

– Jag tömmer för mycket av mig själv för fort och blir sedan helt slutkörd. Folk som fäller kommentarer som ”Du är så känslig” tillhör inte längre min krets, säger Izabella krasst.

Även om hennes överkänslighet kan vara uttröttande ser hon den samtidigt som en gåva.

– Jag kan till exempel känna in när mina barn och vänner inte mår bra och lyssna eller känna av olika stämningar i ett rum. Jag tycker även att jag har haft hjälp av det inom mitt yrke, till exempel har jag lättare kunnat leva mig in i sorgliga scener som krävt att jag ska kunna gråta. Men det är också lätt att ofta känna sig värdelös eller svag för att man inte orkar lika mycket som andra, säger Izabella och menar att det finns en skam i det.

Bland det finaste Izabella vet är när alla i familjen är samlade. Alla under samma tak så hon slipper oroa sig över var alla håller hus och vad som kan tänkas hända. Och gärna ihop med nära och kära vänner.

– Det bästa jag vet är också när jag får ligga i sängen med mina barn framför en bra serie eller film, prata och äta popcorn. Våra små grisar får gärna också vara med, det får mig att känna mig obeskrivligt lycklig. Jag uppskattar verkligen kvalitetstid och samtalen med barnen. Det är så häftigt att de är vuxna, de har sprungit om mig på så många olika områden. Först hade jag svårt att ta det, att jag inte längre är deras stora förebild, men nu inser jag att jag har så mycket att lära mig av dem och det får mig att spricka av stolthet.

Izabella Scorupco mediterar med podcast i bilkön

Izabella älskar det som de flesta hatar med storstaden Los Angeles, nämligen de stora avstånden. Hon uppskattar lugnet och känslan av att själv få välja hur aktiv man vill vara. Och att sitta fast i trafikköer har hon inget emot, i stället tar hon vara på den tiden när hon kör sin bil genom dom vackra bergiga landskapen fyllda med vackra kaktusar och palmer samtidigt som hon lyssnar på sina favoritpodcast eller ljudböcker.

– Det är mitt sätt att meditera på, säger hon. Jag blir oerhört lugn och lycklig av att köra bil och njuta av tiden för mig själv.

Stockholm har fortfarande hennes hjärta, inte minst för att hon är uppvuxen där, men hon tycker också att det är världens vackraste stad.

– Stockholm är Europas metropol för mode, kläder, musik, film och teknik. Men känns samtidigt väldigt litet där alla känner alla, som en liten by nästan. Jag kan lätt drabbas av en klaustrofobisk känsla där och tycka att det är för hetsigt, trångt och litet. Jag längtar och saknar alltid Sverige, men när jag varit där i en vecka vill jag tillbaka hem till lugnet och frihetskänslan jag får när jag är här i Kalifornien.