Nazanin blev misshandlad av sin man: Det finns en otrolig kraft i försoning
Nazanin Sadeghi föddes för 52 år sedan i Iran och växte upp där i en muslimsk familj med tio syskon. Hennes pappa var militär och mamman hemmafru.
– Mina föräldrar hade svårt att bekräfta oss alla och därför fick jag aldrig höra av dem att jag var älskad. De hade liksom alltid fullt upp, säger Nazanin när vi ses en solig dag i Stockholm som numera är hennes hemstad.
Som barn presenterades Nazanin för den muslimska tron och redan som sjuåring var hon tvungen att bära slöja. Visade man sitt hår skulle man bli straffad, var något hon tidigt fick lära sig.
– Mina föräldrar menade att ju bättre man följde islams lagar desto bättre liv skulle man få. Jag ville därför göra allt rätt, inte minst för att slippa hamna i helvetet. Jag brukade be fem gånger om dagen, läste Koranen så ofta jag kunde och var bara barnet när jag började fasta. För mig handlade min tro, till en början, främst om att på något sätt bli bekräftad och älskad. Om inte mina föräldrar såg mig, skulle kanske Allah se mig.
Vi kände båda två att vi verkligen ville gifta oss.
Nazanin var 16 år när hon blev kär i mannen som senare kom att bli hennes make. Även han var uppvuxen i en muslimsk familj.
– Vi fick bara umgås med varandra i närvaro av våra föräldrar innan vi var gifta. Så till en början handlade det mest om blickar och flörtande när vi såg varandra på stan. Vi kunde stå på varsin sida av en gata och ropa kärleksord till varandra. Men det var inte förrän våra föräldrar gett oss sitt samtycke till giftermål som vi för första gången kunde sitta ner och prata. Även om vi då var tvungna att prata med våra föräldrar intill. Det var såklart svårt att diskutera framtid och känslor med varandra, men vi kände båda två att vi verkligen ville gifta oss.
Drömmen om kärlek blev en mardröm
Framför sig såg Nazanin ett familjeliv, med massor av kärlek och drömmar tillsammans med sin blivande make. Men istället blev äktenskapet allt annat än hon i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig.
Tre dagar efter bröllopet kom sanningen om hennes man fram.
Det visade sig att han missbrukade. Han hade rökt hasch sedan han var 14 år och nu hade han även börjat med opium.
Kan en man försörja sin kvinna på något vis kommer han undan med det mesta.
– Min man visade upp helt andra sidor än de han visat tidigare.
På bröllopet hade Nazanin och hennes man fått guld och olika bröllopsgåvor av sina gäster. Allt detta ville han nu lösa in för att få loss pengar till sitt opium. Nazanin tänkte att det guld de fått var sådant hon ville ge till deras blivande barn den dag de gifte sig.
Det här är Nazanin
Namn: Nazanin Sadeghi
Ålder: 52 år.
Familj: Gift, har två barn och ett barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Undersköterska.
– När jag sa att han inte fick ta guldet blev han rasande, säger Nazanin och beskriver vidare hur hennes man plötsligt förvandlades till ett monster.
– Han började slå mig och från den dagen blev jag ett offer. I Iran har man ingen makt som kvinna. Går en kvinna till polisen och berättar att hennes man misshandlar henne, frågar de henne om mannen köper bröd till henne? Och om han ger henne tak över huvudet? Kan en man försörja sin kvinna på något vis kommer han undan med det mesta, säger Nazanin.
Slagen mot Nazanin var bara början. Hennes man misshandlade henne i stort sett varannan dag och hennes kropp var konstant täckt med blåmärken. Hennes man sov om dagarna och på nätterna var han ute och ”tillgodosedde sina behov”.
– Vid två olika tillfällen försökte jag säga att jag ville skilja mig, men då blev jag ännu hårdare straffad, säger hon.
Mannen misshandlade henne blodig och medvetslös
Nazanin tror att det var redan på bröllopsnatten hon blev gravid med deras första barn. Mitt i den hemska vardagen som dominerades av missbruk och misshandel fann hon ändå en lycka över att hon skulle få bli mamma. Hon tänkte att hennes man skulle sluta röka på bara han fick ansvaret som pappa.
Se också: Tidiga tecken på att du har en våldsam partner
Men misshandeln blev bara värre och när Nazanin befann sig i femte månaden slog han henne så hårt mot magen att hon föll till marken. Nazanin drabbades av av stora blödningar.
– Jag fick enorma smärtor i underlivet och när jag tog mig upp i sängen var lakanen kort därefter helt nedblodade. Efter två timmar med konstant flöde av blod höll jag på att bli medvetslös. Men just i det ögonblicket kom mina föräldrar instormande.
Nazanins föräldrar fick se sin dotter liggande i blod. Hennes pappa körde henne snabbt till sjukhuset där hon en timme senare blev tvungen att föda ut sitt döda barn. En son.
– Mamma följde sedan med hem till oss och vakade över mig. Min man åkte till sjukhuset för att hämta hem fostret till en eventuell begravning. Men det blev aldrig någon begravning. Nu kommer det värsta, säger Nazanin och sorgen gör sig åter påmind.
Min man la vår döda son i frysen.
Det är ett trauma hon aldrig kan glömma.
– Det här här så fruktansvärt makabert. Min man la vår döda son i frysen. Därefter tog han fram honom varje dag och höll den frysta lilla kroppen framför mitt ansikte och sa ”Som du dödade mitt barn, ska jag döda dig”.
Vid förlossningen följde mannen inte med till sjukhuset
Nazanin insåg att missbruket gjort honom sjuk, mentalt sjuk. Hon förstod att hon inte kunde vara kvar, men hade inte heller någonstans att fly. Han skulle alltid kunna hitta henne. Och som iransk kvinna kan man inte skaffa pass utan sin mans tillåtelse, därför kunde hon inte fly utomlands.
Snart blev hon gravid på nytt. Den här gången gjorde hon allt hennes man bad henne om. Hon tassade på tå och såg till att hela tiden hålla sin man tillfredsställd, allt för att hon denna gång skulle få behålla barnet.
– När det var dags att föda fick jag åka till förlossningen helt själv. Jag födde fram en alldeles välskapt liten vacker dotter. Men när min man fick veta att det inte var en pojke ville han inte ens komma till sjukhuset. Han ville inte ha med vår dotter att göra. För mig däremot blev det min största lycka jag någonsin fått uppleva. Efter vår hemkomst gick jag helt upp i vårt barn.
Åren gick och när Nazanins dotter hunnit bli tre år var hon åter gravid. Vid ett tillfälle, när hon var i åttonde månaden, blev hon slagen så illa att hon själv höll på att mista livet.
Om du lämnar mig så kommer du aldrig få se dina barn igen.
– Efter denna förlossning kom min man och hälsade på. Vi hade fått en son, vilket innebar en stor lycka för min man. Med sig hade han bakelser till hela sjukhusavdelningens vårdpersonal och han visade upp helt andra känslor än han gjorde vid vår dotters födelse, vilket jag såklart blev jätteledsen över.
Barnen gav Nazanin den kraft hon behövde för att överleva och utstå slagen. Men Nazanins man använde barnen som ett vapen mot henne. Han hotade henne och sa saker som ”Om du lämnar mig så kommer du aldrig få se dina barn igen”.
Nazanin förändrades som människa. Hon som var levnadsglad och full av liv kände sig numera som en tyst grå mus, en robot som försökte göra allt hennes man bad henne om.
Började fundera på flyktvägar från misshandeln
Nazanin kämpade för sitt liv och dagarna gick åt till att fundera ut olika flyktvägar. Hon hade en äldre syster i Sverige.
– Min syster flydde från kriget till Sverige i slutet av 80-talet. Hon hade berättat om det fria livet här och jag ville så gärna hit.
Så såg Nazanin till slut sin chans. Hennes makes släkt var bjudna till ett bröllop i Dubai, vilket krävde att Nazanin behövde ett pass. När hon väl hade passet i sin hand ljög hon ihop en historia om att hennes syster var svårt sjuk och att hon behövde åka till Sverige för att ta hand om henne. Och att hon gärna tog med sig barnen. Nazanin trodde aldrig att hennes man skulle ge sitt medgivande till denna resa, men han var så hög på opium att han nog, enligt Nazanin, inte förstod vad han sa ja till.
År 1995 kom Nazanin till Sverige för första gången. Med sig hade hon barnen som då var 4 och 1 1/2 år. Redan en av de första kvällarna hade Nazanins syster över några vänner hos sig i sin lägenhet. Det Nazanin inte visste då var att det var en kristen bönegrupp.
– Plötsligt, vid maten, började alla be bordsbön till Gud.
Tortyr och våldtäkter på grund av sin kristna tro
Nazanin blev besviken på sin syster, hade hon blivit kristen? Men från att vara skeptisk började hon själv bli intresserad.
En rad händelser gjorde att Nazanin blev övertygad om att den kristna tron var något för henne. I samband med detta ville hon förlåta sin man. Så hon återvände till sitt hemland.
– I ett hem i Iran samlade jag folk och berättade om evangelium, berättar Nazanin.
Men hon hann inte fortsätta länge. För strax därpå dök polisen upp. Man uppmanade Nazanin att förneka sin tro på Gud. Men hon vägrade och hamnade på grund av sin kristna tro i fängelse. Nazanin satt i fängelse i en vecka, hon beskriver hur varje timme kändes som ett år. För under varje dag utsattes hon för både tortyr och våldtäkter.
Men i vårt samtal berättar Nazanin att återbesöket till hennes hemland och tiden i fängelse inte var förgäves. Hon blev kvar i Iran under några år och träffade åter sin man, som till en början var rasande.
– Men under den här tiden började min man sakteligen öppna sitt hjärta för Gud och blev kristen även han.
Hennes man la sig på knä och bad om förlåtelse
En tid följde med ett enda långt pågående samtal. Nazanin beskrev hur illa hennes man gjort henne och han i sin tur la sig på sina knän och bad om förlåtelse. Om och om igen.
Nazanin såg på riktigt att hennes man blivit förändrad. De båda började planera för ett liv i Sverige.
Efter vår försoning och efter att vi fick våra liv förvandlade har vår familj fått färg.
Som 29-åring reste Nazanin tillbaka till Sverige, utan barnen. Men vad hon inte visste då var att det skulle dröja sex år innan barnen skulle komma efter.
– Barnen fick inget visum och de här åren är de värsta i mitt liv. Jag grät och grät. Saknaden efter mina barn var värre än alla slag jag fått utstå. Men jag försökte planera för den dag vi åter skulle vara en familj och jag utbildade mig, först till sömmerska och sedan till undersköterska.
Försonad med mannen som misshandlade henne
År 2012 kom även Nazanins man till Sverige. Han blev drogfri och Nazanin berättar att hennes man aldrig fått ett återfall under alla dessa år.
På frågan hur man kan förlåta någon som har skadat en på alla tänkbara sätt, svarar Nazanin att det finns en otrolig kraft i försoningen.
– Min man genomgick en mörk tid. Han slutade missbruka och utan gifterna i sin kropp är han en underbar man. Han har inte höjt rösten eller ens varit i närheten att slå mig och min rädsla för honom är idag helt bortblåst. Min man älskar verkligen mig och barnen. Och vi älskar honom. Vi har en kärleksfull relation där vi numera kan prata om allt. Efter vår försoning och efter att vi fick våra liv förvandlade har vår familj fått färg. Det har inte gått en dag som han inte börjat med att be, både mig och våra barn, om förlåtelse för allt han gjort.
Nazanins man har givit sitt godkännande till att berätta deras livshistoria.