Anna berättar om skräcken på hästgården
– Jag vill inte urskulda mig jag vill mer visa på mekanismerna bakom, säger Anna Bohlin som skrivit boken ”Händelserna på hästgården” tillsammans med journalisten Ulrika Fåhraeus.
Anna Bohlin är en ung och ridintresserad tjej från Bromma när hon stöter på den äldre hästkarlen Jerry. Jerry har utstrålning, pondus och kan bära upp en hästhandlarkeps. Han utstrålar kunskap och inger förtroende.
Anna är bara 15 år när hon börjar rida på hans gård. Jerry är en man som gärna delar ut arbetsuppgifter till alla omkring sig och Anna är villig att jobba hårt med sitt största intresse. Både i stallet och i huset där Jerry bor med sin fru.
Det är förresten inte bara hon som charmats av Jerrys kunskaper. Till en början är hela hennes familj engagerade. Småsyskonen blev intresserade av att rida och föräldrarna hänger med på barnens intresse.
Men föräldrarnas relation till ridläraren försämrades och de bryter med gården. De vill ha Anna med sig.
– De fick inte med mig därifrån, säger Anna som snackade omkull sina föräldrar. Hon skulle ta ett sabbatsår och plugga in gymnasiet senare påstod hon.
Flyttar till hästgården
I praktiken innebar det att Anna flyttar ut på Jerrys gård efter nian. Hon var, som sagt, en hästtjej och mer än villig att ta itu med allt från att mocka skit till att spika staket. Anna vill bli tävlingsryttare och här har hon de bästa förutsättningarna. Beröm från Jerry är guld värt men han kan lika gärna sabla ner.
I skildringen av livet på gården så finns det både bilder av en engagerad gemenskap kring hästarna men det är också tydligt att det mesta kretsar kring gårdens herre. Det är han och hans åsikter om hästhållning som styr verksamheten.
Jerry visar intresse för Anna utöver hennes ridning. Hon är smickrad och snart har de en etablerad affär där de snor åt sig stunder för sig själva.
Anna förstår också att hon inte är den enda tjej som uppvaktas av den äldre, och vid tillfället, gifte mannen.
– Jag trodde han hade affärer för att han hade dålig relation med sin fru. Det tog ett tag innan jag fattade, säger Anna idag.
Men så länge han övertygade henne om att hon var nummer ett i hans värld så lät Anna sig övertalas. Och till slut flyttade frun och parets son från gården. Anna flyttade in i boningshuset.
De fick sitt första gemensamma barn när hon var 20 år.
Det skulle bli tre till.
Kände igen mönstret
Anna beskriver en vardag som, av förklarliga skäl, är fylld av uppgifter. Det är småbarn och en verksamhet som rullar för högtryck året runt. Speciellt på sommarens ridläger. Av skildringen att döma är huset fullt av människor hela tiden. Mycket hästintresserade tjejer.
Några av dem lämnar gården helt plötsligt utan förklaring.
– När jag inte var säker så ville jag ju inte gå ut och säga någonting. Men jag fick en magkänsla, kände igen hans mönster. Tänkte oh, shit nu är han igång igen. Jerry lugnade henne, förklarade att det inte fanns någon annan än henne. Hon valde att tro honom.
Men Jerrys smak för unga tjejer går inte obemärkt förbi. Det började spridas rykten om honom och gården. När fem tjejer som utsatts gör polisanmälan blir ryktena bekräftade. 1991 fällds han för sexuella övergrepp mot barn och dömds till två år och ett halvt års fängelse.
Han nekade stenhårt och hävdade att allt ingick i en komplott där de drivande ville komma över hans hästgård. Det var ett justitiemord som till och med blev föremål för SVT-dokumentären ”Dömd på förhand” 1994. Ett program som senare fälldes i granskningsnämnden.
– Han var ju rättshaverist, konstaterar Anna krasst.
Se också: Gör så här om du tror att någon blir misshandlad
"Jag förstod inte att han var sjuk"
Anna stöttade sin man under rättegången. I boken berättar hon om Lucy, en av de utsatta tjejerna, som stuckit från gården och som berättat om övergreppen offentligt.
Försvarets linje var att Lucy blivit påkommen med att syssla med hasch, att hon hade stulit pengar på och att det var orsaken till att hon lämnade. På hästgården pratade man skit om henne som förrädare. Det var inte sant men Anna backade den historien.
Hon riskerade att betraktas som medskyldig men det skulle rädda lite av gårdens anseende.
– Är det något jag känner skuld för så är det den lögnen. Att jag inte sa som det var redan då. Det har jag ångrat oerhört många gånger. Jag kan egentligen inte känna skuld för hans handlingar men jag skyddade honom ju genom att ljuga.
Istället för att bryta med mannen blev Anna kvar på gården med barnen och försökte hålla verksamheten igång när Jerry avtjänade sitt straff.
Verksamheten hade skrivits över på henne och det var Anna som fick se till att räkningarna var betalade. Eftersom Jerrys rykte var uselt fick hon stå som garant för att föräldrar skulle våga låta barnen rida på gården.
Anna närde visst hopp om att fängelsedomen skulle förändra hennes man. Att han skulle bli rädd och avskräckt.
– Jag förstod inte att han var sjuk. Det kan låta konstigt, Jag såg det som att han var notoriskt otrogen, inte en våldtäktsman. Han körde inte den stilen, det behövde han inte. Man sa inte nej till Jerry.
Dokumenterade familjens fel
I boken berättar barnen också om sina bilder av livet på gården och föräldrarna. Precis som Anna beskrivit kan pappan vara spirituell, rolig och charmant ena stunden för att i den andra explodera. De berättar om en griffeltavla där alla familjemedlemmars namn står med saker de gjort fel under dagen.
– Den var jättestor, tog upp typ halva köket. Jag tror inte att jag behövde skriva så mycket på den, mamma och mina storasystrar fick skriva desto mer, berättar sonen Fredrik i boken.
Barnen är en självklar del av verksamheten från att de är små. De lär sig att om de inte är sysselsatta så kommer de få att göra. Arbetsledaren är nyckfull och ställer höga krav. Både Anna och barnen kan utsättas för plötslig vrede. I boken finns berättelser om när både hon och barnen åkt på stryk. Någon gång så illa att de hamnat på sjukhus.
– De har liksom inte haft en trygg miljö hemma. Han var vidrig mot mina två äldsta döttrar, säger Anna.
– Men vi har alltid haft en tajt gemenskap. På den tiden var det nästan som att jag var ett äldre syskon. Men de sa flera gånger ”Mamma vi måste dra”. Och det är gånger jag inte skyddat dom när de bönat och bett mig att göra nåt.
Det är inte så att det sopats under mattan.
– Vi har kunnat prata om det här hela tiden, även när det pågick. Framförallt mina två äldsta har varit väldigt besviken på att jag inte kunnat skydda dem. De vände en hel del ilska mot mig.
Samhället missade signalerna
Samtidigt så har det inte saknats uppgifter för myndigheterna att reagera på. Anna har, som sagt, hamnat på sjukhus, orosanmälningar har gjorts och polisen har kallats till gården vid flera tillfällen. Vid de tillfällena har familjen ljugit för att slippa efterföljderna.
Men Anna menar att det funnits uppenbara tillfällen för samhället att ingripa under åren.
Till och med tidigare än 2012 då Jerry åtalas för misshandel på två av sina barn och för att ha stuckit en kniv i framdäcken på hennes bil. Och det var bara en bråkdel av de anklagelsepunkter som åklagaren hade att jobba med. Anna tar barnen med sig, flyttar till lägenhet och får skyddad identitet.
Domen blir en besvikelse för Anna. Det enda Jerry fälls för är ett olaga hot mot en granne. De misstänkta misshandlarna mot henne och barnen är antingen preskriberade eller så finns det inte tillräckligt med bevis.
Har sökt upp de som farit illa på gården
Läsningen gör det uppenbart att alkoholen spelat en stor roll i familjens liv. Jerrys våldsamheter begås på fyllan och med tiden börjar Anna gömma flaskor till sig själv i huset för att kunna skåpsupa ostört. Samtidigt försöker hon sköta den dagliga verksamheten utan att tappa masken.
Det går sådär. Vägen till nykterhet går via nämndemansgården och är inte helt spikrak. Men hon lyckas.
Idag är Anna nykter, utbildad och har lyckats bygga upp en egen karriär fjärran från hästgården. Så här efteråt kan hon se att de mekanismer som formade tillvaron på hästgården inte var så långt från ryktena om sekt. Karismatisk ledare, stark sammanhållning, en blandning av hyllningar och sågningar.
Hon har sökt kontakt med flera av de som farit illa på gården. Hennes egen version av botgöringen i tolvstegsprogrammet
– Ju äldre jag blev ju mer kom det här ikapp. Jag har tagit kontakt med några och andra har tagit kontakt med mig. Sedan är det några som signalerat att det inte är läge än och då har jag backat. Men jag hoppas ju få möta alla.
Lucy, tjejen de målade ut som lögnare, ville träffas.
Anna förklarade att hon hade svikit henne på värsta tänkbara sätt men mötte bara förståelse.
– Hon sa att du var ju lika mycket ett offer som vi. Hon var så storstilad.
Jerry dog 2018 och erkände aldrig sina brott
Jerry som Anna levde stora delar av sitt liv med och som är pappa till hennes fyra barn dog 2018. Han fortsatte neka till de brott han anklagats och dömts för.
Hon kan fortfarande se hans goda friska sidor. Hans allmänbildning och sociala förmåga.
Men även om han haft många bekanta omkring sig när han levde fanns det få vänner vid hans sida när han dog.
Varför skriver du den här boken?
– Från början var det lite för att göra ett avslut, säger Anna som ville berätta något mer om hästgården än bara sexövergreppen. Hon ville berätta om alla signalerna till myndigheterna om att det inte stod rätt till och förklara hennes roll i det hela.
– Men jag vill väcka hopp och visa att det går att ta sig ur något sådant här. Det finns hjälp att få. Sedan att berätta att allt han skrämde mig med var falskt. Jag har ju ett jättebra liv idag.
”Ponnymamman” har tidigare skrivit om övergrepp i hästvärlden
Ulrika Fåhraeus är journalisten som driver bloggen ”Ponnymamman”. En blogg med ingång från hästsportvärlden som kan skriva om både tävlingslivet och vardagen med hästar och mäns våld mot kvinnor.
I tidigare inlägg har Ponnymamman berättat om en tränare i Skåne som misstänktes för övergrepp på unga tjejer han kommit i kontakt med genom yrket. Uppgifter som senare plockades upp av rikspressen och Uppdrag Granskning.
Nu när hon berättar familjen Bohlins historia så kan hon se både likheter och skillnader mellan männen.
Det handlar i båda fallen om narcissistiska män som riktar in sig på väldigt unga flickor som är i pubertetsåldern plus fem, sex år. De har ofta vunnit hela familjens förtroende och invaggat dem i säkerhet innan de gjort sitt närmande. De har både haft flickvänner som stöttat dem och människor omkring som försvarat dem när det blåst.
– Sedan vet jag inte om det är vänner men de har lojala personer omkring sig som står upp för dem och skyddar dem, säger Ulrika Fåhraeus.
Att idrotten lockar den här typen av män är väl belagt vid det här laget. Liknande skandaler har skakat gymnastik, konståkning, handboll och hockey bland andra. Ridsporten är inte unik på det sättet.
– Det finns ju lite här och där. Sedan kanske ridvärlden är extra tacksam för att barnen älskar hästarna och gärna är där mer än sin träningstimme. Det kan tyvärr vara ganska lätt för en man att utnyttja.
– Men man ska absolut inte vara rädd för att låta sitt barn rida. Det gäller att vara närvarande som förälder och att vara uppmärksam på signalerna. Extra stor vänlighet, hjälpsamhet och omtänksamhet är tyvärr dessa mäns kännetecken.