Homosexuelle Erik Engelv: Jag är död för mina föräldrar
Det är 12 år sedan föräldrarna begravde honom. Nu har Erik Engelv skrivit ett kärleksbrev till sin mamma. En ljudbok hos Storytel som han önskar, men inte tror, att hans mamma kommer att lyssna på. Boken heter Jag är inte död.
– Jag hoppas att mamma och pappa lyssnar, jag tror att de behöver lyssna, men har ingen förhoppning om att de faktiskt gör det. Det är så mycket som min mamma har missat, som jag inte har kunnat berätta för henne. Vi stod varandra så nära. Vi var en tajt familj.
Erik Engelv växte upp med mamma, pappa, storasyster och lillebror. Familjen bodde mitt i Jämtland, i den lilla orten Strömsund. Skogen och sjön som omfamnade bygden var lille Eriks naturliga lekplatser.
– Det var en kärleksfull och lycklig uppväxt, där jag tidigt skolades in i församlingens värld. Den var en självklar del av livet, från det att jag låg i barnvagnen tills jag själv predikade och knackade dörr. Det är först i efterhand som jag har förstått att jag växte upp i en sekt, och att vi alla var hjärntvättade, säger Erik, 37.
Att viga sitt liv åt tron var självklart för den lille gossen, som redan i fyraårsåldern fick räcka fram foldrar till dem som öppnade dörren när mamma eller pappa knackade på.
Älskade barbidockor
Erik älskade att leka med Barbiedockor och att fixa sin lillasysters hår. Han sydde gardiner och gillade att piffa i hemmet. När kompisarna lekte ”cowboy och indianer” var Erik alltid mamman som lagade mat.
Jag var hela tiden väldigt engagerad i församlingen, och gjorde allt som förväntades av mig
– I efterhand känns det paradoxalt att det var okej, att ingen försökte sätta stopp för mina typiskt ”flickiga” intressen. Men jag var hela tiden väldigt engagerad i församlingen, och gjorde allt som förväntades av mig. Det var nog därför de lät mig hållas, jag fick vara den jag var.
Erik fick tidigt lära sig om alla synder som var satans påhitt. Luciafirande, juklappar, popidoler och födelsedagsfirande är några exempel på sådant som inte var tillåtet.
De flesta av Eriks vänner var också församlingsmedlemmar och Erik trivdes bäst tillsammans med flickorna. Men han kunde aldrig leka ensam med en ficka, sådana var reglerna i församlingen. De unga kunde då lockas att göra något otillåtet ansågs det.
– Jag minns en gång när jag följde med en tjej i klassen hem och hur förskräckt jag blev när jag insåg att hennes föräldrar inte var hemma. När hon dessutom hade en popaffisch på väggen blev jag vettskrämd, berättar Erik.
Brottades med skuld och skam
Men det var aldrig någon risk att olämpliga saker skulle hända i en sådan situation. Det var ju pojkarna som gav honom pirr i magen! Det var något som Erik blev allt mer medveten om och i 13-årsåldern hade han sin första erotiska dröm om en man.
Erik googlade på nakna män. Han drömde om dem, var hemligt kär i manliga församlingsmedlemmar. Samtidigt visste han att det var fel och han drabbades av panikkänslor. Han brottades med skuld och skam och försökte kväva sina känslor genom att hänge sig ännu mer åt att tjäna Gud.
Jag försökte ha relationer med tjejer, men det kändes aldrig rätt
– Efter gymnasiet åkte jag runt i olika församlingar och stöttade dem som predikant. De här perioderna på nya orter gav mig också tid att sitta med mina egna tankar och fundera på vem jag egentligen var. Jag försökte ha relationer med tjejer, men det kändes aldrig rätt. Vi hånglade litegrann, men attraktionen saknades och jag kände mig obekväm med förväntningarna om att bli familjens överhuvud.
Jehovas vittnen – rötter i USA
Rörelsen har sitt ursprung i USA under 1870-talet. Jehovas vittnen har fått kritik för sina bibelöversättningar, hur de hanterar sexuella övergrepp på barn och utövar tvång mot sina medlemmar. Kritiken avfärdas av samfundets ledare.
Rörelsens tro skiljer sig från många etablerade teologiska uppfattningar och tolkningar av Bibeln. Medlemmarna ser sig inte som en del av den rådande världsordningen, som de anser är omoralisk och påverkad av Satan. Enligt Jehovas Vittnen är slutet nära och samfundet är välkänt för missionerande genom bland annat dörrknackning och tidningsutdelning.
De är vapenvägrare, tar inte emot blodtransfusioner och firar inte gängse kristna högtider som jul och påsk.
Efter att Jehovas vittnen i 12 år nekats statsbidrag gav regeringen dem rätt att få statligt stöd enligt lagen om stöd till trossamfund 2019. Jehovas vittnen, som i svensk lagstiftning omnämnt som en sekt sedan 1995, är idag ett registrerat trossamfund i Sverige.
Källa: wikipedia.se
Erik ställde in sig på att leva ensam resten av livet. Och i det eviga livet! Om han tjänade Gud tillräckligt väl skulle han få leva i ett paradis på jorden, sådant var samfundets löfte.
Kom ut som homosexuell
När Erik flyttade till Uppsala för att tjäna den församlingen blev han störtkär i en manlig församlingsmedlem som han jobbade väldigt tajt inpå. Erik fantiserade om att de skulle leva ihop, och tjäna Gud tillsammans. Det var en naiv dröm som aldrig kunde bli sann.
– Jag skulle fylla 25 år och min längtan efter kärlek pockade på. Jag hade ju allt utom en relation och bestämde mig för att utforska gayvärlden.
Erik skaffade ett konto på en dejtingsajt och började chatta med andra män. Det var konstigt men spännande och lockande. Erik bestämde sig för att komma ut inför sina föräldrar.
Mina föräldrar ville veta om jag tänkte gå ur församlingen
– Det var en torsdagskväll och jag var hos mamma och pappa. Mamma fick veta först och även om hon hade anat att jag är homosexuell blev hon chockad. Mina föräldrar ville veta om jag tänkte gå ur församlingen. Om jag bara stannade kvar och kväste mina känslor skulle jag bli förlåten. Mamma har också frågat om det går att medicinera bort ”det”.
Se också: Bengt blev Birgitta – vid 83 års ålder
Innan Erik lämnade församlingen åkte han på sitt livs första dejt med en annan man. Han ville vara säker på att han gjorde rätt. Han visste att konsekvenserna skulle bli smärtsamma. Om han lämnade församlingen skulle han bli persona non grata inför både släkt och vänner.
– Dejten bekräftade allt jag känt och längtat efter. Det enda vi gjorde var att hålla handen men det kändes helt rätt, berättar Erik.
Inte längre del av familjen
Strax efter Eriks utträde ur Jehovas vittnen ringde hans föräldrar på dörren, med tårta och rosor.
Vi kramades och jag grät, bönade och bad dem: ”gå inte, jag inte är någon ond människa”
– Alla tre visste vad det handlade om. Vi fikade under en tryckt stämning och när de gick var jag inte deras familjemedlem längre. Vi kramades och jag grät, bönade och bad dem: ”gå inte, jag inte är någon ond människa”. Men de gick.
”Jag kommer att gå med på att kliva ner i kistan, låta dem spika igen den och sedan begrava mig”, skriver Erik i boken. Just då var han uppfylld av sin nya frihet. Vid 25 års ålder hade han aldrig haft ett förhållande, aldrig haft sex, och längtan efter en man att älska var stark.
– Jag var som en kalv på grönbete, friheten fyllde mig med glädje. Jag trodde naivt att jag skulle träffa den stora kärleken på en gång, den jag skulle gifta mig med och leva med resten av livet. Jag var så uppfylld av glädje i början och trodde nog att mamma och pappa skulle komma tillbaka. Jag kunde ju inte leva utan dem, hur skulle de kunna leva utan mig?
Efter ett halvår insåg Erik att föräldrarna inte skulle komma tillbaka. Då rasade hela hans värld och han var förtvivlad.
Skrev till Jonas Gardell
Det var vid den tidpunkten som Erik skrev ett fan-mejl till Jonas Gardell.
– Jag var gay, frireligiös och vilse. Jonas Gardell var en av mina ledstjärnor. Just då skrev han manuset till Torka aldrig tårar utan handskar. Rollfiguren Benjamin skulle ha en religiös bakgrund och när jag berättade om uppbrottet från församlingen så frågade Jonas om han kunde använda min berättelse. Det blev också ett sätt att bearbeta det som hänt.
När Erik mådde som sämst, när föräldrar, syskon och alla gamla vänner vänt honom ryggen, fångades han upp av en gammal klasskamrat som han haft lite kontakt med genom åren. En tjej vars familj inte var med i samfundet.
Den kärleken har räddat mig
– Hon blev bestört över min berättelse, och berättade vad som hänt för sin mamma. De bjöd mig hem till sig och sedan dess är jag en del av den familjen. Det är hos min nya familj jag firar högtider och jag har ett gudbarn i familjen. Den kärleken har räddat mig, säger Erik som också har gått i terapi i omgångar, både för att reda ut relationen till sina föräldrar och hur livet i samfundet påverkat honom för livet.
Ingen kontakt med familjen
Erik har ingen kontakt alls med varken sina föräldrar eller syskon. Alla har valt samfundet.
– Jag googlar dem ibland, kanske hittar jag en bild på mamma och pappa eller mina syskon. När jag upptäckte att mamma skuggade mig på Instagram blockerade jag henne. Vill de inte ha med mig att göra ska de heller inte smyga runt och snoka.
Erik har förlikat sig med att det aldrig kommer att bli en försoning.
Jag hoppas på det, det finns plats i mitt liv för mamma, pappa och mina syskon
– Jag hoppas på det, det finns plats i mitt liv för mamma, pappa och mina syskon. Men min familj väljer alltid Gud före mig. Jag är farlig för sekten, jag är en avfälling. Jag brukar säga att Gud har kidnappat min mammas hjärta. Det är smärtsamt, men för att vinna mig själv tvingades jag förlora allt.
Erik har också förlorat sin gudstro. Den som var allt för honom i så många år.
– Jag gillade Gud och kan sakna min tro, men nu har jag fått möjlighet att tro på mig själv.
Erik säger att han bytte ett evigt liv mot stunder av odödlighet, i den lilla vardagslyckan.
– Jag bor med min sambo Tomas, jag har ett fint nätverk, och min fina extrafamilj runt mig. Jag jobbar med glasögon, har skrivit en bok och har redan börjat med nästa. Nu ska jag skriva en släkthistoria utifrån alla starka kvinnor i min egen släkt. Livet blev jättebra. Det finns ett liv efter Gud!