Zandra Östergrens ätstörning förvärrades av Biggest loser

En lasagne ligger och gräddas i ugnen. Doften av köttfärs, tomater och ost sprider sig i 36-åriga Zandra Östergrens kök i radhuset i Gävle.

Från vardagsrummet hörs barnskratt. Maken Jimmy underhåller familjens yngsta, Vendela, 2, och Bianca, 6 månader, så att Zandra i lugn och ro kan berätta vad som hänt sedan hon för tre år sedan lämnade Biggest loser-slottet. Å ena sidan blev hon äntligen gravid efter att i tio år försökt få ett syskon till dottern Lia. Å andra sidan gjorde tv-programmet henne ännu sjukare – hon föll ner i gamla, destruktiva mönster av alkohol och ätstörningar.

Zandras Östergrens ätstörningar började tidigt

Så länge Zandra kan minnas har hon haft ett problematiskt förhållande till mat. Hon hade inte samma ”stopp-knapp” som sina syskon och kunde äta tills hon mådde illa.

–En gång när jag var omkring tio år såg jag ett färggrant piller på en hylla i köket. Jag trodde det var godis och stoppade det i munnen. Mamma kom inspringande in i köket och skrek att jag skulle stoppa fingrarna i halsen och kräkas. Känslan att spy triggade något behagligt i mig, säger Zandra.

Hon fortsatte att spy. Det var ett sätt att simulera sjukdom så att hon slapp gå till skolan där hon blev retad för sin övervikt, och så småningom ett sätt att kompensera för sin hetsätning.

Se också: Elise Sjödahl tröttnade på folks kommentarer

Efter reklamen: Elise Sjödahl: "Varför skulle jag vilja vara smal?"

När Zandra var 20 år blev hon gravid.

–Efter att Lia föddes fick jag ännu mer problem med maten. Under graviditeten kunde jag äta ganska normalt för att jag tänkte på barnet, men när hon var född började jag misshandla min kropp igen. Jag som lovat att bli frisk för Lias skull.

Efter läkarbesöket var min sexåriga dotter otröstlig...

relationerMitt barn slutade äta efter läkarens okänsliga ord

Ätstörningskliniken sa nej – på grund av hennes vikt

–Jag kände ett enormt misslyckande varje gång jag gav efter för hetsätningen, men jag hade i alla fall slutat spy. Jag försökte gå ner i vikt hela tiden, och prövade alla möjliga dieter, men när jag gick ner några kilo gick jag upp allt igen. Jag stod på vågen flera gånger om dagen och bara grät. Till slut tog Lias pappa vågen och åkte iväg med den till återvinningen, för han orkade inte se mig så ledsen hela tiden.

Zandra hade under sena tonåren även utvecklat ett alkoholberoende och sökte hjälp för detta 2014. Hon ville även ha hjälp med sin ätstörning men fick veta att ätstörningskliniken endast tog emot anorektiker och bulimiker med så kallad undervikt eller normalvikt.

–Både min mamma och några vänner till mig hade samma beteende som jag med hetsätning, och hade alla blivit nekade hjälp från ätstörningskliniker. Den enda hjälp jag fick var av en dietist på vårdcentralen. Hon pratade till mig som om jag var dum i huvudet. Dietisten förklarade för mig vad tallriksmodellen är och varför en morot är bättre än godis.

Släktingar som gått upp i vikt efter gastric bypass

Inte heller en gastric bypass-operation var aktuell, då Zandra i sitt yrke som sjuksköterska vårdat allt för många patienter som kommit in med tarmvred och näringsbrist på grund av sina magsäcksoperationer. Dessutom hade två släktingar opererats men ändå gått upp i vikt igen.

Zandra var uppgiven, och började förlika sig med tanken på att livet förmodligen alltid skulle upptas av skeva tankar och handlingar kring mat och hennes kropp.

Äggklockan ringer. Zandra reser sig från köksbordet och går fram till ugnen och kikar in.

–Jo, men nu är den nog klar, säger hon glatt och öppnar försiktigt luckan och tar ut formen och ställer den på köksbänken så att lasagnen får svalna.

Zandra Östergren sökte till Biggest loser

Hon sätter sig ner igen och ett stråk av vemod drar över hennes ansikte.

–Jag kände mig så enormt maktlös, jag var större än någonsin och mådde så dåligt över det. Och så ville vi ha ett syskon till Lia, men på grund av min övervikt förvärrades min PCOS (polycystiskt ovariesyndrom, reds. anm.) och jag kunde inte bli gravid. Då såg jag Biggest loser på tv, och tänkte att det var min enda chans.

Zandra sökte in år efter år. Sammanlagt fyra gånger.

–Tänk att få vara hemifrån flera veckor, och bara fokusera på träning och kost, helt bryta gamla destruktiva mönster, och inte behöva vara mamma eller prestera på jobbet, utan få sätta sig själv i första rummet. Dessutom tänkte jag att om jag kommer med på tv kan jag aldrig mer tappa kontrollen och gå till mataffären och handla massor av onyttigheter, för alla skulle känna igen mig.

2017 blev Zandra äntligen antagen till programmet och redan första inspelningsdagen bedyrade produktionen att hon och de andra deltagarna var i början på en resa som skulle förändra deras liv. Bara de var beredda att ge allt skulle drömmen om en ny kropp och ett nytt liv slå in.

Levde med en dödlig sjukdom som hon själv triggade genom svält.

relationerMy om kampen mot ätstörningen: ”Att gå ner i vikt var det enda som betydde någonting”

Biggest loser ändrade hennes livsstil

De översvallande orden fick Zandra att fyllas av tävlingsanda. Hon satte genast igång att träna och äta på ett sätt hon aldrig tidigare ens kunnat föreställa sig.

–Upp mot åtta timmar träning om dagen blev vi rekommenderade, samtidigt som kalorimängden skulle begränsas. Det blev snabbt en hets inom gruppen att pusha sig själv ännu hårdare, och det var många av oss som åt mindre än hälften av vad som rekommenderades. De som inte blev extrema i sitt sätt att vara, var de som åkte ut först. Och man ville ju inte åka hem, det här var vår chans till ett nytt liv!

Zandra åt knappt någon mat alls, och det lilla hon åt behöll hon inte i magsäcken särskilt länge.

–Jag började kräkas igen. Det var flera år sedan jag spydde, men nu blev det så viktigt för mig att gå ner i vikt att min ätstörning tog över och jag blev manisk. Jag blev liksom euforisk av känslan att kilona rasade av mig. Jag kunde fysiskt känna och se hur min kropp krympte. De andra på slottet upplevde nog inte alls att jag mådde dåligt, för jag var hög av svälten, säger hon.

Karin Dofs, exekutiv producent för Biggest Loser skriver i ett mejl att de har ett kompetent team som stöttar och hjälper de medverkande: ”Välmående för våra deltagare är det allra viktigaste för oss. Vi har bland annat en psykolog kopplad till produktionen som träffar deltagarna innan inspelning, men även kliver in när det behövs efter det. Utöver det har vi en näringsfysiolog, läkare, sjuksköterska och deltagaransvariga som finns där för våra deltagare och för att säkerställa att alla mår så bra de kan under sin tid i Biggest loser. Vi skulle aldrig ta med en person som vi visste hade en ätstörning."

Biggest loser gjorde henne avstängd

Zandra nådde nästan finalplats och blev kvar i nio veckor. När hon och dottern Lia, då elva år, äntligen återförenades såg Zandra inte bara annorlunda ut, hon betedde sig också som någon annan.

–Alla i min familj och även mina vänner upplevde att jag var helt personlighetsförändrad. Jag var liksom avstängd, säger Zandra och tystnar.

Hon tittar ut genom fönstret, på trädgården som är i vinterskrud. Skimrande frost ligger som ett tunt täcke över de nakna träden och gräsmattan. Det har börjat snöa och molnen täcker solen.

–Jag blir så ledsen när jag tänker på hur Lia måste ha haft det. Hur vi först var ifrån varandra så länge, och när jag kom hem igen var helt förändrad.

Så kom skilsmässan.

Under sin vistelse på slottet tog Zandra det stora beslutet att separera från sin man sedan fjorton år. Tanken hade legat och grott i henne en längre tid och även i dag anser hon att det var rätt beslut.

– Jag frågade nyligen Lia hur hon upplevde den där perioden, och då svarade hon att hon kände sig bortglömd. Det gjorde så ont att höra.

Mardrömmen började redan när hon var 8 år gammal.

relationerRebecca har varit nära döden flera gånger: ”Jag fick en kick av att gå ner i vikt”

”Extrem bantning gör något med din hjärna”

Den julen fick Zandra ett återfall.

–Det var i mellandagarna. Jag hade varit hemma från slottet i två månader och skötte maten bra, åt väldigt kontrollerat. Men så plötsligt slant det i huvudet på mig och jag svepte en flaska vitt vin en onsdagsmorgon. Allt gick så fort, jag ringde min behandlare och grät.

För sin behandlare berättade Zandra att hon inte kände igen sig själv, att hon kände sig avstängd och känt så sedan hon kommit hem från Biggest loser-slottet.

–Jag tror att en så extrem bantning gör något med din hjärna. Så jag klandrade inte mig själv för hårt utan påbörjade 12-stegsprogrammet och har hållit mig nykter sedan dess.

12-stegsprogrammet blev Zandras räddning – och vägen till kärleken. Det var då hon mötte sin blivande man Jimmy, och bara några månader efter att de blev ett par var Zandra gravid. Lilla Vendela kom till världen, men trots den enorma kärleken för sin dotter växte ett kroppshat som solkade lyckan.

–Det var jobbigt att vara gravid. Jag kunde inte glädjas av att magen växte, för jag ville inte bli tjock igen. När Vendela föddes hade jag gått upp mycket i vikt. Jag började tänka på dieter och hur jag snabbast skulle banta igen.

Zandra Östergren blir diskriminerad i vården

Zandra dukar bordet. Tallrikar och bestick till fyra barn och två vuxna – mycket har förändrats på tre år.

Jimmy sticker in huvudet i köket med en liten bebis i famnen, och frågar om han kan hjälpa till. Bakom honom skymtar en nyfiken tvååring. Zandra säger att hon har läget under kontroll och att det är mat om cirka fem minuter. Jimmy ropar ner Lia, 15 år, och Jimmys dotter Joulina, 8 år, från övervåningen.

–Jag ångrar ändå inte att jag var med i Biggest loser, fast jag blev sjuk av bantningen och ändå i slutänden gick upp i vikt igen, för annars hade jag inte fått Vendela och Bianca. Men det som gör mig så sorgsen är att jag borde fått hjälp av vården i stället för att gång på gång bli diskriminerad.

Zandra, som själv jobbar som sjuksköterska, ser hur andra överviktiga diskrimineras och behandlas fördomsfullt. Själv blev hon så sent som förra veckan illa bemött av en läkare.

–Jag var där i ett helt annat ärende än min övervikt, men ändå höll läkaren en föreläsning för mig om min kropp och hur jag skulle sluta att vara tjock. Han tipsade mig om att unna mig körsbärstomater och en mysig stund på biblioteket, och att ha skorna synliga i hallen så jag påmindes om att gå ut och röra på mig. Det var så förnedrande! När jag berättade om det på Instagram var det jättemånga som skrev till mig och berättade att de också hade liknande erfarenheter.

Var bara sju år gammal första gången hon tänkte att hennes kropp var fel.

relationerMarie Thomas har kämpat mot ätstörningar hela livet

Använder 12-stegsprogrammet för ätstörning

Eftersom 12-stegsprogrammet fungerat så bra för Zandras alkoholberoende tänkte hon att det kanske skulle fungera även för hennes ätstörning.

–Jag hittade en grupp här i Sverige och har sedan i somras varit i kontakt med en person som blivit min sponsor. Vi pratar ganska ofta, och jag har frågat henne om det går att bli av med sin mentala besatthet av mat, och om jag någonsin kommer kunna äta normalt. Jag vill ha en stark kropp, och ett fritt sinne. Hon menar att det går. Att det går att programmera om sig. Även fast jag bara är i början av det här har jag aldrig någonsin känt mig så frisk, fri och hoppfull inför framtiden. Jag rannsakar mig själv varje kväll, och har verkligen börjat jobba med det mentala.

Zandra tror att det finns en mening med allt.

– Jag tror att meningen med det här är att jag kan göra skillnad för andra. Jag brinner för att hjälpa överviktiga, för jag är så trött på att de diskrimineras i vården. Det finns så mycket okunskap och fördomar fortfarande. Bara det att jag skulle behöva vända mig till Biggest loser för att få hjälp är ju faktiskt inte klokt.

–Jag hoppas att jag genom att vara öppen med min resa kan hjälpa andra så att de slipper gå den långa omvägen förbi ett underhållningsprogram som jag gjorde, säger Zandra.

Jimmy och de fyra barnen kommer in i köket, som fylls av skratt och prat. Zandra får lilla Bianca i famnen. Det är en vanlig lördag och efter lunchen ska hela familjen ut och gå en promenad.

–Vendela bestämmer vart vi ska gå, det är alltid spännande att se var vi hamnar.