Berit: Hans dotter accepterar inte vår relation
För två somrar sedan var jag med på en stadsvandring och där lärde jag känna Evert. Vi var ett gäng på drygt tio personer som gick längs kanalen samtidigt som vi lyssnade på vår guide som var väldigt bra på att fånga vårt intresse.
Jag hade varit med på ytterligare tre stadsvandringar den här säsongen och jag kom ihåg att Evert varit med på en. Men då hade vi inte börjat prata med varandra som vi gjorde den här dagen.
Efter vandringen var vi då några som fortsatte till ett litet kafé där vi drack kaffe och åt smörgåsar. När det blev dags att bryta upp visade det sig att han och jag skulle gå åt samma håll så vi slog följe.
Min man, som gick bort för fem år sedan, hade varit en passionerad hobbyfotograf med stads- och naturbilder som specialitet, så jag frågade därför om Evert ville följa med upp och titta på de vackra bilder som han tagit på just vår fina kanal. Evert tackade med glädje ja och följde med mig till mitt lilla radhus.
Vi hade så mycket att prata om och jag insåg att han var en snäll, lugn och charmerande man. Det slutade med att han stannade kvar och åt middag hos mig den kvällen och när han åkte hem igen så visste vi att vi skulle ses igen.
Min man bad mig att fortsätta att njuta av livet
Så gick det alltså till när Evert och jag lärde känna varandra. Vi insåg snabbt att vi trivs väldigt bra ihop, så pass att vi har fortsatt att träffas även om det enligt hans vuxna dotter inte alls passar sig att vi gör det. För Everts historia är lite annorlunda jämfört med min.
Själv är jag änka sedan flera år tillbaka, och ingen annan man kommer någonsin att ta Anders plats i mitt liv. Men jag vet att han inte skulle ha velat se mig sitta ensam då jag fortfarande har så mycket att ge och det finns så mycket som jag vill uppleva och det är roligare att göra det tillsammans med någon.
Våra barn är dessutom enbart glada över att jag är aktiv och att jag fortfarande känner mig som en attraktiv kvinna.
Under Anders sista tid i livet pratade vi även om hur livet skulle bli för mig den dagen då han somnade in. När läkarna upptäckte hans cancer visste vi att han inte hade så lång tid kvar och vi gjorde det bästa vi kunde av den tid som gavs. Han bad mig att fortsätta leva och njuta av allt – för honom också.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag vet att han aldrig skulle ha något emot att jag efter en tid började umgås med en annan man på samma vis som jag aldrig skulle ha nekat honom att träffa en annan kvinna om allt varit tvärtom.
Hans fru har alzheimer och känner inte igen honom
För Evert är det dock annorlunda. Han är fortfarande gift, även om han miste sin fru för länge sedan. Hon drabbades av alzheimer för fem år sedan och är i dag så långt borta i sin egen värld att hon inte längre känner igen honom. Hon visar ingen reaktion på att hon vet vem han är.
Han har följt hennes resa genom sjukdomen från att hon började bli ”förvirrad”, sedan aggressiv och numera helt frånvarande. Hans älskade fru Viola finns inte längre hos honom och när han besöker henne så är hon en total främling.
Ändå åker han till hemmet varannan dag och sitter en stund hos henne fast hon oftast inte reagerar över att han är där. Det har varit tungt för honom många gånger, han älskar ju henne fortfarande och det är förstås en djup smärta att se henne så sjuk.
Deras dotter, däremot, verkar inte känna samma behov av att besöka sin mor och det är inte ofta som hon har vägarna förbi. Ändå kritiserar hon sin pappa efter att hon fått veta att han börjat umgås med mig. Och då har hon ändå ingen aning om vilken relation vi har.
Hon kan inte acceptera att han gör saker tillsammans med mig
Vi hade träffats i nästan ett halvår när han en dag bestämde sig för att berätta om oss för Isabelle och kanske även bjuda oss båda på middag så att vi fick lära känna varandra. Han anser inte att han gör något fel i att ha en ny kvinnlig vän vid sin sida då hans fru inte längre ens vet var hon befinner sig.
Violas sjukdom fick honom att känna sig otroligt ensam eftersom han bar deras gemensamma smärta nästan helt på egen hand och inte hade någon att dela den med.
Till en början försökte han skyla över allt som hände för att ingen skulle lägga märke till hur det stod till med Viola, men med tiden var han tvungen att erkänna även för sig själv att något var fel.
När Viola sedan kom in på hem var Isabelle den första att uppmuntra sin pappa att ta sig ut och träffa människor. Hon sa åt honom att börja gå på bingopromenader och gav honom ett halvårsabonnemang på stadsteatern. Det hon inte kan acceptera är att han gör någon av sina aktiviteter tillsammans med mig.
Kallar mig för lycksökerska
Evert och jag har ett förhållande i dag men vi bor var för sig och så kommer det nog att förbli. Vi gör ingen stor sak av att vi är ett par och jag tror inte att så många vet att vi faktiskt älskar varandra. De flesta tror nog bara att vi är goda vänner och med respekt för Viola så kommer vi att fortsätta så.
Jag blir bara så ledsen över Isabelles reaktion. Hon har vid flera tillfällen ringt upp mig och sagt åt mig att jag ska låta hennes pappa och hennes familj vara i fred.
Hon säger att jag är en lycksökerska som försöker splittra en familj och anklagar mig för att vilja komma åt hennes pappas pengar trots att jag aldrig har bett honom om något. Jag har dessutom bra ekonomi, kanske till och med bättre än Evert, och förstår inte hur Isabelle kan få för sig något sådant.
Alla som känner Evert har noterat att han verkar både piggare och gladare än på länge och jag vet att även Isabelle har lagt märke till det. Varför kan hon då inte sluta anklaga honom för att ”bedra” hennes mamma och sluta uppföra sig så illa mot mig?
Hon är trots allt ingen barnunge som är svartsjuk på sin pappa och hon bryr sig heller inte om att besöka sin mamma särskilt ofta för att se till att allt är bra.
Ibland måste livet få gå vidare för den som fortfarande har något att ge och glädjas över och vår gemensamma tillvaro gör livet ljusare för oss båda. Varken Evert eller jag vill ta något ifrån Viola. Vår vänskap gör bara att han går och besöker henne med lättare steg och att han känner sig mindre ensam när han går hem därifrån.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]