Emmy och Hanna skrev bok ihop under ett år: ”Vi pratade inte förrän boken var klar”
En dag i juni under coronaåret 2020 satt författaren Emmy Abrahamson hemma i huset på Österlen och kände att hon hade tappat gnistan. Det ledde till en ganska spontan ingivelse. Hon visste vad hon ville göra. Plötsligt hade hon skrivit en kontaktannons på Facebook, och när hon var klar undvek hon att följa reaktionerna där under en ganska lång tid. Hon ville inte se. Framför allt var hon rädd att hon inte skulle få några svar över huvud taget.
Kraven hon hade var lättsamma – Emmy sökte en kvinnlig författare med humor, som gillade rödvin och skvaller och som ville skriva ihop med henne. Hon hade länge varit nyfiken på hur alla intressanta författarpar arbetade och ville gärna testa.
Samtidigt hade Hanna Jedvik i Göteborg gått i liknande tankar. Hon hade haft en längtan efter att skriva med någon annan och samtidigt utforska andra sätt, som att skriva mer humoristiskt och att skriva för en vuxen publik.
– Jag såg det bara som en rolig grej.
Boken handlar om vänskap och fiendeskap
Det som framför allt gjorde att hon nappade på Emmys förfrågan var att det skulle vara ett experiment utan krav och att Emmy samtidigt verkade vara en person som inte bara pratade och planerade, utan faktiskt slutförde något.
– Jag kände samma med Hanna. Vi är båda ”doers” som bara gör, utan att planera en massa innan, förklarar Emmy.
De började med att dejta – som de kallar det – och enbart via mejl och meddelanden. Märkligt nog träffades de inte, och de pratade aldrig med varandra. Ändå var de snart igång och spånade idéer.
– Emmy hade en grund som vi utgick ifrån. Det skulle handla om kvinnlig vänskap, och i det här fallet också fiendeskap. Jag skulle skriva ur den ena kvinnans synvinkel och Emmy ur den andras.
De gav sina karaktärer namnen Esti och Ann, två radiojournalister som motvilligt paras ihop inför ett uppdrag i Skåne. Det hela utvecklar sig till något helt annat när ett förmodat självmord visar sig vara betydligt mer komplicerat.
– Vi har haft fantastiskt roligt under den här tiden. Det är ren glädje, säger Hanna.
De två satte igång arbetet nästan omedelbart och upplägget har varit att de turats om att skriva. Emmy har skrivit ett kapitel, skickat till Hanna som läst och reagerat för att sedan skriva sitt kapitel att skicka tillbaka. Ett mycket ovanligt sätt att bygga en roman.
– Jag satt verkligen och väntade på varje nytt kapitel – så roligt att läsa och se vart historien tog vägen, berättar Hanna och Emmy nickar.
– Ibland, framför allt i början, var jag lite orolig över hur Emmy skulle reagera. Kanske hon inte alls gillade vad jag skrev, säger Hanna.
Nu var det aldrig någon risk, reaktionen var för det mesta enormt positiv.
– ”Wow!” var det jag oftast tänkte så klart, ler Emmy.
Emmy Abrahamson
Ålder: 46 år.
Bor: Österlen.
Familj: Maken Vic, tvillingarna Til och Desta, 12 år, katten Enzo, kaninerna Bella och Fluffy.Hobbies: Måla, brodera, se på film, stalka kändisar på Österlen.
Lärde känna varandra
De skrev och skrev, skickade mejl med frågor kring texterna och karaktärerna. De började också berätta om sina liv och lärde känna varandra mer och mer. Trots det tycker de fortfarande inte att de på riktigt vet vem den andra är.
– Vi pratade verkligen aldrig på telefon och vi träffades först när pressbilderna skulle tas, säger Emmy.
Vår kommunikation har varit enbart skriftlig. De har i alla fall kommit fram till att de har både likheter och olikheter. Hanna har en bakgrund som radiojournalist, hon har skrivit ett flertal framgångsrika ungdomsböcker och engagerar sig även i många andra kulturella sammanhang, när hon inte sjunker ner i soffan och umgås med sin något envisa bedlingtonterrier.
Emmy har också skrivit ungdomsböcker, men hennes genombrott kom med den humoristiska romanen Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. Efter den framgången har hon fortsatt på den komiska banan men hon är också manusförfattare. Emmy bor på Österlen med man och två barn i ett hus med trädgård – men den undviker hon helst.
– Jag tycker inte att trädgårdsarbete är speciellt roligt, mest ett nödvändigt ont. Däremot gillar jag att brodera och måla.Ingen av dem känner att de är speciellt lika sina karaktärer, i stället har de hittat bitar hos olika personer som sedan blivit Esti och Ann.
– De är kanske inte de trevligaste människorna egentligen. Ann försöker hålla god stämning och förstår inte Esti som inte bryr sig om detta. Samtidigt kan hon bli lite avundsjuk på Estis kantighet ibland.
Det märks att Hanna och Emmy haft extremt roligt under skapandet och de längtar efter att komma igång igen.
– Just nu håller vi på och gör det sista på den andra boken i serien, men nu ska vi komma igång med del tre. Vår första, Den store konstnären, kom ut i februari. Tid är det som saknas och så är det nog för alla som skriver, säger Hanna och utropar:
– Jag vill helst komma igång nu! Den första boken har blivit inläst som ljudbok och där var det viktigt att behålla dialekterna. Esti är från Göteborg och Ann är skåning.
Hanna Jedvik
Ålder: 46 år.
Bor: Göteborg.
Familj: Dottern Mirella, 27 år, hunden Siri.
Blev budgivning om boken
Vid sidan om det gemensamma skrivandet har de även hållit på med egna projekt och uppdrag. Det har varit långa dagar och hårt arbete.
– Själva skrivandet tog ett år, sedan har vi arbetat om manuset ett flertal gånger, även om förlaget var nöjda tidigt. Faktum är att det blev budgivning om historien om Esti och Ann.
– Det hade vi knappast trott!
Anledningen till att varken Hanna eller Emmy haft ett digitalt möte eller telefonsamtal fram tills att de började ha kontakt med förlag var ganska enkel – de kände aldrig behovet.
– Telefonsamtal är inte min grej heller, säger Emmy och vrider på sig. Jag blev direkt stressad när vi någon gång planerade att ringa varandra, så det blev aldrig av som tur var.
Dessutom var de båda sedan innan obekväma med att prata om sina skrivprocesser. De kände att det skulle kunna hindra kreativiteten. Däremot har de kommit på att de faktiskt har setts tidigare, för hela tio år sedan.
– Det var en tillställning på ett förlag och vi pratade en stund, så jag kände till Emmy när jag såg hennes förfrågan på Facebook, men inte mer, berättar Hanna.
Drömmen är att det ska bli en tv-serie
Spänningen är stor när deras karaktärer får liv och möter världen. Ska läsarna uppskatta historien och karaktärerna? Drömmarna är stora.
– Redan när vi satt och skrev tänkte jag att detta skulle passa som tv-serie. Jag hoppas det blir så och vi har haft en del kontakter, säger Hanna, som till och med har tankar om vilka som skulle passa i rollerna.
De har båda kommit nära sina karaktärer, och även om de inte direkt ser sig själva i dem så har de använt sina egna erfarenheter båda två.
– Jag hade löss och då fick Ann också löss, säger Emmy.
– Och jag älskar att träna, så det gör Esti också, säger Hanna.
Båda trivs utmärkt med upplägget och även med genren, som kan liknas vid feelgood med spänning.
– Den första boken är lite av en snäll pusseldeckare. De har båda utvecklat bättre självförtroende allt eftersom de jobbat ihop, och litar på sin egen förmåga att beskriva även den andras karaktär.
– Fast när jag skrev att Ann hade en dallrande rumpa så trodde jag nog att jag överskridit en sorts gräns, och det var nästan att den meningen försvann innan jag skickade, skrattar Hanna.
– Det var ju jättekul, säger Emmy.
De ler mot varandra och konstaterar att Ann nog får stå ut med Estis lite elaka kommentarer. Humorn ser de båda som det kanske viktigaste i berättelsen och det bidrar till att de längtar efter att fortsätta.
– Vi har skrattat oss igenom det här!