Läsarberättelse: Mina vanor har blivit på mode och skämten har kommit av sig
Nyligen fyllde jag 87 år, och även om jag naturligtvis känner av åldern, så känner jag mig ändå förhållandevis pigg och rask.
Mina tre yngre bröder och jag växte upp under ytterst knapra förhållanden och det handlade mer om att bli mätt än att äta sunt.
När vi fyra barn arbetade timme ut och timme in på fälten, som tillhörde det närliggande godset, var det inte för att tjäna fickpengar. Nej, de blygsamma summor vi fick ihop var ett värdefullt tillskott till familjens ekonomi, och även om vi fick blåsor i händerna och ont i ryggen så var vi stolta över att kunna bidra.
Vår far cyklade runt och sålde försäkringar, och eftersom han arbetade på provision så blev vissa månader ändå väldigt skrala. Mor var hemma och skötte om oss barn och det lilla huset som vi hyrde av godset. Ibland tjänade hon in lite extra genom att servera eller hjälpa till vid slakt hos godsägaren.
Min mor var en mästare på att få ut det mesta möjliga av det minsta lilla
Oavsett så måste vi alltid spara på allt, och min mor var en mästare på att få ut det mesta möjliga av det minsta lilla. Allt som kunde återanvändas återanvändes, och det var inte så lite.
Många sätt att spara och återanvända
Hon strök presentpapper och sidenrosetter, och när gröt stod på menyn så påbörjades den på spisen tidigt på dagen. Därefter packades grytan in i gamla tidningar med sängtäcken runt om. Så blev den färdig under dagens lopp utan att det gick åt mer bränsle.
Mors köksträdgård var nödvändig för att vi skulle gå runt. När hon gallrade bland rödbetorna tog hon rödbetsbladen och stuvade dem i vit sås att ha antingen till kvällsmat eller som tillbehör.
I badrummet fanns alltid en handtvål, och när det bara var en liten platt rest kvar tog hon fram en ny. Men tvålresterna samlade hon och stoppade i en tvålpåse som hon sydde ihop. Så fungerade tvålpåsen som en ny tvål och den minsta rest användes.
Hon rörde ner havregryn i köttbullssmeten och samlade grankottar att ha att tända eld med, och gamla kuvert klipptes sönder i bitar att skriva inköpslistor på.
Sparvanorna kvar trots bättre ekonomi
Med åren fick mina föräldrar det bättre ställt, men mor höll fast vid sina gamla vanor, och jag som var den första att flytta hemifrån och bli gift gjorde automatiskt detsamma.
Jag förvarade mandelskal i frysen, hackade dem och stoppade i kakor eller bröd, och jag drygade ut köttgrytan med riven morot. Min man var uppvuxen under andra förhållanden, men han hade inget emot min sparsamhet trots att vi hade god ekonomi.
Jag stuvade också rödbetsblad, men då det blev modernare med grönsallad sköljde jag istället bladen att ha i salladen. Och jag satte en ära i att alla kylskåpsrester kom till användning och att ingenting kasserades. Med lite fantasi kan man göra mycket av rester.
Våra tre barn skämtade om mig när jag uppmanade dem att inte skrynkla ihop presentpapper som kunde användas att klä in skolböcker med. Våra åtta barnbarn tyckte att det var väldigt komiskt när jag satt redo med saxen på julafton och bad dem knyta upp presentbanden och inte bara slita av pappret från sina paket.
Resursslöseri i fokus
På senare år har det här med att undvika resursslöseri hamnat i fokus, och det har till min stora glädje ändrat mina närmastes syn på mina goda gamla vanor. De två äldsta av mina fyra barnbarnsbarn lyssnar med stort intresse till mina berättelser om hur mor gjorde för att spara under min uppväxt. De skrattar inte längre när jag vill att vackert presentpapper ska hanteras varsamt eller när jag stryker band som suttit på paketen.
Kort efter min senaste födelsedag hade de en temadag om hållbarhet på mitt äldsta barnbarnbarns skola och faktum är att jag blev inbjuden att besöka hennes klass och berätta om hur man kan spara och återanvända. Mitt lilla föredrag gick utmärkt och barnen var verkligen intresserade. Detsamma gällde lärarna.
Se också: Därför ska man vända på äggen i kartongen
Det sägs ju att om man bara sparar gamla kläder länge nog så blir de på mode igen, och jag tänker att man kan säga samma sak om förhållningssätt. Sedan är det inte bara inne att spara på resurser, det är även en nödvändig strategi för vår planets skull.
Det är även en nödvändig strategi för vår planets skull
Därför är jag glad över att jag kan bidra med tips och dela med mig av mina erfarenheter. Och faktiskt har jag nu blivit tillfrågad om att besöka ännu en klass.
/Gudrun