Gunillas dotter sköts ihjäl: ”Jag ger inte upp kampen om sanningen”
Gunillas Tholander tar fram ett foto på sin dotter, hon tittar på bilden och tårarna rinner ner för kinderna.
– Varje morgon när jag vaknar tänker jag på Jennie och varje kväll när jag somnar tänker jag på henne. Det är väldigt jobbigt att inte få veta sanningen, säger Gunilla.
Det var den 8 oktober 2019 som livet för Gunilla och hennes familj tog en vändning. Hon var på sitt arbete på handelsträdgården i Västervik och höll på att klippa och rensa växter inför vinterförvaringen. Hon blev avbruten i arbetet av att tre poliser kommer gåendes mot hennes. Första tanken Gunilla fick var att hennes man hade blivit sjuk eller råkat ut för en olycka, men de kom med ett annat besked.
”Din dotter Jennie är död, hon har blivit skjuten”.
– Det första jag sa var ”har pojkvännen skjutit Jennie i huvudet?”, berättar Gunilla.
Polisen svarade inte på Gunillas fråga, utan erbjöd sig att köra henne hem. Familjen fick inte veta mer än att Jennie var skjuten av ett pistolskott. De fick inte se henne och inte heller besöka Jennies lägenhet, även om Gunilla vädjade till polisen.
– Poliserna var vänliga, men kunde inte säga allt. Varför vi inte fick se Jennie var för att man ville ta reda på om det rörde sig om mord. Hennes kropp hade därför körts till rättsmedicinska i Linköping. Lägenheten skulle gås igenom för att säkra bevisen och det dröjde fem månader innan jag fick gå dit och hämta Jennies och barnbarnets saker.
Jennie hade blivit skjuten i pannan
Gunilla beskriver dagarna efter Jennies död som att familjen famlade i ett mörker och hade en sorg som var enorm. De ville veta vad som hade hänt.
– Den enda version jag hade att gå på var Jennies pojkväns brors historia. Han ringde mig samma dag som Jennie dog och menade att det var en olycka. Att hans bror inte visste att vapnet var laddat. Men hur kunde han veta det? Det var så absurt allt, berättar Gunilla.
Familjen fick vänta sju dagar innan de kunde åka och se Jennie en sista gång. Gunilla minns att det första hon reagerade på när hon såg sin dotter var plåstret som hon hade mitt i pannan.
– Då kom en konstig känsla över mig – tänk om hon hade blivit avrättad, berättar Gunilla.
Begravningen ägde rum 27 december. Varför det tog så lång tid var för att polisen ville ha möjlighet att undersöka Jennies kropp om det fanns behov av det under utredningen.
Gunilla beskriver tiden med alla polisförhör och väntan på rättegång som en mardröm. Rättegången ägde rum i maj 2020, sju månader senare. Där kom det fram att den 8 oktober 2019 var Jennie hos pojkvännen som då bodde hemma med sin mamma. Vad som exakt hände vet inte Gunilla.
– Versionen är att pojkvännen inte visste att pistolen var laddad och att han bara ville skrämma Jennie och hade tryckt av på skoj, berättar Gunilla.
Pojkvännen friades från mord
Den enda som enligt Gunilla kanske vet hur allt gick till är deras gemensamme son, som då var 1,5 år gammal, men Gunilla vet inte om han var med i rummet när skottet avlossades.
– Men även om han var det och såg vad som hände, kan man inte som 1,5-åring uttrycka sig och prata med egna ord. Och den som kunde berätta vad som hände är död.
Hon beskriver sin situation under rättegången som frustrerande.
– Min dotter var död, skjuten av sin pojkvän, vars familj säger det var en olycka och jag kände att det inte är sanningen. En fruktansvärd känsla.
Se också: Christinas dotter mördades – ny teknik kan avslöja mördaren
Pojkvännen friades från mord, men dömdes för grovt vållande till annans död och fick 6 år och fyra månader
– Det var ett hån, han dödade min dotter och fick ett lindrigt straff och kom undan. Det fanns inga bevis och de vittnen som fanns talade till fördel att det var en olyckshändelse.
Gunilla vägrade ge upp och ville driva det vidare till Hovrätten. Men åklagaren valde att inte göra det, så Gunilla bestämde sig själv för att driva det vidare med en advokat. Hon insåg att det kommer att kosta och funderade över hur hon skulle få råd till det. Om hon förlorade skulle hon vara tvungen att betala för hennes och pojkvännens rättegångskostnader.
– Jag var beredd att sälja mitt barndomshem med tillhörande skog för att få loss pengar.
Anledningen till att driva det vidare själv var för att Gunilla inte vill att hennes barnbarn när han blir äldre och förstår vad som hänt, ska tänka att mormor och morfar inte försökte ta reda på sanningen.
– Och för att vi ville veta vad som hänt. Att åklagaren inte drev det vidare blev ett hårt slag för mig, jag blev totalt knäckt.
Gunilla Tholander vill få till en lagändring
Från oväntat håll slöt människor upp och stöttade Gunilla. En väns dotter startade en insamling, en man från Västerviks skänkte pengar till Gunilla och gruppen Women To Remember startade också en insamling. Gunilla fick in så mycket pengar att hon kunde driva det vidare själv med en advokat. Men Hovrätten dömde som Tingsrätten.
– Motiveringen var att det saknades bevis. Det är helt sjukt tycker jag, att det får vara så i Sverige. Att förövare kommer undan med lindriga straff när de skjuter någon. Han fick fem år för att han sköt Jennie, ett år för olaga vapeninnehav och fyra månader för att han hade droger hemma.
Det här är Gunilla
Namn: Gunilla Tholander
Ålder: 57 år.
Familj: Gift, två söner och en bonusson.
Bor: Västervik.
Namninsamling för Jennie Tholanders upprättelse: skrivunder.com
Gunilla har inte gett upp, hon har bestämt sig för att bjuda in sig till regeringen och träffa politikerna och försöka få till en lagändring. Hon är redo att åka så fort pandemin har lagt sig riktigt.
– Jag har en fråga till regeringen: Hur mycket är ett människoliv värt? Det är lätt för politikerna att sitta där och tro att de har bra lagar när det kommer till våld i nära relationer.
Det har gått drygt ett och ett halvt år efter dödskjutningen och för Gunilla har fokus legat på att driva rättegången framåt. Men, nu när allt är över börjar sorgen komma i kapp.
– Det finns dagar då jag bara gråter och när jag saknar min dotter åker jag till graven, tänder ett ljus och pratar med henne.
Jennie hade skyddat boende för henne och sonen
Att dottern skulle bli skjuten kom inte som en överraskning för Gunilla eftersom förhållandet mellan Jennie och pojkvännen var stormigt och med stundvis mycket bråk.
– Vid ett par tillfällen hade han sagt att han ska skjuta Jennie en dag, berättar Gunilla.
Jennie hade tiden innan hon dog skyddat boende med sin son, under 12 månader var hon borta från sin familj.
– Hon kom hem några veckor innan hon dog. Hon orkade inte vara borta från oss. För Jennie var familjen viktig och hon ville så gärna att deras son skulle ha en relation med sin pappa. Med facit i hand borde vi ha bett Jennie åka tillbaka till det skyddade boendet.
För Gunilla har det varit viktigt att förlåta pojkvännen som person, men inte för hans handling, att han har skjutit ihjäl Jennie. Det kommer hon aldrig kunna förlåta.
– Jag vet att många tycker det är konstigt, men jag vill inte bli bitter utan jag vill lägga min energi och mitt fokus på att ta reda på sanningen om Jennies död och allt arbete jag lägger ner på att hata kommer inte att ge mig min dotter tillbaka.
I dag är barnbarnet omhändertaget och ofta återkommer Gunilla till att allt detta är så sorgligt och tungt. Alla inblandade här är förlorare.
– Vi förlorade vår Jennie, mitt barnbarn förlorade sin mamma, och relationen till sin pappa och till sina mor- och farföräldrar. Och när han blir äldre kommer han få veta att hans pappa dödade hans mamma och måste då ta ställning till hur han ska förhålla sig till allt.
Se också: Mias pojkvän slog henne blodig
För Gunilla har inte livet återvänt, hon försöker komma tillbaka till ett liv som fungerar i vardagen. Hon var sjukskriven ett par veckor efter Jennies död, men var sedan tvungen att återgå till sitt arbete.
– Här finns det heller inget skyddsnät, Försäkringskassan ansåg att jag inte hade skäl nog att vara sjukskriven.
Fortsätter kämpa för kvinnor i våldsamma relationer
Varje dag försöker hon se det positiva i livet, trots saknaden och sorgen efter sin dotter. I mars i år skulle Jennie ha fyllt 26 år och det var en tung dag att de inte kunde fira henne fysiskt utan fick besöka graven. Gunilla berättar att Jennie var en lugn och glad tjej. Som var omtyckt av många, men insåg inte det själv alla gånger.
– Jennie insåg inte hur fin hon var och att hon var värd så mycket mer och att hennes relation som hon levde i inte var en sund relation. Hon försökte ta sig fri, men pojkvännen gav sig inte.
För Gunilla är nu fokus att fortsätta med namninsamlingen och på så sätt hoppas att hon får till en lagändring.
– Jag hade bara en dotter och jag tänker fortsätta att kämpa för att ge Jennie upprättelse och för många andra kvinnor där ute som lever i våldsamma relationer, säger Gunilla och tittar på Jennies bild.
Fotnot: Gunilla Tholander har blivit tilldelat diplom som 2021 års kvinnorättskämpe. Det är gruppen Women to remember som delar ut diplomet. Women To Remember är en grupp på Facebook som grundats för att stoppa mäns våld mot kvinnor.