Grannarna Gert och Monica blev kära: ”Vi stod ofta och pratade över balkongräcket”
— Tänk vad fantastiskt att vi som bor vägg i vägg skulle finna varandra!
Det var i november 2015 som makarna Monica och Leif Andersson, samt Gert och Ewa Lundblad flyttade in i varsin lägenhet i HSB:s bostadsrättsförening Månskenet i Norrköping.
Monica och Leif var ett strävsamt par som hållit ihop i 50 år, medan Gert och Ewa blev tillsammans 1980. Gemensamt var även att de hade både barn och barnbarn. Men Monicas man Leif hann bara bo i lägenheten i drygt tre månader innan han dog, drabbad av tjocktarmscancer.
— Han fick diagnosen första gången 2014 efter att ha blivit dålig under en golfresa till Spanien. Cancern spred sig även till levern, men operationerna gick bra och det såg positivt ut ganska länge. Sedan svarade Leif plötsligt inte längre på medicinerna. Vi sålde vårt hus i Norsholm och hann knappt flytta in i lägenheten innan jag blev själv, berättar hon.
Gert hann bo tillsammans med sin fru Ewa fram till januari 2019, då hon avled hastigt i hemmet.
— Ewa hade tidigare fått diagnosen CAA – en sjukdom där blodkärlen är väldigt sköra. Den där dagen skulle jag i väg och köra ett gympapass, och hörde när hon pratade i telefon med en vän. Rätt som det var sa Ewa att hon inte alls mådde bra, och föll sedan bara ihop. Det var förstås fruktansvärt otäckt och omskakande. Läkarna kunde inget göra, säger han.
Det var en svår omställning
Omställningen var mycket tuff för både Monica och Gert – att plötsligt förlora sin livspartner sedan många år och bli ensamstående.
— Men för mig var det nog lite annorlunda. Jag och Leif var förberedda på hans bortgång och hann också prata om det. Han sa alltid att jag skulle gå vidare i livet, förklarar hon.
Gert och Ewa hade knappt vikit en tum från varandras sida under sina 39 år ihop. Inte minst sedan de blev pensionärer och inte hade några arbeten att gå till.
— Vi var otroligt tajta och umgicks så gott som jämt. Jag sa alltid: ”Nu får du lite egentid, för jag ska gå ner med soporna”, minns Gert och skrattar.
Monica fortsatte att åka på golfresor och umgås med väninnor.
— Men jag tyckte alltid att det var jobbigt att komma hem till tomheten, även om jag inte upplever den lika tung som Gert, säger hon.
— Nej, jag har väldigt svårt för ensamheten. Barn och barnbarn betyder jättemycket, men de har också sina liv att ta hand om. Efter att min fru dött sa min son på sjukhuset att han mest var oroad för mig, hur jag skulle klara det, fortsätter Gert.
Visst hade grannarna hälsat och pratat en del med varandra under de första åren de bodde där. Men det blev ännu mer av den varan när Gert blivit ensam. Dessutom träffades Gert och Monica under möten med bostadsrättsföreningen, där han var ordförande och hon sekreterare.
— Vi stod ofta och pratade över balkongräcket och upptäckte att vi har flera gemensamma intressen, som att resa och plocka bär och svamp. Jag hade gått med i föreningen VIMIL (Vi som mist någon mitt i livet) och Monica som ju upplevt samma sak fanns där och stöttade mig i sorgearbetet, berättar han tacksamt.
En dag frågade Gert om Monica möjligen ville följa med till Tullgarns slott nära Trosa för att lyssna på Benny Anderssons orkester. Och tänk, det ville hon gärna.
Monica Andersson
Ålder: 76 år.
Familj: Två barn, fyra barnbarn – och Gert.
Bor: Lägenhet i Norrköping.
Intressen: Golf, resor, naturen – bland annat att plocka bär och svamp.
Gert om Monica: ”Alltid så glad, snäll, omtänksam och positiv. Vi har väldigt roligt tillsammans”.
Vänner från början
Hon tackade även ja till att hänga med till hans sommarstuga i Kolmården för att plocka blåbär och äta äggmacka i skogen.
— Vi märkte ganska fort att vi trivdes bra tillsammans och umgicks en hel del som vänner. Och det blev ännu mer tid ihop när pandemin slog till och man inte vågade träffa så många olika personer. Vi handlade mat ihop på nätet och kom på att vi kanske inte behövde äta var och en för sig, ler Monica.
Hon fick även Gert att börja spela golf igen.
— Jag hade tagit grönt kort för 25 år sedan ihop med min son, men när han flyttade till Stockholm blev klubborna stående på vinden och dammade. Det blev till att plocka ned dem igen. Men jag insåg att mycket hade hänt sedan dess så jag fick köpa nya när jag märkte hur förbaskat roligt det är att spela, skrattar Gert.
Sedan dess har det blivit flera golfresor till länder som Spanien och Portugal. Och hemma i Norrköping spelar de oftast några gånger i veckan under sommarhalvåret.
— Monica har 33 och jag 37 i handicap, så det skiljer inte särskilt mycket. Men jag skulle säga att hon är en jämnare spelare än vad jag är. Jag pendlar lite för mycket i mina resultat, menar Gert.
Det var däremot inte under en golfresa som de insåg att vänskapen vuxit till kärlek. Det hände under en färd till Norrland midsommaren 2021.
— Vi åkte till Vildmarksvägen i Jämtland, som Gert alltid velat, och tog även en tur till Jokkmokk. Det blev både härliga och roliga dagar, där andra känslor uppstod. Att resa ihop är ett bra sätt för att se om man trivs tillsammans. Jag tycker också att det är viktigt att vi har så pass många gemensamma intressen. Det är nog nästan ännu mer betydelsefullt när man kommit upp i åldern och inte formas lika mycket längre, anser Monica.
Något som underlättat mycket i relationen är också att deras barn inte haft några som helst problem att acceptera sin förälders nya livskamrat.
Gert Lundblad
Ålder: 69 år.
Familj: Två barn, två barnbarn – och Monica.
Bor: Lägenhet i Norrköping och sommarstuga i Kolmården.
Intressen: Golf, resor, naturen – bland annat att plocka bär och svamp.
Monica om Gert: ”Väldigt snäll, omtänksam, ödmjuk, ärlig och öppen. Dessutom ser han bra och trevlig ut”.
Viktigt att bevara minnena
— Det är lätt att få dåligt samvete mot partnern som dött eller mot barnen, men det gäller att försöka slå bort sådana tankar. Givetvis måste alla kunna få blicka framåt och gå vidare med sina liv, och NÄR man väljer att göra det är upp till var och en, menar Gert.
Både Gert och Monica är mycket öppna som människor, och har pratat massor om det som har hänt. Om känslor, tankar och funderingar. De tycker båda det är viktigt att bevara minnena från sin tidigare livskamrat, och besöker exempelvis deras respektive grav/minneslund tillsammans.
— Ewa har en egen speciell plats i min lägenhet, precis som Leif har sin plats hos Monica. Och det är självklart inget vi stör hos på oss den andra. Jag har också haft svårt att flytta på Ewas kläder från garderoben. Någon gång framöver, när jag känner mig mogen, kommer det nog ändå att ske. Men jag har ingen brådska.
Har inga planer på att flytta ihop
Några planer på att flytta ihop finns inte i dagsläget, även om de mer eller mindre lever som ett sambopar.
— Vi äter all mat ihop och brukar oftast sova hemma hos Gert. Han har nämligen två höj- och sänkbara sängar, medan jag bara har en säng. Det är visserligen en 160-centimeters på bredden, men det är mer bekvämt hos honom, tycker Monica.
Vissa nätter väljer de att sova var för sig, liksom att ibland städa eller fixa något i egna lägenheten.
— Det kan vara skönt med lite egentid ibland. Och när vi ska över till varandra igen tar vi vägen över vinden, för att slippa gå ut. Även om lägenheterna ligger vägg i vägg har vi nämligen olika portuppgångar, säger Monica.
Under stora delar av sommarhalvåret är de förresten sambos på heltid. Då bor de i Gerts sommarstuga i Kolmården.
— Dessutom brukar vi åka i väg på både golfresor och andra resor varje år. Är det något som vi lärt oss är det att ta vara på livet och verkligen njuta så länge vi är friska och har hälsan, säger Monica.
Gerts och Monicas tips till andra som mist sin partner:
- Fastna inte i sorgen, även om du saknar din livskamrat.
- Känn ingen skuld om du går in i en ny relation.
- Se framåt och gå vidare i livet.
- Tänk vad DU kan göra för att gå vidare.
- Våga släppa in någon ny i ditt liv.
- Livet går inte i repris – våga prova nya utmaningar.