Roger och Gun var ihop i skolan: ”Vi möttes av en slump efter 40 år”
– Vi ska åldras tillsammans.
Året var 1972 när Gun började skolan. Hon hade flyttat med sin familj från Huddinge söder om Stockholm till Tystberga i Nyköpings kommun och hamnade i samma klass som Roger Andersson. Hon föll direkt för hans vackra ögon och långa ögonfransar. För första gången i sitt liv blev Gun kär.
Det var ömsesidigt, för Roger tog henne varsamt i handen när de skulle gå över skolgården till matbespisningen. Men det skulle dröja hela 42 år tills de förlovade sig – på Tystbergaskolans skolgård.
– Cirkeln var sluten, säger Gun Torgrimsson, 58, med ett skratt.
Kärlekssagan började på skolgården
Gun och Roger tar emot i enplanshuset i Tystberga, inte långt från skolgården där deras kärlekssaga började för över 50 år sedan.
Men vägen därifrån till giftermålet för drygt åtta år sedan har varit fylld av kringelikrokar innan ett blomsterköp förde dem samman igen.
Under skoltiden var de ett par i perioder. När de gick i sjunde klass ville Gun att det skulle bli hon och Roger på riktigt.
Hon skrev poetiskt i sin dagbok:
”Jag är kär i Roger Andersson! Han är lång och smal, har nötbrunt hår och världens gulligaste blåa ögon, och svarta ganska långa ögonfransar. Om jag inte blir ihop med honom så ser jag ingen annan utväg än att glömma honom, men jag KAN inte göra det för minnet kommer att leva kvar ända tills jag dör, så kära älskade dagbok gör så att min ögonsten från barndomsben blir min.”
Dagen efter skulle hon berätta för Roger hur hon kände för honom. Men han var inte där.
– Jag skolkade den dagen, erkänner Roger.
Därmed rann allt ut i sanden. Roger var skoltrött och slutade efter halva nionde klass för att börja arbeta på sin fars sågverk.
Någonstans har du alltid funnits i mina tankar
Gun, som alltid varit intresserad av blommor, började arbeta i blomsterbutik efter grundskolan. Några år senare utbildade hon sig till florist med gesäll- och mästarbrev. Ytterligare några år senare tog hon över butiken där hon jobbade, och drev den i tio år.
Hon hade som 17-åring träffat en ny kärlek som hon senare flyttat ihop med. Minnet av Roger hade bleknat något, men aldrig försvunnit helt.
– Någonstans har du alltid funnits i mina tankar, säger hon och tittar på Roger.
Förhållandet hon levde i hade blivit allt mer destruktivt och hon flydde in i jobbet eftersom det var där hon kände sig trygg. När förhållandet tog slut efter 18 år var Gun psykiskt knäckt, både av sitt jobbiga privatliv och av att hon arbetat konstant under flera år.
– Jag gick in i väggen, blev sjukskriven och var tvungen att sälja blomsterbutiken, säger hon.
Gun: ”Jag tänkte leva ensam”
Det följde en tid av självdestruktivitet och hon tog det definitiva beslutet:
– Jag ska leva ensam tills jag dör!
Roger å sin sida hade en ungdomstid som nästan uteslutande handlade om motorer. Under en period flyttade han till Småland och bodde i ett hus med tillhörande verkstad utanför Västervik, samtidigt som han jobbade på en verkstad i Järna.
– Det var en pendling på 25 mil. Jag körde tidigt på måndagsmorgonen och kom hem på torsdagen. De övriga dagarna arbetade jag i min egen verkstad.
Under åren hade han levt i kortare förhållanden. Men det blev aldrig något mer stadigvarande. Efter att ha arbetat sjudagarsvecka i flera år sa kroppen till slut nej, den orkade inte längre. Precis som Gun gick Roger på ett brutalt sätt in i väggen och fick sjukskriva sig.
– Under väldigt lång tid gjorde jag ingenting, berättar han.
Roger flyttade till Nyköping och byggde ett hus som ren terapi. När det var klart köpte han ett hus i Tystberga som var i behov av renovering, och 2012 startade han en egen byggfirma.
– Jag har alltid tyckt om att snickra, säger han.
I juli 2013 skulle Rogers mor fylla 80 år, och han begav sig till Blomsterlandet i Nyköping för att köpa en födelsedagsbukett till henne. Där hade Gun fått arbete efter sin långa sjukskrivning och arbetsträning.
Hon stod och snittade blommor när hon hörde en kollega i kassan ropa på henne och frågade om hon kunde hjälpa en kund att slå in en bukett.
Första stora kärleken
När hon vände sig om fick hon en chock – kunden var Roger. Samma vackra blå ögon och långa ögonfransar. Fjärilarna fladdrade i magen och Gun förmådde inte ens få fram ett hej innan Roger lämnade butiken. Guns starka reaktion undgick inte hennes kollega:
– Vad var det som hände där!?
– Det var min första stora kärlek, svarade Gun som i en dröm, och berättade om deras förälskelse i första klass.
Roger hade också fått en förnimmelse om att det kanske var Gun han träffat i blomsterbutiken. Men han var inte säker, och bestämde sig för att ta reda på det.
På sajten Stay Friends la han till Gun som vän. Hon blev glad när hon såg det, och frågade via mejl om det var han som varit inne i blomsteraffären.
Det blev början på en lång mejlkonversation mellan dem och när det stod klart för Gun att Roger var singel kittlade det till i magen. Men när Roger efter några veckor föreslog att de skulle gå ut och äta middag tvekade hon lite. Hon tänkte på löftet till sig själv, att inte släppa in någon man i sitt liv.
– Jag ville först att vi i så fall skulle bjuda med några andra klasskompisar. Men Roger tyckte det räckte med oss båda. Jag gjorde upp med en väninna att ringa så jag kunde dra mig ur om det inte kändes bra.
Men det blev en lyckad dejt, förutom på en punkt, berättar Gun:
– Jag var så nervös att jag inte kunde äta!
Gun och Roger Torgrimsson
Ålder: 58 år.
Gör: Gun arbetar som lärarassistent på en gymnasieskola i Nyköping. Roger är snickare och har egen byggfirma.
Bor: Hus i Tystberga.
Fritidsintressen: ”Vi har två hundar, den irländska greyhounden Bran och en irländsk long dog som heter Will, adopterade från organisationen Hundar utan hem. Vi är även delägare i en kapplöpningshund (whippet) som heter S.Daddy Cool.” Roger ägnar mycket tid åt att snickra på sommarhuset utanför Västervik och Gun har ännu ett stort intresse för blommor, även om hon inte arbetar med det längre.
Däremot pratade de oavbrutet om allt möjligt, tills personalen sa att restaurangen skulle stänga så de var tvungna att gå.
– Men vi var inte klara utan drog vidare till ett annat ställe där vi satt ytterligare några timmar – tills det stället också skulle stänga. Sedan var Roger en sådan gentleman att han skjutsade mig hem. Vi satt en lång stund i bilen och fortsatte prata.
– Jag var inte hemma förrän närmare klockan fem på morgonen, säger Roger och skrattar.
Var som singel på Facebook
De fortsatte att träffas. Några veckor senare var de ute och gick i Tystberga när de kom till sin gamla skola. Då fattade Roger Guns hand och de gick över skolgården – precis som de gjort 41 år tidigare. Innan de möttes hade Gun besökt ett medium som sagt att hon skulle träffa en man och hon hade beskrivit vad han skulle säga och vad han skulle göra.
– Ju mer jag och Roger träffades, desto mer av det hon sagt stämde in, säger Gun eftertänksamt.
När Roger såg att Gun hade statusen singel på Facebook sa han att hon fick ändra till ”i ett förhållande”.
– Snart får du klicka i där också, sa han med ett leende och pekade på rutorna för ”förlovad” och ”gift”.
Snart flyttade Gun in i Rogers hus i Tystberga, som de renoverade tillsammans.
– När det var klart kom vi på att vi ska ju åldras tillsammans, och eftersom det var ett tvåvåningshus skulle det bli ett problem med trapporna. Så vi byggde ett nytt enplanshus på samma tomt och sålde det andra!
Bröllop i Tystberga kyrka
De förlovade sig 2014 och gifte sig den 11 juli 2015, samma datum som de träffats i blomsterbutiken.
– Vi gifte oss i Tystberga kyrka och bröllopsfesten hölls i hembygdsgården. Alla vi kände bjöds in, det blev över hundra gäster och vi hade jättetrevligt!
Att de nu bor i Tystberga, där deras kärlekshistoria började, känns speciellt.
– Det är som en vacker saga, säger Gun och visar utsidan på vigselringen.
Där står det: ”Äntligen”.