Ghadeh fick aggressiv bröstcancer under graviditeten
De flesta skulle säga att det är förfärligt att hon drabbats av cancer endast 35 år gammal. Men Ghadeh ser det inte så. Tvärtom återkommer hon ofta till hur lyckligt lottad hon är – trots allt.
Se också: Så upptäcker du tecken på bröstcancer
Om det är något hon lärt sig sedan hon fick sin diagnos så är att känna tacksamhet över allt hon har och över all godhet hon möts av. Hon känner sig lycklig över att vara omgiven av en kärleksfull familj, att ha två underbara barn, att bo i Sverige med en välfungerande sjukvård, att ha nära till sjukhuset där hon får sina behandlingar. Och inte minst – att sjukdomen har gett henne nya insikter om livet och erfarenheter hon inte skulle vilja vara utan.
Mina barn hjälper mig förstås att vara närvarande i nuet
– Det handlar om hur du väljer att hantera det som händer dig. Att inte gräva ner sig, utan att hitta sätt att blicka framåt. Mina barn hjälper mig förstås att vara närvarande i nuet. De bryr sig inte om att jag har cancer och tack vare dem tänker jag inte på min sjukdom, säger Ghadeh med ett leende.
Det är svårt att förstå att hon just nu genomgår en tuff cellgiftsbehandling. Håret har fallit av, men hennes energi är på topp. Hittills har hon haft tur som sluppit allvarliga biverkningar och hon lever ungefär som vanligt.
Kände knölen av en slump
Hon var i sjätte månaden när hon av en slump kände knölen i sitt vänstra bröst. Hon ammade då sin 2-åriga dotter Alma och utgick ifrån att det var en svullen körtel eller möjligen en cysta. Men när hon senare bad sin man att känna på knölen beordrade han henne att söka vård. Ghadeh skrattar till; att sjåpa sig är inte hennes grej.
– Det ska mycket till innan jag blir orolig. Kanske har det med min bakgrund att göra, mina föräldrar tvingades fly från Irak till Iran på 1980-talet. Vi var sex syskon och hade det inte så lätt, konstaterar hon och berättar att familjen så småningom flyttade till Tyskland, där Ghadeh är uppvuxen. Maken Fredrik träffade hon för femton år sedan i Singapore och för tio år sedan flyttade hon till Sverige.
Från vårdcentralen skickades hon vidare på mammografi, men först när läkaren ville göra en biopsi förstod Ghadeh att något var fel. Men att hon skulle ha cancer fanns inte i hennes tankevärld.
– Nej, jag var inte ett dugg nervös inför provsvaren. Jag önskade få dem per telefon, men läkaren insisterade på att jag skulle komma personligen. Det slumpade sig så att läkarbesöket bokades på Almas födelsedag, säger Ghadeh och beskriver den svindlande känslan när läkaren kom in med en sammanbiten min och två sköterskor i släptåg.
När läkaren förklarade att jag tyvärr hade cancer, att den var aggressiv och långt gången blev jag helt ställd.
Rädd bryta ihop
Ghadeh försökte skämta för att lätta upp stämningen när alla såg alla så allvarliga ut.
– När läkaren förklarade att jag tyvärr hade cancer, att den var aggressiv och långt gången blev jag helt ställd. Chocken var total, säger Ghadeh, som inte vågade ställa några frågor, trots att hennes huvud surrade av frågetecken; skulle hon dö ifrån sina små barn? Var cancerns spridd? Beskedet var så tungt att hon befarade att hon skulle bryta ihop. Hon ringde sin man som kom direkt.
Det smärtade så enormt att se min familj lida på grund av mig
Hon fick veta att hon var ett extremt ovanligt fall men att ett skickligt läkarteam stod bakom henne. Sjukdomen heter trippelnegativ bröstcancer och är en av de allvarligaste formerna av bröstcancer. Cellgifter är den enda behandling som finns att tillgå, men om den har god effekt är prognosen god.
Smärtade se mannen gråta
Vid tiden för beskedet hade Ghadeh hosta och hon var övertygad om att cancern redan hade spritt sig till lungorna och att hon var döende.
– Veckan som följde var den värsta i mitt liv. Vi hade inga svar och famlade i mörker. Jag har aldrig sett min man gråta så mycket, det smärtade så enormt att se min familj lida på grund av mig och det fick mig att vilja vara stark för deras skull.
Under de här skälvande dagarna var Ghadehs största rädsla att dö ifrån sin lilla dotter, att inte få se henne växa upp.
– Jag frågade läkarna hur lång tid jag har kvar, men lyckligtvis ville de inte svara på det eftersom de faktiskt inte vet. Det var en lättnad, säger Ghadeh med ett litet leende.
Som den handlingskraftiga kvinna hon är började hon snart söka information. Hon lade emellertid snabbt ner googlandet; det som står om sjukdomen på nätet är nedslående och fick henne att må dåligt. I stället skaffade hon litteratur och tog kontakt med personer som hade kunskap.
Bävade för att ringa mamma
– För mig var det ett sätt att försöka ta kontroll över mitt liv. Jag bävade också inför att ringa mamma och berätta. Min bror hade nyligen insjuknat i MS och det sista hon behövde höra var att hennes dotter också var sjuk, säger Ghadeh som bara veckan innan diagnosen fått höra av sina syskon att hon kunde vara så lycklig, hon var ju systern som hade allt.
Från att ha befunnit sig i ett kaos av motstridiga känslor tog Ghadeh sig samman. Ett beslut växte fram. Hon skulle fixa det här, hon skulle föda sin son och finnas där för sin familj. Och när hon fick glädjebeskedet att cancern inte var spridd och att cellgiftsbehandlingen fungerade effektivt – knölen började krympa – övergick cancerprojektet till ett förlossningsprojekt. Nu handlade allt om att ge sonen en bra start i livet och hon lyckades övertyga läkarna om att hon skulle klara att gå tiden ut.
Så blev det också, så när som på ett par veckor.
Sökte bröstmjölk på Facebook
Till sin förtvivlan förbjöds hon att amma, på grund av cellgiftsbehandlingarna. Hon ville låta analysera sin mjölk för att ta reda på om den var okej, men fick veta att det inte var möjligt. Det fanns heller ingen kontrollerad bröstmjölk att tillgå – i Sverige är det bara för tidigt födda som får bröstmjölk från en ”mjölkbank”.
– Jag var på vippen att trotsa läkarna, för jag vet hur viktig den där allra första feta mjölken är, men min man satte stopp för det. Det var efter det som jag la ut ett inlägg på Facebook, där jag vädjade om hjälp. Det enda jag önskade just då var att min son skulle få bröstmjölk!
Tacksamheten jag känner gentemot dessa kvinnor kan jag knappt att beskriva med ord
Responsen var överväldigande. Främmande nyblivna mammor erbjöd sig osjälviskt att hjälpa till.
– Tänk att det finns så mycket godhet och generositet bland medmänniskor. Tacksamheten jag känner gentemot dessa kvinnor kan jag knappt att beskriva med ord.
Hoppfull om framtiden
Ghadeh pratar med både händer, kroppsspråk och ögon, hon är intensiv och självlysande. Men en skugga far över hennes mörka ögon när hon får frågan om hon någon gång tänker på att hon kan dö av sin sjukdom.
– Nu när jag är mitt uppe i mina behandlingar så ligger allt fokus på att tänka positivt, jag tänker inte alls på döden. Jag känner mig hoppfull om framtiden, tar hand om min kropp, utövar yoga, äter sunt och gör bara saker som får mig att mår bra. Men jag föreställer mig att rädslan och oron kommer sedan, när cancern förhoppningsvis är borta och jag ska hitta tillbaka till en vardag igen. Jag är jätterädd för återfall, för då är prognosen mycket sämre. Om det skulle bli så, ja då får jag hantera det då.
Sjukdomen har öppnat mina ögon för vad som är viktigt i livet
Så spricker hon upp i ett leende igen. Säger att den här erfarenheten har gjort henne till en bättre människa.
– Jag frågar aldrig; varför just jag? I stället tänker jag; varför inte jag? Sjukdomen har öppnat mina ögon för vad som är viktigt i livet och att man inte ska slösa sin energi på fel saker. Jag fokuserar på här och nu och tar emot varje dag som en gåva.
Vem är Ghadeh Norberg?
Ålder: 35 år.
Familj: maken Fredrik och barnen Alma, 2,5 och Isak som föddes 14 december 2018.
Gör: Global Senior Brand Manager på kosmetikaföretaget Oriflame.