Läsarberättelse: Semestern med min son blev en vändpunkt efter skilsmässan
För några år sedan sa Malin plötsligt en dag att hon ville skiljas. Hon hade träffat en annan på sitt jobb. Jag hade inte alls sett det komma och hela min tillvaro gick i bitar. Desperat hoppades jag att det skulle gå över, och jag var beredd att förlåta om hon bara ville stanna hos mig.
Men Malin hade fattat sitt beslut, och hon sa att hon måste följa sitt hjärta. Efter ett par veckor då jag gjorde allt för att få henne på andra tankar, bestämde jag mig – trots att jag led helvetets alla kval – att jag inte skulle förödmjuka mig mer.
Det tjänade ju heller ingenting till. Även om jag inte bara utan vidare kunde sluta älska henne, så kunde jag se i hennes ögon att hon inte älskade mig. Dessutom hade jag vårt barn, Lukas, att tänka på. Han var bara sex år då, och det gällde att göra vår skilsmässa så skonsam som möjligt för honom.
Vi hade bestämt att vi skulle ha Lukas varannan vecka, men efter ett år måste arrangemanget ändras. Malin och hennes nye man, Henrik, flyttade då till en annan stad på grund av sitt jobb.
Motvilligt accepterade jag att nu bara ha min son varannan helg. Det gjorde mig både ledsen, arg och bitter, men för Lukas skull protesterade jag inte. Och Henrik hade visat sig vara en riktigt bra bonuspappa.
De skulle inte behålla gatuhunden
Under lov och semestrar var Lukas hos mig längre perioder. Det var härliga dagar. Lukas var nio år när vi tillbringade en semestervistelse i Torrevieja i Spanien, där vi hyrt ett radhus. Det visade sig att det äldre par som blev våra grannar också var från Sverige. Två dagar efter att vi anlänt så bjöd de hem oss till sig.
I dörren välkomnades vi av den lilla hunden Tenna. En gatuhund som paret tagit hand om ett par månader tidigare. De berättade att de inte skulle behålla den. Det var deras dotter som tagit sig an den när hon hälsat på dem under julen. Sedan hade de lagt tid och pengar på veterinärbesök och pappersarbete för att dottern skulle kunna ta hem hunden till Sverige.
Allt var klart för Tennas resa, men sedan hade dottern på grund av olika omständigheter tvingats inse att det inte gick att få livspusslet att gå ihop med hund. Och det äldre paret tyckte också att de var för gamla för att behålla Tenna. De frågade om jag kanske kände någon familj hemma i Sverige som var intresserade av en spansk gatuhund.
Jag skakade på huvudet. Jag visste att min son gärna skulle vilja att vi tog hand om hunden, men jag kunde inte rätt gärna pracka den på hans mamma och Henrik.
Med hunden skulle jag bli mindre ensam
Lukas kunde emellertid inte sluta tänka på Tenna. När vi senare satt på en restaurang tiggde och bad han om att jag skulle tänka om. När jag svarade att världen var full av oönskade hundar och att man ändå inte kunde hjälpa dem alla så skakade han bara på huvudet.
− Det vet jag väl, men vi kan hjälpa en hund, och det blir den hunden säkert jätteglad för, invände han.
− Men vad tror du att din mamma skulle säga? frågade jag.
Lukas såg allvarligt på mig.
− Tenna ska bo hos dig, pappa. Du jobbar ändå mycket hemifrån, och så blir du inte så ensam heller.
Jag fick en klump i halsen. Gick Lukas omkring och trodde att jag kände mig ensam?
Jag fick en klump i halsen. Gick Lukas omkring och trodde att jag kände mig ensam? Det hade jag gjort, men det hade gått över. Fast Lukas hade rätt. Vi kunde inte hjälpa alla hundar, men vi kunde hjälpa denna.
Det hela slutade med att vi fick Tenna med oss hem, och hon visade oss stor tillgivenhet från första stund.
Medelpunkten i min nya vardag
Det har alltid varit lite svårt för både Lukas och mig att ta farväl när han ska åka hem till sin mamma igen. Men även om han nu fick säga hejdå till både mig och Tenna så gick det faktiskt bra.
− Det är alltid så roligt att vara hos dig, pappa, och nu blir det ju dubbelt så kul att komma hit, sa Lukas när han skulle åka.
Tenna blev i mångt och mycket medelpunkten i min nya vardag. Hon var verkligen ett trevligt sällskap och nu kom jag dessutom ut på promenader flera gånger om dagen.
Det var också på grund av Tenna som jag började prata med Maria, som jag är tillsammans med nu. Men det är en helt annan historia.
/Marcus