Författarparet Cilla och Rolf Börjlind bor, lever och arbetar ihop
En död kropp hittas i Arjeplogs fjällvärld. Det är den rafflande upptakten till Cilla och Rolf Börjlinds senaste roman Fruset guld, som till stor del utspelar sig i just fjällvärlden.
Tänk hur många böcker som kommer att skrivas om corona
– Vi visste i ett tidigt skede att vi ville förlägga handlingen i vår nästa bok där. Vi har åkt upp och fiskat sedan 90-talet och älskar naturen, vidderna och stämningen. Men vi har hittills aldrig lyckats få in den miljön i någon av våra böcker. Men nu så. Historien tar sitt avstamp i fjällvärlden, säger Cilla Börjlind och berättar att alla platser är autentiskt återgivna, även om det förekommer en och annan förskjutning av verkligheten; för fiktionens skull.
Sjätte boken heter Fruset guld
Fruset guld är paret Börjlinds sjätte bok. De läsare som är bekanta med författarduons universum känner redan till huvudkaraktärerna, bland andra poliserna Tom Stilton och Olivia Rönning, som i den här romanen utvecklas och fördjupas ytterligare.
– I den förra boken träffade Olivia konstnären Lukas, som har en del i sitt bagage och som blev oskyldigt anklagad för terrordåd. Här får deras relation ta ordentligt med plats. Han lider av psykisk ohälsa, med allt vad det innebär. Det är ett aktuellt och viktigt ämne som berörs, säger Cilla och tillägger att alla deras böcker på ett eller annat sätt tar upp aktuella ämnen.
Hon menar att det är ofrånkomligt att inte påverkas av aktuella världshändelser. Sov du lilla videung från 2016 utspelar sig mitt under den stora flyktingvågen.
– Det som händer här och nu är alltid intressant. Tänk hur många böcker som kommer att skrivas om corona till exempel! Om vi hade suttit mitt i en skrivprocess nu hade corona säkert blivit en del av historien. Inte bara själva viruset, utan hur en pandemi påverkar människor och hur politiska skeenden snabbt kan förändras, konstaterar Cilla.
Rolf Börjlind bör hålla sig i karantän
På grund av den pågående coronapandemin genomförs den här intervjun via Facetime. Cilla, med sina 59 år, hör inte till någon riskgrupp. Men Rolf är 77 och bör hålla sig i karantän under rådande omständigheter, trots att han är fullt frisk. De befinner sig, för säkerhets skull, på sitt naturnära lantställe på Tynningö.
Man kan tro att det skulle slita på relationen att både jobba och leva ihop. Att sitta sida vid och sitta och skriva, ofta bara någon meter ifrån varandra, och därefter tillbringa all ledig ihop också. Hur står de ut? Cilla skrattar till och kastar en blick på maken, som sitter snett bakom henne. De agerar lika samspelt som Piff och Puff – där den ena lämnar en lucka fyller den andra i. Men Cilla är helt klart mest pratglad.
– Vi har suttit i karantän i tjugofem år! Nej, men allvarligt talat så är vi vana, det är ju genom jobbet vi träffades. På 90-talet jobbade vi båda med tv-programmet Lorry och vi kände från första stund stor respekt för varandras arbetssätt. Vårt förhållande mår bra av att vi jobbar ihop. Det är bökigare för oss att arbeta på olika håll och nej, vi har aldrig bråkat. Vi har en grundrespekt för varandras synpunkter och gillar verkligen varandra.
– Och vi har samma humor och reagerar på samma sätt inför olika saker, inflikar Rolf, som håller med sin hustru och kollega om att det inte spelar någon roll att gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop.
När gemensamma dottern Molly bodde hemma upprätthöll de, av naturliga skäl, mera struktur. Men nu lever de ständigt med sina romankaraktärer, under tiden de är inne i en skapandeprocess. Om någon av dem får ett infall eller vill diskutera en ”scen” eller ett skeende är det bara att ta det direkt, oavsett klockslag.
– Vi har inga fasta arbetstider och när vi är inne i skrivfasen skriver vi intensivt i fyra, fem timmar. Det är väldigt kreativt och vid behov samtalar och diskuterar vi under arbetets gång. Jag kan faktiskt bara se fördelar med att leva med en författarkollega och har svårt att se hur det skulle fungera om en av oss hade ett vanligt jobb. Man blir så absorberad av sin historia, det känns skönt att vi är två om det, konstaterar Rolf.
Skriver varsitt kapitel
Arbetsprocessen inför en ny bok börjar med idéspånande. Därefter skapas en mindmap på en whiteboard med alla karaktärer och handlingen i stora drag. I ett senare skede gör de en grovskiss till varje kapitel så att boken får en struktur utifrån vilken Cilla och Rolf kan börja jobba. Därefter sätter paret igång att skriva.
Se också: Ketty var fast på äldreboendet
De tar varsitt kapitel, lite efter vad de är sugna på, och knattrar på sina datorer, sida vid sida. Att foga samman språk och stil tycker de numera är relativt enkelt.
– Vi är ju två individer, så att skriva exakt på samma sätt är svårt. Men med tiden har vi närmat oss varandra i uttryck och stil, vilket gör oss friare. Vi litar på varandra, säger Rolf med ett leende.
Deras första gemensamma spänningsroman Springfloden kom 2012. En bok som för övrigt också blev en tv-serie. Att paret efter trettio år som manusförfattare till tv och film valde att anta utmaningen att börja skriva böcker beror på en viss mättnad. Eller som Rolf krasst säger:
Vi kan skapa ett helt eget universum
– Vi hade tröttnat på att skriva manus.
– Ja, det är en bökig process att skriva manus, även om jag också tycker att det är kul. Det är många personer och viljor inblandade och en budget att ta hänsyn till. Det är strikt mallat och om en polisserie ska utspela sig till största del på en polisstation, ja då måste vi anpassa oss efter det. Som romanförfattare är vi fria i tanken och kan skapa ett helt eget universum och språk. Vi kan förflytta oss mellan olika miljöer och länder och utveckla våra karaktärer som vi önskar. Det är fantastiskt roligt, säger Cilla och berättar att de initialt skrev kontrakt för en trilogi.
Men nu, sex böcker senare, vet de inte var det slutar. Men minst två böcker till blir det.
– Jag tycker att vi har utvecklats mycket som författare under de här åren. Den första boken var ganska präglad av manusskrivande, men allt eftersom har vi lärt oss mer om litterär gestaltning och blivit bättre på det. Vi har ju också lärt känna våra karaktärer mer och mer. Men fortfarande tänker vi mycket ”film” när vi skriver. Snabba scenklipp och cliffhangers, det är viktigt, säger Rolf och tillägger att deras tanke när de skapade sitt universum var att mejsla fram lite udda karaktärer med vardagsproblem och utmaningar. De vill skriva med humor och ta med läsaren till exotiska miljöer.
Papphammar och Rederiet
För Rolf har skrivandet alltid känts självklart – det har aldrig funnits någon alternativ yrkesbana. Redan 1964 fick han noveller publicerade i DN och senare började han skriva film med bland andra Gösta Ekman; Papphammar och Jönssonligan. Det blev också flera Beck-filmer innan han i början av 90-talet träffade Cilla, som då jobbade på Svt.
Hon nickar.
– Jag jobbade som manusredaktör för Rederiet och stortrivdes. Jag halkade in på det här med manusskrivande mest av en slump, men tyckte att det var jätteroligt att få vara en del av den smältdegel av kreativa människor som då jobbade på Svt Drama. Det var i den här vevan som jag och Rolf träffades och blev ett par. Några år senare föddes vår dotter Molly.
– Jag var tydlig med att jag ville att vi skulle skriva manus tillsammans. Annars fick det nog vara med manusskrivande för min del, säger Rolf och tittar på Cilla.
– Och jag sa ja och det har jag aldrig ångrat!
Lugnare liv
Just nu befinner de sig i ett slags undantagstillstånd. Dels på grund av corona, men också för att de är mellan två böcker. Fruset guld kommer ut inom kort och då ingår en del marknadsföring. Till hösten sätter de igång med nästa roman.
– Vi känner oss väldigt nöjda med vår nya. Den är mer samlad än tidigare böcker. När vi började skriva 2012 var det viktigt för oss att inte skriva om poliser på en polisstation, utan om en mer spretig grupp som ändå jobbar tillsammans. Men det gäller ju att få ihop det på slutet, säger Cilla med ett leende.
Skrivkramp drabbas de sällan av. Men visst har det hänt att de har kört fast och inte riktigt hittat sin historia, samtidigt som de känt tiden ticka iväg. Som etablerad författare har man press på sig att leverera. Förlaget förväntar sig ett färdigt manus ett visst datum.
– Men det har alltid löst sig. Jag vill påstå att vi har ett mycket lugnare liv i dag än när vi skrev manus. Då var det mycket stress och tajta deadlines. I dag kan vi släppa jobbet några timmar och bara vara. Vi gillar exempelvis att vara ute i naturen, säger Cilla.
Några negativa sidor av karriärbytet kan hon inte se. Det skulle i så fall vara det faktum att författarframträdanden numera ingår i jobbet, något hon till en början inte kände sig bekväm med. Men nu har hon vant sig vid en viss offentlighet.
– Fast vi vill inte vara för öppna. Vi är inte med på sociala medier, det är jätteskönt!
5 snabba frågor till Rolf och Cilla Börjlind!
Vem gör maten hemma, och vad står oftast på menyn?
Cilla: Jag lagar för det mesta maten, men det vi oftast äter är vitlökskyckling och den gör Roffe.
Rolf: Se Cillas svar.
Vad har du på din bucketlist?
Cilla: Närmast är det att åka Hurtigrutten.
Rolf: Skriva klar min biografi.
Bästa filmen du sett?
Cilla: 1900.
Rolf: Krigarens själ.
Vad är du mest stolt över?
Cilla: Vår dotter Molly (och min trädgård).
Rolf: Mina barn, jag har fyra.
Hur är du som förälder?
Cilla: Curlingmamma.
Rolf: Det bör nog barnen svara på, haha.
Detta är Cilla och Rolf!
Namn: Cilla och Rolf Börjlind.
Ålder: 59 och 77 år.
Familj: Gemensamma dottern Molly, 25. Rolf har tre barn sedan tidigare.
Bor: I Stockholm.
Gör: Författare.
Aktuella med: Fruset guld (Norstedts).