Experten: Därför vågar fula män stöta på vackra kvinnor
Det finns ett fint ord för det här fenomenet: Attraktionsdiskrepans. Det vanliga uttrycket är att ”spela i olika ligor”. Ponera att vi värderar utseende på en tiogradig skala. En 8:a vill ragga och tror sig kunna få napp med an annan 8:a.
Problemet är att många män överskattar sin egen status.
En kille som är en 6:a, tror sig vara en 8:a – och blir besviken när en kvinnlig 8:a ratar honom. I den nya boken Toxisk maskulinitet (Fri tanke) skriver psykologiprofessorn David M. Buss att forskning, gång på gång, visar att män är mer benägna än kvinnor att ha höga tankar om sig själva. ”De värderar sin fysiska åtråvärdhet högre än kvinnor” skriver han.
Angela Ahola är doktor i psykologi och har bland annat skrivit boken 100 dejter: psykologen som kysste 100 grodor för att skapa den perfekta dejting-guiden. Hon har tagit del av liknande studier som säger samma sak.
– Fenomenet bakom attraktivitetsdiskrepansen kan bero på flera saker. Dels att män har en lite överdriven uppfattning om sig själva och att kvinnor generellt ofta hyser rädsla att inte leva upp till sin parters förväntningar. Det blir ett samspel av deras uppblåsta bild och kvinnornas förminskade av sig själva.
Hon, likt många andra, har själv sett det här och förundrats över hur modiga männen är som vågar gå fram klart snyggare kvinnor.
– Kvinnor tänker nog oftare tvärtom: Om en man är väldigt attraktiv så har han fler att välja på, så varför satsa på honom?
Män vill ha fler sexpartners
Det kan också handla om en form av överlevnadsstrategi.
– I dejtingdjungeln så måste jag tro på mig själv och att jag är attraktiv. Attraktivitet kan ju vara mycket, inte bara utseendet. Men tror man inte att man är värd att dejta så är det ingen idé att ens försöka, säger Angela Ahola.
Ojämlikheten på ”partner-marknaden” stannar dock inte vid att män överskattar sin attraktionskraft. Män vill ofta ha fler sexuella partners och har dessutom inga problem att sänka sin standard.
I en stor studie av forskaren David Schmitt, gjord på över 16 000 personer från 52 länder, frågade man män och kvinnor hur många sexpartners de ville ha. Män ville närmsta månaden ha sex med 1,87 personer – kvinnor med 0,78. Män ville inom tio år ha sex med 6 personer – kvinnor med 2.
I boken Toxisk maskulinitet refererar David M. Buss också till studier som visar att män är mer villiga än kvinnor att ”byta ner sig” vad gäller sex. Om det handlar om en kort förbindelse eller minimal ansträngning kan en manlig 8:a tänka sig att ligga med en 6:a. Men det är sällan tvärt om.
Dejtingappar förstärker en ond cirkel
Alltså: Män vill ligga mer och kan tänka sig att ligga med en större andel av den kvinnliga befolkningen. Studierna visar på generella mönster – det här gäller såklart inte alla män och alla kvinnor. Men vad har det för effekt på dejtingmarknaden?
– Generellt är det lättare för tjejer att få matchningar på dejtingappar. För att öka sina chanser behöver män vara mer flexibla. Men det förstärker bara den onda cirkeln, säger Angela Ahola.
Hon förklarar hur det kan fungera på till exempel appen Tinder där man måste swipea höger för att få en matchning och kunna börja skriva till varandra.
– Män swipear höger på många. Kvinnor swipear höger på männen de tror de kan gilla, som har en bra presentation och bild. När de märker att de matchar med killar som inte kommer skriva – då blir de ännu mer selektiva. Männen swipear allt mer. Det är två skilda dejtstrategier.
Vad leder det till?
– Det leder tyvärr till att ännu färre finner varandra, säger Angela Ahola.
För att förklara hur vi hamnade i detta ojämlika dejtingläge så går David M. Buss i sin bok långt tillbaka i tiden. Väldigt långt. Han använder evolutionspsykologi för att ge en möjlig förklaring.
Kort sagt är spermier många och billiga – ägg få och dyra. Dessutom är en graviditet en lång investering, då har kvinnor historiskt sett velat satsa på en partner som kan ge skydd och mat under den utsatta tiden. Evolutionen har helt enkelt gjort kvinnor kräsnare än män.