Eva Berglunds son mördades av Hells angels
Det har gått mer än tre år sedan Eva Berglund, 68, fick mardrömsbeskedet. Hennes då 48-årige son Mikael var mördad. Hon förstod det direkt när poliserna ringde på dörren.
– Det går inte en dag utan att jag tänker på Mikael. Hur livet hade varit om han inte gjort det ödesdigra misstaget att gå med i Hells Angels, berättar Eva som bor i värmländska Molkom.
Evas beskrivning av Mikael, hennes enda biologiska barn, omkullkastar den förutfattade bilden av Hells Angels-medlemmars bakgrund helt och hållet. Han hade varken levt ett stökigt liv eller varit kriminell. Han växte upp med två yngre fostersystrar som Eva och hennes dåvarande man tagit hand om. Han var en vanlig skötsam grabb med bra arbete men som av någon anledning råkade trampa snett i livet.
Eva var bara 17 år när han föddes och förhållandet med fadern tog slut ganska snabbt.
– Min förra man, som jag träffade strax efteråt, adopterade Mikael i ett tidigt skede. Vi bodde då i Stockholm och där gick Mikael i skolan upp till tredje klass. Sedan flyttade vi till Edane utanför Arvika i Värmland, vi ville komma bort från storstaden.
Mikael acklimatiserade sig snabbt och fick många vänner.
– Han klarade sig hyfsat bra i skolan, även om han var mer praktisk än teoretiskt lagd. Det var därför han valde den verkstadstekniska utbildningen på gymnasiet och det gick bra för honom.
Blev pappa tidigt
Redan på högstadiet hade han träffat tjejen som blev hans fru och de fick tillsammans tre barn, det första när Mikael var 22 år.
Hans intresse för teknik gjorde att han läste vidare på universitet. Tillsammans med en kompanjon startade han en firma som utförde service och reparationer på maskiner åt större industrier.
Eva var både en stolt mor och stolt farmor till sina tre barnbarn.
Men så blev det slitningar mellan Mikael och hans fru, skilsmässan blev ett faktum.
– De hade varit ihop sedan ungdomsåren och det var väl inte så konstigt att de tröttnade på varandra, säger Eva.
Hon hade vid det här laget själv skilt sig och flyttat till Molkom, medan Mikael bodde i Arvika.
– Trots ett avstånd på nio mil hälsade vi på varandra ganska ofta och hördes på telefon förstås. Ända sedan Mikael var liten hade vi haft en mycket bra relation, säger hon.
Efter skilsmässan var Mikael ute i svängen och lärde känna nya vänner. De hade motorcykel och det skaffade han också.
– Jag vet att han pratade om att de skulle starta en mc-klubb, alltså en helt vanlig klubb utan några kriminella kopplingar.
Hon menar att det var typiskt Mikael att så snabbt hitta ett nytt intresse.
– Han var en sökare som periodvis hittade intressen som han blev riktigt biten av. En period var han oerhört intresserad av konst. Under en annan period var fiske och natur det som han uppslukades av.
”Han var naiv”
Hur han blev medlem i Hells Angels har Eva aldrig fått någon riktig förklaring till.
– Det var något med klubben de skulle starta och sedan tog Hells Angels över och Mikael anslöt sig. Han hade fram till dess aldrig varit i klammeri med rättvisan. Min enda förklaring är att det var hans personlighet, sökaren som letade efter något nytt. Samtidigt som han var naiv och litade på människor.
När Eva först hörde att hennes son blivit en av Hells Angels medlemmar slog hon bort det som enbart rykten.
Hon behövde aldrig ställa frågan till honom om ryktet stämde.
– Han berättade det själv för mig, säger hon. Det blev en chock. Jag försökte få honom att dra sig ur, men det var lönlöst. Han pratade om kamratskap, sammanhållning och vilka fantastiska resor han fick göra ut i Europa för att träffa andra medlemmar. Han körde hela det där försvarstalet som man hör från någon som slukats upp av en sekt.
Där och då förstod Eva att det här aldrig skulle sluta lyckligt.
– Det skulle gå käpprätt åt helvete, förr eller senare!
Relationen förändrades
Mikaels fullvärdiga medlemskap i Hells Angels förändrade också relationen mellan mor och son. Den var inte lika öppen och varm längre, utan mer krystad och tillgjord. Han visste vad hon tyckte om det han gjort.
– Vi pratade fortfarande med varandra. Men samtalen handlade mer om vädret och allmänna saker.
Se också: Christinas dotter mördades
Steget Mikael tagit fick också till följd att kompanjonen som han drev företag ihop med inte ville ha honom som delägare. Uppgörelsen blev att Mikael köptes ut, men han fick omgående arbete på en annan firma.
– Han hade alltid ett jobb när han var med i Hells Angels, poängterar Eva.
Att Mikael tillhörde mc-organisationen var en väl förborgad hemlighet, både för släkten och för vänskapskretsen. De enda som visste var den närmaste familjen.
Skam och rädsla
Eva skämdes som en hund och var livrädd att sanningen om sonen skulle läcka ut.
– Jag arbetade då som verksamhetschef inom äldreomsorgen och det skulle ju skada mitt förtroende i jobbet. Samtidigt var jag rädd att någonting skulle hända Mikael eller att han skulle göra någon annan illa.
Det blev det sistnämnda som hände först.
Mikael hamnade i fängelse för grov misshandel efter att ha knivskurit en annan man i ett bråk.
– Det kändes fruktansvärt att han begått ett sådant brott och jag var förstås både chockad och ledsen. Samtidigt var det något som jag länge fruktat skulle hända.
När Mikael avtjänade sitt treåriga fängelsestraff på anstalt i Umeå kunde hon inte besöka honom eftersom hon i samma veva genomgått en njurtransplantation. Men de pratade via telefon och under dessa samtal tändes hoppets låga.
– Det var som om han vaknat till och börjat fundera på vad han höll på med. Jag kände igen den gamle Mikael och jag förstod att han ville dra sig ur Hells Angels. Det var naturligtvis glädjande, men efter allt jag läst om klubben visste jag att man inte lämnar den hur som helst.
Efter att Mikael avtjänat fängelsestraffet hann det inte gå lång tid innan det andra, som hon befarat, hände.
En obehaglig känsla
Det var på morgonen den 29 november 2017 hon fick beskedet. Eva var pensionär sedan några år tillbaka och gick omkring i huset och satte upp adventsljusstakar. Hon lyssnade samtidigt på radion och hörde att man rapporterade om något som hänt i stadsdelen Sjöstad i Karlstad kvällen innan. Polisen hade fått ett samtal från vittnen som befunnit sig där Hells Angels uppges skulle ha sina nya klubblokaler. Vittnena hade sett hur en man släpats och blivit slagen. När polisen kom till platsen hittades en död man inne på tomten. Hon fick obehagliga vibbar kring att Mikael kunde vara inblandad.
Eva minns att klockan var exakt 09.10 när hon hörde ringsignalen på dörren och öppnade för två personer som höll fram sina polislegitimationer.
– De talade om att Mikael var död. Jag frågade om det var det som hänt i Sjöstad och de nickade. De sa inte att han var mördad, men det förstod jag. Även om jag anat att det kunde hända så var det en fruktansvärd chock och sorg den närmaste tiden.
– Samtidigt skulle vi förbereda begravningen och vi valde att hålla den öppen för att de många vanliga vännerna utanför mc-klubben skulle få ta farväl. Dessvärre kom också flera medlemmar från Hells Angels och ännu värre var att de hade skänkt den överlägset största blomsteruppsättningen…
Polisutredningen visade att Mikael först blivit slagen medvetslös med en kofot och sedan strypts med ett buntband. Därefter hade han virats in i en presenning.
Det var en intern uppgörelse inom Hells Angels och i utredningen framkom att Mikael betraktats som fredlös, vilket innebär att det är något som klubben anser att personen inte har uppfyllt.
– Jag tror han ville hoppa av, därför mördades han, säger Eva.
Två Hells Angels-medlemmar greps för mordet och åtalades. Eva minns mötet i rättssalen med de båda.
– Det var hemskt att se dem, jag kände bara hat och gör fortfarande. Dessutom fanns en stor svans av de åtalades anhängare i rättssalen.
Ännu värre var att de båda åtalade friades i tingsrätten i brist på bevis.
– Det var ett slag i ansiktet på oss anhöriga att se dessa båda lämna rättssalen som fria män.
Fick upprättelse
Åklagaren överklagade domen till hovrätten och en ny pärs väntade Eva och övriga familjen.
– Jag hade egentligen inga förhoppningar om en fällande dom, även om alla indicier var så starka att det var självklart att de var skyldiga. De tilltalade kommunicerade via sina advokater och det värsta var att höra hur de försökte förklara bort sådant som var självklart. Ibland kändes det inte som att jag befann mig i en rättssal, utan skådade en tragikomisk fars. Dessutom uppträdde en av de tilltalade oerhört arrogant, vilket kändes ännu mer förnedrande för oss som fått en familjemedlem mördad.
Hovrätten fann åklagarsidans bevisning tillräcklig och mot sitt nekande dömdes de båda männen till livstids fängelse i februari 2019.
– Den dagen gick vi i familjen ut och åt tillsammans. Det kändes som att vi fått upprättelse, säger Eva.
De båda männen skulle också betala skadestånd till brotts-offrets anhöriga, Eva skulle få 60 000 kronor. Men några tillgångar fanns inte och enligt de lagar som statliga Brottsoffermyndigheten tillämpar utgår inget skadestånd om offret levt i en farlig eller kriminell miljö.
– Jag bryr mig inte om pengarna, men själva principen att vi inte är värda någonting på grund av hur Mikael levde tycker jag är för jävligt, säger Eva.
Strax efter Mikaels död gick hon med i RAV, Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, och där fick hon bra stöd. Nu är hon också en av styrelsemedlemmarna i organisationen.
Mikael hade fem barnbarn och ytterligare ett var på väg när han mördades.
– Han skulle ha blivit farfar för första gången, det fick han inte uppleva, säger Eva som bara vill minnas den glada och snälla Mikael som hon hade en så fin relation till.
Det här är RAV
RAV, Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, har som syfte att verka stödjande och opinions-bildande för anhöriga och andra närstående till dem som har våldsdödats.
Källa: rav.se