Att leva under mordhot: Lars Vilks fästmö Maj berättar

Precis som resten av svenska folket hade Maj ett ganska vagt begrepp över vad ordet fatwa innebar första gången hon hörde det. Hennes man Lars verkade inte heller så bekant med begreppet. Men nu ringde han och berättade att hans teckningar, ”Mohammed som rondellhund”, upprört känslor till den milda grad att det fanns ett pris på hans huvud.

Ville åt "grisen Vilks"

Hotet var så klart obehagligt men faran upplevdes inte direkt överhängande. I all fall inte just då 2007.

– Det blev annorlunda i december 2010 efter terrorbombningen i Stockholm. Terroristen hade ju skickat ett meddelande till medierna om ”grisen Vilks” innan han utlöste bomben. Då var ju säkerhetsfolk i kontakt med Lars för att varna om hotbilden och med mig också. Jag blev uppmanad att vara försiktig, säger Maj.

Hon jobbade utomlands vid tillfället men åkte hem på högtider och helger. Maj förstod att läget hade förändrats när hon kom hem för att fira jul. Lars var på flygplatsen för att ta emot henne men han var inte ensam.

– Han hade fullt med livvakter omkring sig, sedan dess har vi levt med den karusellen. Då efter bomben trodde vi ju att det skulle vara några veckor eller månader och sen skulle det lugna ner sig.

Livvakter en del av vardagen

Men så blev det ju inte. Sedan dess är livvakterna ett självklart inslag i parets vardag. Och, så klart, en trygghet. Paret träffades i mogen ålder på en konstkurs. De har aldrig levt kärnfamiljsliv tillsammans. Lars har ägnat sig åt sin konst och Maj har haft en framgångsrik karriär på sitt håll. Maj har aldrig varit intresserad av att hänga med bort till Nimis och spika plank. Deras relation bygger på någonting annat än likheter. Han är lugn och eftertänksam medan hon beskriver sig som mer energisk, mer pang på.

– Vi är ju två motsatser så. Jag är ju oerhört noga och han är…motsatsen till det. Då löste vi det så det att han jobbade hos sig, i sin ateljé. Det blev hans arbetsplats. Det var här man sov, åt och träffade människor.

Att hotet mot Lars liv är skarpt har blivit uppenbart gång efter annan. Maj berättar om ett tillfälle när paret var inne i stan och besökte en optiker. När de stod och provade bågar fick Lars ett samtal. Maj såg att han blev blekare i ansiktet. Det var en granne som berättade att det hade brunnit i Lars hus.

Utanför huset hittades en kniv och en jacka med en lapp om bokad tandläkartid i fickan. Attentatsmännen, två bröder från Landskrona, sopade inte direkt igen spåren efter sig. En av dem sökte vård på sjukhuset för brännskador efteråt och luktade märkbart av bensin. Senare hävdade bröderna att de skulle grilla på stranden. I åttagradig kyla.

– De var ju klantar, säger Maj som kan skratta åt detaljerna i historien. Fast dråpligheten i utförandet skymmer inte det faktum att de var där för att ta livet av hennes man.

– Det hade ju kunnat gå riktigt illa. De kastade ju in bensin för att röka ut Lars ur huset och sätta kniven i honom.

samhälleInfiltratören Peter Rätz lever under ett konstant dödshot

"Man är aldrig privat"

Attentatet innebar att säkerheten kring Lars hem stärktes. Men de kunde fortfarande ha Majs hem som sitt ”vardagsrum” när hon var i Sverige. Fira jular, nyår och somrar tillsammans. Sen blir livet så klart förändrat av att leva med en man som har en fatwa hängande över huvudet. Det lämnar liksom inget utrymme för spontana grillkvällar eller romantiska helger på valfritt gästis. Det krävs planering och en ständig dialog.

– Det är inget trevligt att leva under livvaktsskydd men vi anpassade oss. Det är ett ständigt konfererande och man har människor efter sig. Man är aldrig privat.

Men hotet mot hennes man har, som bekant, inte minskat nämnvärt i styrka med åren. I februari 2015 ringde Lars ett kort samtal från Köpenhamn till Maj för att berätta att det hade hänt .

– Det vara bara ett kort samtal, några sekunder. Han sa att det hade varit ett attentat men att han inte trodde att någon var skadad.

Planerar för ett liv tillsammans

Vilks, som dragits i skydd av poliser, hade tragiskt fel på den punkten. I kulregnet dog 55-årige filmregissören Finn Nørgaard, tre poliser skadades. Den trolige gärningsmannen Omar Abdel Hamid El-Hussein fortsatte sedan till Köpenhamns Synagoga där han sköt ihjäl den ideelle vakten Dan Uzan och skadade ytterligare två poliser. Vid fem på morgonen sköts Omar Abdel Hamid El-Hussein av polis på Nørrebro. Lars Vilks var helt klart ett av de primära målen.

samhälleÄnkan anklagar kronprinsen för mordet på Jamal Khashoggi

– Det var ju annonserat på nätet att Lars skulle föreläsa och det hade han väl sett den stollen. Han var antagligen inspirerad av attentatet mot Charlie Hebdo i Paris som hade varit i januari samma år. Han skulle väl göra något med yttrandefriheten, säger Maj.

Skotten i Köpenhamn innebar återigen nya säkerhetsåtgärder rörande Lars Vilks boende. Nu fick han lämna sitt hem och bosätta sig på hemlig ort. Maj, som befann sig långt från händelsernas centrum vid tillfället, kände sig trots allt trygg.

– Jag blev inte så där upprörd eller rädd, vi hade ju vakterna och vi hade varandra.

Se också: Christinas dotter Marie mördades-kan ny teknik lösa fallet?

Efter reklamen: Christinas dotter Marie mördades – nu kan ny teknik avslöja mördaren

Efter många år som särbos började de planera för ett liv tillsammans under samma tak. Maj säger själv att hon älskade sitt jobb men nu var det, med ålderns rätt, tid för något annat hemma i Sverige. Hon har lagt mycket intresserad tid och kraft på att renovera och inreda ett gemensamt hem där de skulle kunna bo. Men när hon pratar om hur livet har gestaltat sig efter återkomsten är hon mestadels förbannad. Maj är ”ingen ung tös”, hon vet vad hon vill. Om hon är missnöjd med något så säger hon det. Ibland understryker hon till och med det med en dask i det patinerade köksbordet.

Saken är den att både hon och Lars upplever att livvaktsskyddet drastiskt ändrat karaktär sedan Maj kom hem. Alltså inte de cirka 20 vakter som sköter det konkreta uppdraget utan deras ledning. Skyddet gäller Lars, inte henne eller de två som ett par.

– Fram till 2018 var det inga problem, då räknade de oss som ett.

Hemmet, det före detta ”vardagsrummet” där hon bor, räknas inte som säkert. Alltså kan de inte träffas där.

– Ska vi träffas är det ute på en parkbänk eller på promenad. Blir vi bjudna till bekanta, då får jag ta mig dit för egen maskin och sen får Lars ta sig dit från sitt håll och så skiljs våra vägar. Det är ju ingen relation ju.

"Vi är inte några ungdomar längre"

Det renoverade hemmet, där de planerat att bo tillsammans, har också fått underkänt ur säkerhetssynpunkt. Skånepolisen menar att det finns en uppenbar risk att adressen blivit känd. Paret har erbjudits att bo i det som är Lars säkra boende. Ett alternativ som varken Maj eller Lars är intresserade av.

– Där Lars bor är, kan man säga, en ungkarlslägenhet. Det är hans arbetsplats med färger, tavlor och ramar, överallt. Där kan inte vi leva ett liv. Jag måste ju få plats någonstans med mitt liv, säger Maj.

– Vi är inte några ungdomar längre. Det är helt uteslutet att bo i en liten lägenhet som är en ateljé.

Kärnan i deras kritik är att livvaktskyddet utformats mer efter väktarna än efter objektet. Lars har flera ”olycksbröder” i Danmark som lever under liknande betingelser men där de skyddade kan bo på kända adresser. Skyddet är mer anpassat för att kunna ge de hotade ett drägligt liv, menar Maj och Lars. Det borde gå att göra samma sak här som där.

För Majs del är det självklart att ett par betraktas just som ett par. Det spelar ingen roll om skyddsobjektet är minister eller som i det här fallet konstnär. Hennes man är välkänd och offentlig. Även om han lever skyddat så syns och hörs Lars Vilks lite här och där, då och då. Det är en del av hans konstnärskap.

Ointresserad av att synas

Maj har aldrig varit intresserad av att synas i sådana sammanhang. Hon är van vid att det kommer fram folk till honom på till exempel utställningar och vill tala om ditt och datt.

– Vissa är diskreta, sen finns det andra mer framfusiga som ska prata i en timme. Då har jag alltid gått undan. Det finns inte någonstans där man kan koppla ihop oss, det tackar jag mig själv för.

– Han fick ju skyddet för att han är en offentlig person. Jag har aldrig velat vara i offentligheten. Då går jag hellre min väg.

Samtidigt är hon inte så oartig att hon flyr scenen. Om det kommer fram människor när de är ute och promenerar så kan hon ju inte bara pipa iväg. Hur skulle det se ut? Och med tanke på hur åsikterna kring Lars Vilks har böljat genom åren så skulle man kunna tänka sig heta ordväxlingar. Men det verkar vara tvärtom.

– Nej, det har aldrig hänt. Det brukar vara folk som tackar för att de tycker att han är modig. Människor som vill honom väl.

Varken Maj eller Lars är intresserade av att fly eller börja om någon annanstans. Jag föreslår att de skulle kunna sitta under en palm på exempelvis Bali, sippa på en drink och ta det lugnt. Maj skrattar som att förslaget är löjligt (vilket det ju på sitt sätt är). Hon och Lars kanske är olika men ingen av dem passar under en palm med en drink. Han har fullt upp med Nimis, målningar och föredrag. Maj har fullt upp med sina intressen. Mot henne som enskild finns det egentligen ingen hotbild. Lars Vilks konstaterar själv att militanta islamister struntar i kvinnor/partners när de ska exekvera fatwor. Hade det varit maffian hade det kanske varit annorlunda.

Men de har en relation och har inga planer på att avsluta den. Och eftersom hotbilden är som den är så lär de behöva livvaktsskyddet länge än. Fatwan försvinner inte så länge Lars är i livet. Han kan göra hur många avböner han vill.

– Det spelar ingen roll, säger Maj.

Så vad känner du för dem som faktiskt hotar Lars liv. Är det något du lägger kraft på?

– Jag ödar inget hat på dem, det kan man inte göra. Det är så många inblandade i vårt samhälle i detta som har gjort att det har blivit så. Man kan väl säga att det är ett politiskt misslyckande att man inte kunnat integrera de människor man tagit emot, säger Maj som är noga med att understryka att hon gör en skillnad på muslimer och islamister. Islamister har hon, föga förvånande, litet eller inget till övers för. Men det stör henne att de som hotar kan springa fritt medan hon och Lars får leva så begränsat som de gör.

– Det är ju inte Lars som ska sättas i fängelse livet ut på detta sättet. Livvakterna ska ju göra livet drägligt för skyddspersonen så långt det är möjligt om det inte är allt för uppenbart farligt.

Gemensamt upprop för Lars och Maj

Sedan deras situation blev allmänt känd har bland andra sju ordförande i Publicistklubben, nuvarande och tidigare, gått ut i ett upprop i Expressen där de kräver att personskyddet anpassas så att Maj och Lars kan bo tillsammans. Så att de kan fira jul, nyår, bjuda hem vänner och göra det som vanliga par i deras ålder gör. Skånepolisen menar att man utformat skyddet så drägligt det bara går för Lars efter rådande hotbild. Så sent som i slutet av januari var den hotbilden fortsatt hög. Bedömningen är att man inte kan skydda det nya boendet tillräckligt. Lars är inte beredd att låta sig nöja med det. Inte Maj heller.

– Men om de inte godkänner huset så köper jag väl ett annat då!

Polisen: Kan inte garantera säkerheten i gemensamma hemmet

Tony Pallon är chef för sektionen för brottsoffer och personsäkerhet i region Syd.. Han konstaterar att hotbilden mot Lars Vilks är ”väldigt hög”. Men Maj ingår inte i personskyddet. Det spelar ingen roll om de är ett par eller ej i det avseendet. Att Maj är övertygad om att det nya boendet är okänt är en sak. Polisen delar inte den uppfattningen. Eftersom det är ett ställe som både Lars och Maj besökt under tiden som det färdigställts så kan snacket ha gått. Alltså är det inte säkert.

–Vi kan inte garantera säkerheten på det sättet de vill bo. Vi har erbjudit dem flera gånger att flytta in i Lars boende, säger Tony Pallon.

Bedömningarna av hotbilden är en ständigt pågående process. Tony Pallon går inte in i detalj på hur det fungerar men slutsatserna som dras kommuniceras kontinuerligt med skyddspersonen, det vill säga Lars Vilks.

Målsättningen, säger Pallon, är att skyddet ska skräddarsys efter objektet så långt som möjligt.

Man ska se till att göra skyddspersonens liv så drägligt som möjligt men det blir en inskränkning, det blir det.

Tony Pallon, chef sektionen för brottsoffer och personsäkerhet

– Man ska se till att göra skyddspersonens liv så drägligt som möjligt men det blir en inskränkning, det blir det.

Är det någon skillnad på hur ni och dansk polis arbetar i det avseendet. Med tanke på kritiken som framförts?

– För det första så diskuterar man ju inte med någon annan vilka skyddsåtgärder man har. För det andra kan jag inte svara på hur de har det i Danmark.

Tony Pallon trycker på att kommunikationen mellan de som skyddar och den skyddade måste fungera. Och att det gnisslar lite i relationen här är inte att ta i.

Lars Vilks har vänt sig till JO som dock inte tagit upp ärendet. Bollen ligger hos polismyndigheten i region syd. Men faktum kvarstår. Det hem Lars och Maj har föreslagit är underkänt.

– Men om det kommer ett förslag på ett nytt boende får vi göra en ny bedömning.