Emma övergavs direkt efter bröllopet – besteg 61 berg på ett år
– Jag frös till is och blev alldeles bestört, säger Emma som dock vägrade låta bitterheten få fäste. I stället satsade hon på att göra verklighet av en gammal dröm, bergsklättring. Det blev passion och på ett år besteg hon 61 berg!
Emma och hennes pojkvän hade varit ett par i fem år. De hade upplevt toppar och dalar och även börjat försöka få barn tillsammans. Vigseln skulle bli starten på resten av deras gemensamma liv.
– Bröllopet var den bästa helgen någonsin, en saga, allt jag någonsin hade drömt om. Så känner jag än idag. Alla var där, 220 gäster, och festen pågick i tre dagar. Det fanns så mycket kärlek och allt kändes så bra, berättar Emma som jobbar som en av landets främsta fotografer.
– Jag har alltid jobbat väldigt mycket och haft stort fokus på karriären. Antingen hängde jag med min pojkvän eller så jobbade jag. Förr fanns ingen tid över för äventyr.
Irene lämnade sina barn för att hitta sig själv:
Smekmånaden gick till Tokyo.
– Jag är nog den första som säger att jag inte älskade staden. Min nyblivna make och jag var redan medvetna om att vi inte var så jättebra på att resa tillsammans, vi gillade helt enkelt olika saker. Detta kände vi även under bröllopsresan som kanske inte blev så romantisk som jag skulle önskat.
Jag hängde in brudklänningen i garderoben
– Vi delade upp oss ett par timmar vissa dagar och gjorde olika saker.
”Vi måste prata”
Åter hemma i Sverige kände Emma att de snabbt hamnade i en vanlig vardag, att det inte kändes så speciellt att vara gift. Efter sex veckor som gifta ville Emmas man lämna henne.
– Jag hade just kommit hem från en jobbresa i USA när han sa ”Vi måste prata”.
Emma minns att hon på en gång förstod vad han tänkte säga, vad de där orden skulle komma att betyda, och hon beskriver hur hon frös till is.
– Jag blev fullständigt bestört. Så som jag hade tänkt mig att livet skulle se ut, den där bilden av en framtid tillsammans med honom – allt bara försvann. Jag hängde in brudklänningen i garderoben, la undan alla bilder och skrev på Facebook att det tagit slut.
Emma ville slippa alla ”grattis till giftermålet”.
– Det var jättesorgligt, säger Emma nu tre år efter händelsen.
Det fanns vissa saker som till en början hjälpte henne att gå igenom smärtan och sorgen. Först och främst handlade det om att lösa allt praktiskt, allt som de byggt upp under sina fem år tillsammans.
– Något som hjälpte mig upp ur sängen och ut på stan var att spela Pokemon Go. Spelet hade just lanserats och jag ville testa och blev fast. Det var ett jättebra sätt för mig att komma ut. Men sedan var det så klart även vänner och familj som fanns där och stöttade mig.
Jag hade kompromissat bort mig själv
Emma menar att hon har varit med om uppbrott tidigare och visste att även om det gjorde ont så skulle tiden lindra smärtan.
– Jag vägrade låta händelsen göra mig bitter, skämmas över den eller på något sätt låta den definiera mig. Sakteligen, för att skingra tankarna testade jag att göra nya saker och gav mig ut på äventyr. Upplevelser jag tidigare sagt nej till sa jag nu ja till. Jag började inse hur jag under senaste tiden hade kompromissat bort mig själv och så här i efterhand kan jag känna att det som hände var det bästa som någonsin hänt mig.
Emma älskade verkligen sin ex-man.
– Vi hade det jättebra, men jag känner ingen bitterhet. Livet fortgår och ibland kan man först i backspegeln se vilka bra saker som kommit ur något man från början trott bara var dåligt.
Bergsklättring blev passion
Äventyr som Emma tidigare endast vågat drömma om blev nu verklighet. Hon testade bergsklättring och här tog hennes livs passion fart. Hon hade blivit lämnad i maj 2016. Fem månader senare, under en tre dagars lång expedition besteg hon Mount Whitney och därefter tog hon en alpinkurs på Nya Zeeland. Men det var först sommaren 2017 som ”det spårade ut”.
– Det började med att jag besteg Elbrus, Europas högsta berg. Så fort jag kom hem blev jag blev rastlös. Efter två timmar fick jag en idé och gjorde upp en plan. Jag skulle vara hemma och jobba men varva med att åka iväg och bestiga berg.
Emma skulle som första svensk komma att bestiga ”49 peaks in one year”, högsta berget i varje land i Europa på ett år. För henne är steget från idé till handling inte så långt. Det var en stor utmaning, men utmaningar hade ju aldrig hindrat henne förut. Och hon klarade det. Med bravur.
Klättrar för sin egen skull
– Jag besteg 61 berg på 363 dagar och slog rekordet, säger Emma som aldrig känt något behov av att registrera världsrekordet för Guiness rekordbok eller så.
– Detta var främst för min egen skull, inte för att bevisa något för andra.
Trots att Emma aldrig tidigare alpinklättrat kände hon sig inte rädd.
Hon har sovit utomhus i Patagonien bland vrålande pumor, övernattat på en av Matterhorns bergskammar och fått fallande isblock på sig i Chamonix.
– Jag tänkte att jag skulle köra på och bli både vältränad och skaffa mig erfarenhet på vägen. Jag har aldrig låtit rädslor hålla mig tillbaka. Jag var 34 år och ville att livet skulle vara någonting mer.
Jag har insett hur befängt det är att vi konsumerar så mycket
Emma tror inte det handlade om att fly.
– Det var snarare min chans att göra någonting som jag alltid hade drömt om. Efter skilsmässan kände jag att jag kunde göra vad jag ville. Det var då eller aldrig.
Efter genomfört projekt kändes det omöjligt att gå tillbaka till mitt forna liv. Emma har hela tiden fortsatt att jobba som fotograf, men har omvärderat många saker i sitt liv.
– Jag har länge arbetat inom modebranschen och har under senaste åren insett hur befängt det är att vi konsumerar så enormt mycket, att det handlar om så mycket yta. Allt blev så tydligt när jag återvände hem.
– Jag gjorde mig av med allt överflöd och tänkte ”Varför har jag så många jackor egentligen”. Istället påbörjade jag en mer minimalistisk livsstil idag äger jag endast saker som jag verkligen behöver.
Stark frihetskäsla
Under året när hon slog världsrekordet tog Emma ett banklån på 800 000 kronor och köpte en van som blev hennes hem.
– Det har varit en ekonomisk utmaning, men jag slet som ett djur och tog alla fotojobb jag kunde få under de dagar jag var hemma. Jag fick säga upp mina anställda och till slut sålde jag även min lägenhet.
Numera lever Emma i sin bil eller i tält ungefär åtta månader om året. Basen är Chamonix. Och hon älskar sitt van-life.
– Den frihetskänsla som uppstår när man sätter sig bakom ratten och gör sin roadtrip ner mot alperna är oslagbar. Jag brukar komma på mig själv med ett stort leende på läpparna och en enorm lyckokänsla inombords när jag tänker ”Vad vill jag nu? Vart ska jag dra härnäst?”. Jag känner mig fri som människa och att få åka runt i min van ger mig den ultimata känslan av lycka. Jag har slutat bry mig om vad andra människor tycker, säger Emma som hellre bor i en van parkerad vid en sjö i Alperna än i värsta lyxvåningen på Östermalm.
Inte hållbart med resorna
Emma har på senare tid bestigit berg som Matterhorn och Dent du Geant. Hon har varit i Nepal och klättrat på Ama Dablam, en upplevelse som hon räknar som en av de allra mäktigaste och vackraste. För henne handlar det allt mindre om att ”samla toppar” så av denna anledning avbröt hon just ”American Peaks” – att bestiga alla länders högsta bergstoppar i Amerika.
Det var dels av den anledningen men också för att hon inte tycker det är hållbart att ofta åka så långt som till andra sidan jorden.
– För mig handlar den alpina klättringen om att nu pusha mig själv mer och att klara att ta mig an svårare berg.
Emma erkänner att hon är lyckligt lottad som inte drabbas av höjdsjuka, något som är väldigt vanligt när man kommer upp på höjder över 2 500 meter och det kan ta tid innan kroppen anpassar sig till det lägre lufttrycket. Man kan då få symtom som huvudvärk och kräkningar.
– Huvudvärk får jag nästan jämt, det får de flesta. Däremot har jag aldrig behövt vända tillbaka på grund av höjdsjuka.
Hon beskriver hur magen reagerar under sådana här bergsbestigningar. Vid något tillfälle, när hon suttit säkrad i rep med andra klätterparters, har hon fått be dem titta bort och för att hon måste göra ”nummer två” på plats precis där och då. I sådana situationer reagerar ingen särskilt mycket.
Klättring kräver tålamod
Det som främst sätter stopp är väderförhållanden. Emma menar att ibland får man vänta flera dagar på en ”basecamp”.
– Ja, tålamod är något jag har fått lära mig blir bättre på.
Andra klättrare är största faran
Andra egenskaper som Emma tror är av stor vikt för att klara en sådan här prestation är ett pannben samt en massa kämparglöd. Att bestiga berg är en av de mest riskfyllda äventyrssporterna. Och i somras fick Emma sig en rejäl tankeställare.
– Jag klättrade tillsammans med en partner i Grand Jorasses traverse mellan Italien och Frankrike. Innan man kommer fram till högsta toppen behöver man klättra över flera 4000 meter höga toppar och när klättringen för tillfället inte var så avancerad hade vi just tagit bort säkringen från berget och var nu endast säkrade med ett rep emellan oss. Men vi hade några som klättrade ungefär hundra meter ovanför oss och plötsligt har en klättrare tagit ett steg som råkat lösa ett regn av stenar. En stor stenbumling studsade ner mot bergsväggen och träffade mitt huvud.
Emma berättar hur hon svimmade av och for bakåt, själv studsande, mot berget. Hennes klättrar-partner hann ta ett fast grepp i en bergkant och höll i denna för sitt liv. Han har i efterhand berättat hur hon låg därnere halvt avsvimmad och flera gånger upprepade frågan ”Var är jag, vad har hänt?”. Det var först senare i en helikopter som hon vaknade till, blodig och blåslagen av fallet. Emma kom undan med endast några sydda stygn i huvudet samt en hjärnskakning.
– Jag hade tur som överlevde.
Har blivit en bättre människa
Emma konstaterar att den gång hon kommer dö så blir det förmodligen i en klätterolycka och ska hon dö på något vis skulle det vara i ett sådant här fall. Mardrömmen är att ramla ner i en glaciärspricka, bryta benet och inte kunna ta sig därifrån och sedan frysa ihjäl.
Hon har under åren lärt sig att läsa av både sig själv, terräng och väderförhållanden, men händelsen gav henne en ny insikt. Det är andra klättrare som faktisk är den största faran på berget. Hon blev inte rädd, men hon fick mer respekt och kommer vara mer försiktig när hon har andra människor ovanför sig under klättringen.
– Visst, det var en traumatisk händelse, men det traumatiserade inte mig, inget traumatiserar mig. Bergsklättringen har gjort mig till en bättre människa, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det handlar om det totala fokuset, nuet.
–För mig har det blivit en slags meditation. Ofta är det inte kul där och då, snarare handlar det väldigt mycket om ”pain and suffer”, smärta och lidande. Man hinner bara njuta endast en kort stund uppe på toppen, men firar och njuter inte fullständigt när man väl är nere igen.
Kan man överleva att bli dumpad några veckor efter sitt bröllop så kan man klara ett nej
Sin familj träffar Emma inte så ofta, däremot ses de på Facetime nästan dagligen. Vännerna träffar hon kanske bara någon gång om året, men de slutar inte vara hennes bästa vännner bara för det. Och även om hon uppskattar ensamheten som uppstår i hennes kringresande tillvaro, träffar hon ständigt nya människor – både genom sina fotouppdrag på hemmaplan och inom den alpina klättringen.
Tror på äktenskap
– Jag har klätterpartners över hela världen. Och jag har även haft små kortare romanser, erkänner Emma.
På frågan om hon någonsin kommer våga gifta sig igen, svarar hon: definitivt!
– Det kanske inte blir lika stort och omfattande bröllop som sist, men jag tror absolut att jag kommer gifta mig på nytt. Barnfrågan känns inte längre lika självklar för henne.
– Jag har egentligen aldrig längtat efter barn. Samtidigt tänker jag att om jag träffar en man som verkligen vill ha barn, så kanske. Det finns så många olika sätt att få barn på, kanske jag senare kommer ta hand om någon annans barn som behöver extra stöd i livet.
Under året då Emma slog världsrekordet stod Kebnekaise som sista topp att bestiga och hon avslutade sitt projekt storstilat.
– Jamen, jag kände att jag behövde ge mig själv lite cred för att jag faktiskt hade lyckats ro detta projekt i hamn.
Emma kontaktade då en modedesigner som blev ombedd att sy upp en snygg superhjältedräkt.
– Helst ska man inte skryta om sina bedrifter inom klättervärlden, men jag var en helt vanlig tjej som hade klarat av det här. Jag var både stolt och glad när jag stod där uppe på toppen i min moderiktiga superhjältedress.
Mål: Att vara fri och lycklig
Emma har sedan världsrekordet fortsatt bestiga berg efter berg och näst på tur står Sydamerika, därefter ska hon till Nepal.
– Att vara öppen fick mig att gå vidare och därför tänker jag fortsätta att vara det, oavsett om det är för en kort romans, en ny livspartner eller nya vänner. Jag är inte längre rädd eftersom jag har lärt mig att enda sättet att få ett ja är att våga fråga. Och kan man överleva att bli dumpad några veckor efter sitt bröllop så kan man överleva ett nej.
Även om det absolut värsta händer så kan det bli bra ändå. Målet för Emma är inte att bli gift och skaffa barn, för henne handlar största drömmen numera om att känna sig fri och lycklig, leva sitt minimalistiska liv i sin van, samla på sig allt fler storslagna naturupplevelser. Och så tänker hon bli Sveriges främsta kvinnliga alpinist genom tiderna!
Vem är Emma Svensson?
- Ålder: 37 år.
- Familj: Singel.
- Bor: Stockholm samt ”van-life”.
- Yrke: Fotograf (Dokumenterar spelningar som Mando Diao, Sahara Hotnights och The Hives. I dag driver hon produktionsbolaget Studio Emma Svensson där hon dels fotograferar kampanjer åt företag men också porträtt på kända personer som Zlatan, Zara Larsson och Chloë Sevigny ). Apinklättrare.
- Aktuell med: Boken Honeymoon, hejdå & bergen som väntar, kommer 7 februari.