Ann sa upp sig från jobbet för att segla jorden runt

Det blåste styv kuling på Atlanten, vågorna var åtta meter höga och segelbåten Olivia skakade, rullade och red på toppen av dem. Då la sig Ann ner på knäna och bad till högre makter. Hon och Mats hade inte sett något annat än öppet hav på flera dagar och det skulle dröja veckor innan de ankom hamnen i USA. Tjocka rep hade nötts ner till tunna trådar på bara några dagar och naturkrafterna var överväldigande. Skulle båten hålla? Skulle hon och Mats hålla?

– Jag kände mig liten och rädd. Jag är inte religiös men då bad jag till Gud. Och jag gjorde det på spanska – så att det skulle ta bättre, skrattar Ann Ljungberg.

Det är 17 år sedan hon sa upp sig från tjänsten som IT-chef för att ge sig ut på en långsegling med sin man Mats.

Långseglingen kom att bli en helt ny livsstil, där båten är deras hem oavsett var i världen den befinner sig. Mats är pensionär och Ann en så kallad digital nomad. Hon jobbar från olika håll i världen och har en helt ny inriktning på sin karriär. Ann är skrivcoach och lektör och har hållit i utbildningar för både blivande författare och lektörer.

– Jag har alltid älskat att skriva och skrev både poesi och ”romanbörjor” under hela min uppväxt.

Delade drömmen om att segla jorden runt

Texterna blev kvar i byrålådan och Ann utbildade sig till systemvetare. På fritiden älskade hon att åka skidor och lyckades som 23-åring knipa den sista platsen i buss till Åre. Resten av platserna var bokade av det företag Mats jobbade på.

– Vi träffades i liften, råkade trassla in oss i varandras pjäxor och ramlade ner i en snöhög. På den vägen var det, säger Ann och berättar att en av de första sakerna Mats sa till henne var ”jag seglar”. Hon kontrade med ”jag åker skidor”.

– Vi träffades i januari och i september var vi gifta. Sommaren efter det skickade Mats mig på seglarkurs. Seglingen var redan då en viktig del av hans liv. Som tur var fastnade jag också för seglarlivet, säger Ann.

I många år satsade både Ann och Mats på sina karriärer men hela tiden hölls drömmen om en långsegling, att segla jorden runt, vid liv.

– Som längst åkte vi till Holland. Vi jobbade ju jättemycket och vi ville inte lämna Mats dotter innan hon blivit vuxen. Men i slutet av 1990-talet började planen ta form och under fem år byggde vi om vår dåvarande båt, för att den skulle funka för en långsegling. Vi ägnade varje ledig minut åt projektet.

Sålde huset och flyttade in på båten

Det blev trots allt inte parets dåvarande båt som skulle ta dem över de stora haven.

– Vi hittade drömbåten i en tidning och när vi av en slump fick en spekulant på vår gamla båt sålde vi den för att istället beställa den nya båten som kunde tillverkas helt efter våra önskemål med kök, dusch, toa och gott om arbetsyta för oss båda.

Paret fick ett leveransbesked från rederiet och sålde sitt hus. Planen var att bo på båten tills det var dags att kasta loss. Men båtbygget försenades och Ann och Mats tvingades hitta ett nytt boende. De köpte ett sommarhus på Ljusterö. En plats som sedan dess varit parets fasta punkt i Sverige.

Pengar för ett år

När Ann och Mats sa upp sig från sina jobb år 2002 hade de pratat om långseglingen så länge att ingen var förvånad när de gav sig iväg.

– Men vi visste inte hur länge vi skulle bli borta. Kanske skulle vi bara åka till Holland igen. Pengarna som vi sparat skulle räcka ett år, sedan visste vi inte så mycket mer.

När paret kom till Portugal stod valet mellan att segla över Atlanten, eller att hålla sig kvar kring Medelhavet.

– Vi hade tre små barnbarn och bestämde oss för att stanna i Europa. Den julen firade Mats dotter med familj med oss på båten, säger Ann.

Hon och Mats seglade till Sevilla, där de spenderade den första vintern med andra långseglare som slagit ankar i marinan Club Nautica mitt i staden.

– Det var väldigt kul och gav mersmak. Vi hade 15 båtgrannar från olika nationer att umgås med. På så vis ”hör man till”, fast man är rotlös. Vi fick många nya vänner och ett av paren har vi av en slump träffat i sex olika hamnar genom åren.

– Nu har de köpt hus i USA och vi brukar bo i deras gäststuga, säger Ann och berättar att hon under det första året, när hon fick tid att tänka och känna inåt, fick många nya idéer om vad hon ville göra av livet.

Att bara göra ingenting var inte ett alternativ.

Drog igång skrivarkurs

Ann ville hitta tillbaka till skrivandet och redan under den andra vintern, då båten låg i Italien, drog hon igång en skrivarkurs i marinan.

– När jag läste en brittisk tidning och fick se en liten radannons i slutet av tidningen väcktes en ny idé. Annonsören erbjöd sig att läsa igenom bokmanus och jag tänkte att det vill jag också göra! Jag skulle bli lektör.

Ann var med i en internetgrupp för människor med författardrömmar och erbjöd sig att läsa andras manus mot att de skickade böcker till henne som lön. Hon hade ju all tid i världen att läsa både andras manus och böcker för sitt nöjes skull.

– Det där gick så bra att jag efter en tid började ta betalt i pengar och så småningom startade jag en utbildning för blivande lektörer.

Anns verksamhet har vuxit och genom åren har hon också hållit i en rad skrivarkurser i allt ifrån London till New York och på webben.

En stor del av hennes verksamhet sker över internet.

Även om Ann nu är en etablerad skrivcoach, lektör och utbildare så tjänar hon inte lika mycket pengar som förr. Å andra sidan jobbar hon heller inte 12-timmarsskift varje dag.

– Förr reste vi mycket åt olika håll och när vi sågs skulle vi trösta oss med att äta oxfilé och köpa dyra grejer. Vi hade två bilar och köpte ofta nya, dyra kläder. Ja, vi har en helt annan livsstil nu. När man bor på en båt behöver man inga prylar.

Paret har legat med båten i Georgia i USA i fyra år och Ann har haft ett kontor på stan.

– Där har jag suttit fram till elva, det vill säga klockan 17 i Sverige. Sedan har eftermiddagarna varit fria. Visst har jag intensiva jobbperioder nu också, men jag kan ta ledigt hela dagar och oftast har jag tid att umgås med vänner och att utforska omgivningarna, säger Ann och berättar att Mats visserligen är pensionär men har fullt upp med att sy och laga segel, fixa och bygga i sin verkstad på båten.

Tillbaka till Sverige

I våras bestämde sig paret för att segla båten tillbaka över Atlanten. Det var en strapats som borde tagit tre veckor men försenades på grund av väderförhållanden och behov av reservdelar till båten. Men den här gången var Ann inte alls lika rädd som när de seglade båten till USA.

Genom åren har hon och Mats varit med om blixtnedslag och de har åkt på ett rev och fått hela kölen vrängd. Båten har också stått pall för tornados som dragit över marinan där den stått förtöjd.

Hon har lärt sig att det mesta löser sig, inte minst om man har ett bra försäkringsbolag som ersätter skadorna.

– Som tur är har vi själva varit i Sverige när orkanerna dragit fram. När båten ligger i USA måste vi lämna landet var sjätte månad och då passar vi på att åka hem till Ljusterö för att träffa släkt och vänner.

Denna vinter tillbringar paret på samma plats där äventyret började för 17 år sedan – i Sevilla. Och även om Ann har många nya jobbidéer så har hon och Mats inga andra planer än att segla vidare genom livet, även i fortsättningen.

Foto: Theresia Köhlin, Privat