Desirée: Träningen tog över mitt liv
Under hela min uppväxt hade jag varit överviktig. När jag var barn skickade min mamma mig på diverse bollsporter och danskurser, men jag tyckte inget var roligt. Jag ville helst ta det lugnt, leka eller ligga i soffan och läsa böcker.
I vuxen ålder försökte jag flera gånger hitta någon motionsform eller diet som passade mig men ingenting funkade. Jag tappade alltid motivationen efter några veckor. Det var när jag började på ett nytt jobb som det förändrades. Där var det några av mina arbetskamrater som simmade tillsammans, och en dag blev jag medbjuden.
Jag vet inte varför, men plötsligt tyckte jag att det var skönt att röra på mig. Det blev nästan två kilometer simning och en skön stund i bastun efteråt. Efter det följde jag med varje vecka.
I samma hus som simhallen fanns även ett gym. Jag hade sett alla killar som glidit in genom glasdörrarna, solbrända med färgglada träningskläder och vältrimmade kroppar. En dag tog jag mod till mig och gick dit.
Det visade sig att gymmet skulle starta en nybörjargrupp i styrketräning och innan jag visste ordet av var jag anmäld.
Kvinnan som hade hand om oss var inte alls så smal och muskulös som jag hade trott att hon skulle vara, utan en helt vanlig kvinna, ungefär som jag.
Det blev med ens veckans trevligaste stunder. Dagen efter googlade jag fram nyttiga recept och började rensa kylen.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Blev manisk
Jag skulle börja ett nytt liv. Veckor blev till månader och kilona rasade av mig. När jag var ute och roade mig på helgerna märkte jag att folk tittade på mig på ett helt nytt sätt. Jag kände mig attraktiv. Det blev ytterligare inspiration för att fortsätta träna.
Jag blev nästan manisk med vad jag stoppade i mig. Godis och chips fanns inte längre i mina tankar. Grönsaker, frukt, kyckling och fisk blev i stället min basföda, kompletterat med proteinpulver. Jag la mycket tid på att planera och komponera perfekt avvägda måltider. Det blev också många nya klädinköp.
Jag kände mig lycklig, vacker och fräsch ända tills jag en dag ställde mig på vågen och insåg att jag gått ner över 20 kilo. När jag såg mig själv i spegeln putade nyckelbenen ut och revbenen syntes tydligt. Då insåg jag att jag måste sakta ner.
Den dagen hoppade jag över gymmet och köpte en stor godispåse. Jag bestämde mig för att lägga om min träning så att jag fick ett par kvällar i veckan ledigt, och ökade samtidigt på mitt matintag.
Till slut hade jag gått upp tre kilo och såg det som en lättnad. Jag förstod att jag hade börjat komma in i en ond spiral av träningsberoende och ätstörning. Numera går jag till gymmet två kvällar i veckan och simmar med mina arbetskamrater en gång varje vecka. Jag äter det jag vill, och mår så mycket bättre. Det gäller att hitta en balans, i allt.
/Desirée
