Connie: Mitt ofödda barnbarn räddade mitt liv
Ett hjältedåd behöver inte ha något med åldern att göra. Hjälten kan vara ung eller gammal, eller inte ens född. Det är lilla charmtrollet Kida ett gripande bevis på. Hon räddade nämligen livet på sin mormor som sju månader gammalt foster i sin mammas mage.
Om Kida inte sparkat så hårt så skulle jag inte haft min mamma
Connie Kajhøj har fyra barnbarn. Det råder inget tvivel om att hon älskar dem alla lika högt. Connie värnar om familjen och hennes kärlek till de små går inte att mäta. Men i den 55-åriga mormoderns hjärta finns en speciell plats för lilla Kida.
Barnbarnet räddade Connie Kajhøj
Barnbarnet är ännu för litet för att förstå vad hon och hennes mamma Minna Kajhøj, 27 år, betyder för mormor.
Men för snart fyra år sedan räddade Minna och hennes ofödda barn Connies liv när hon ensam hemma plötsligt drabbades av en hjärnblödning.
Se också: Josephine födde sin bästa väns barn
Tidigt på morgonen den 20 augusti 2016 var Kida ovanligt orolig i sin mammas mage. Minna skulle som vanligt vara hos sin mamma halv åtta för att de skulle göra sällskap till jobbet. De städade i sommarstugor på Henne strand i Ølgod på danska Jylland och hade ett schema med bestämda tider. Lyckligtvis höll de sig inte till tidsschemat den här ödesdigra och dramatiska morgonen.
Klockan halv sju sparkade Kida till ordentligt inne i magen när Minna låg och sov i godan ro. Sparken var så kraftig att den höggravida kvinnan bestämde sig för att stiga upp en kvart tidigare än vanligt. Om Minna inte hade blivit väckt av sitt oroliga barn skulle inte Connie ha varit i livet i dag.
Mormor Connie låg medvetslös
– Jag steg upp och tänkte att när mitt barn nu var så oroligt kunde jag lika gott gå hem till mamma. Vi bor nära varandra. Det var en kvart tidigare är vanligt, men då kunde vi ju ha lite trevligt innan vi skulle gå och jobba. Jag törs inte tänka på hur livet skulle ha sett ut i dag om inte Kida hade sparkat så kraftigt, säger Minna.
Hon fick en chock meddetsamma hon kom innanför dörren hos sin mamma, Connie låg medvetslös i nattlinnet i hallen.
Connie hade sina fasta rutiner på morgnarna och en av dem var att gå på toaletten som ligger i hallen. Där hade hon drabbats av en hjärnblödning, sannolikt 10-15 minuter innan Minna kom.
Minna var självklart chockad, men hon greps inte av panik. Hon la sin medvetslösa mamma i stabilt sidoläge och ringde till larmcentralen. Minna fick sedan veta av läkarna att hon hade gjort allt rätt och med stor säkerhet räddat sin mammas liv.
...om jag hade kommit 15 minuter senare, på den tidpunkt som mamma och jag bestämt, hade man inte kunnat rädda hennes liv...
– Senare berättade läkarna på sjukhuset för mig att om jag hade kommit 15 minuter senare, på den tidpunkt som mamma och jag bestämt, hade man inte kunnat rädda hennes liv. Då hade det varit för sent. Livet är fullt av tillfälligheter. Om Kida inte sparkat så hårt så skulle jag inte haft min mamma och Kida skulle inte haft sin mormor, säger Minna.
Larmcentralen skickade en ambulans från grannorten Norre Nebel till Ølgod och även om den kom relativt snabbt kändes minuterna som en evighet för Minna.
En sjuksköterska sa till Minna på telefon att hon skulle trycka knogarna mot sina mammas nyckelben för att se om hon reagerade. Det gjorde hon inte. Det fanns inga livstecken förutom att Connie då och då utstötte några underliga ljud och flämtningar.
Det tillkallades en ambulanshelikopter som flög den medvetslösa Connie till Universitetssjukhuset i Odense.
Connie låg i koma i tolv dagar
Minna som var gravid i 27:e veckan fick tag på sin syster Jannie, 34 år, som också bor i Ølgod, och sin bror Michael, 30 år. Han åkte direkt till Odense och de två systrarna följde efter.
I tolv dagar låg Connie i koma och de tre syskonen levde i en smärtsam ovisshet om vad som väntade deras mor.
I dag kan vi konstatera att turen var med oss alla när mamma hade oturen att drabbas
– Läkarna kunde inte säga säkert hur stor skada hjärnblödningen hade orsakat. Inte heller om hon skulle överleva. I dag kan vi konstatera att turen var med oss alla när mamma hade oturen att drabbas, säger Minna.
Efter tolv dagar väcktes Connie ur koman. Hon kunde varken tala, gå eller stå och hon kunde överhuvudtaget inte komma ihåg något utom en sak. För när Minna träffade sin mamma efter hon blivit väckt ur koman la hon utan att säga ett ord en hand på sin dotters gravida mage.
Det var en vacker gest även om Connie inte hade en aning om vad som hade skett. Men hon mindes uppenbart att hennes dotter var gravid.
Connie fick rehabilitering på sjukhusen i Esbjerg och Grindsted innan hon på Minnas födelsedag den 23 september 2016 var tillbaka i hemmet i Ølgod.
Connie har haft cancer och epileptiska anfall
Connie har haft många men efter sin stroke, bland annat har hon ständig huvudvärk och hon har problem med minnet.
– Sista dagen före hjärnblödningen som jag minns är den 26 juli. Då var jag på teater i Köpenhamn med mina två döttrar och min svärdotter för att se Dirty Dancing. Jag började först komma ihåg saker igen i februari 2017 när jag fick en sond inopererad hjärnan för att vätska som samlats skulle kunna tas bort, berättar Connie.
Connie minns inte att hon var på plats på sjukhuset i Esbjerg den 24 november när Minna födde dottern Kida. Hon har heller inga minnen från sonen Michaels bröllop månaden efter.
I december 2016 genomgick Connie en operation för att förhindra epileptiska anfall och året därpå opererades en njure bort på grund av cancer. Det verkar inte vara någon ände på de olyckor som de senaste åren har drabbat den här levnadsglada kvinnan från Västjylland.
Förlorade maken Kristian när han var 49 år
Men den värsta av dem alla inträffade sommaren 2015 när hon miste sin man Kristian, som då bara var 49 år.
Tisdagen den 14 juli 2015 steg Connie som vanligt upp tidigt. Hon och Kristian hade sagt god natt till varandra klockan ett och då var han som vanligt. Kvart över sju gick hon in i sovrummet för att väcka honom och säga hej då. Men det fanns ingen att säga hej då till. Kristian hade under natten drabbats av hjärtstopp och bara 52 år gammal blev Connie änka.
Sammanhållningen i vår familj är stark och jag hade aldrig klarat allt detta utan mina barn
– Lyckligtvis hade jag även den gången mina barn och min familj. De fanns där för mig och det har de gjort sedan dess. Sammanhållningen i vår familj är stark och jag hade aldrig klarat allt detta utan mina barn, säger Connie tacksamt.
Efter att Connie och Minna har berättat sin otroliga och livsbejakande historia om sjukdom, död och livskriser hämtar Minna sin dotter Kida på dagis. Den lilla flickan kommer instormande och kastar sig genast om halsen på mormor. Det råder inget tvivel om att det finns ett speciellt band mellan de två.
Det är inte så konstigt då Kida redan innan hon föddes räddade livet på sin mormor.
Connie säger med ett leende på läpparna att ont krut förgås inte så lätt. Men hon är likväl tacksam för att hennes ofödda barnbarn var otålig och sparkade inne i sin mammas mage när Connie drabbades av hjärnblödningen.
Översättning: Anette Bülow
