Cecilia: Min nyvunne bror svek mig
Framför mig på väg till graven går en yngling, som jag inte sett förut. Han går tillsammans med en okänd kvinna. Jag blir väldigt förvånad och kan inte förstå vilka dessa personer är.
I täten går ju de närmast sörjande. När vi väl är hemma berättar maken att han kommit i samspråk med den unge mannen vid begravningskaffet och då har det visat det sig att han är min halvbror.
Jag har ju aldrig sett honom förr, så det var därför som han var okänd för mig. Kvinnan som han gick intill på väg till graven var alltså hans mor.
Besökte äldreboendet
Mina föräldrar gick igenom en skilsmässa efter att jag själv hade bildat familj. Min mor tog uppbrottet väldigt hårt och blev inlagd för djup depression. Hon vårdades under närmare ett halvår och det var en jobbig tid även för mig.
Några år efter skilsmässan hörde jag från min farmor att min far fått en son. Far var då knappt 50 år. Jag blev aldrig inbjuden till hans nya familj och fick aldrig träffa min halvbror eller hans mor. Omständigheterna att min kontakt med min far ebbade ut helt.
Tiden som min farmor och farfar tillbringade på äldreboendet blev uppslitande för mig, eftersom jag blev ombedd av min far att inte gå dit, då han anklagade mig för att lägga mig i saker.
Jag hade ställt en enkel fråga om smutstvätt till personalen och då började min fars brev komma. Han skrev elaka ord och påstod att jag ”sprang dit för att vinnlägga mig om att få ärva”. Och ”Om du har ett testamente, så finns det ett nytt där jag är arvtagare”.
Det som hände kändes helt obegripligt och något testamente hade jag aldrig hört talas om eller sett till. Min far krävde också mig på pengar för en gåva till mina barn, som farmor och farfar gett dem. Händelserna gjorde att jag nu insåg att jag inte alls ville ha något att göra med honom.
Främmande kvinna dyker upp
Några år gick och min fars nya familj upplöstes. Sedan var allt tyst fram till farmors begravning då min far ringde och talade om att farmor gått bort. Jag växlade inga ord med honom vid begravningskaffet och jag höll mig på avstånd.
Helt plötsligt, efter cirka tio år, tog en främmande kvinna kontakt med min mor. Hon ville berätta att min far låg för döden. Kvinnan visade sig vara sambo med min far och de bodde på en annan ort.
Just då var jag utomlands, så jag tänkte att jag tar tag i situationen när jag kommer tillbaka hem. Men telefonsamtalet kom alldeles i slutskedet och min far avled innan jag hunnit hem.
Min far hann framföra en fråga till min mor om han kunde få förlåtelse för allt ont han gjort henne vid skilsmässan. Utan att tveka gick hon med på det.
Till mig ställdes ingen fråga om jag kunde tänka mig göra detsamma med tanke på alla arga brev och beskyllningar. Jag gick inte på fars begravning.
Nu var det dags att dela upp fars kvarlåtenskap. Jag förstod att jag måste ringa till min okände halvbror, vilket jag tog mod till mig och gjorde.
Alf blev faktiskt väldigt glad att jag hörde av mig. Vi talades vid på telefon ett par gånger innan vi skulle träffas och vi fann ett utbyte av varandra.
Ärvde en rejäl slant
Allt förlöpte tämligen bra första gången när vi skulle hämta sakerna, men sambon var inte uppriktig och visade inte fram allt, utan jag fick ringa och be att få komma en andra gång för att hämta resten.
Jag kände igen väldigt många saker som min farmor lämnat vidare, vilket jag framförde. Vi lämnade också mycket av möblerna till sambon då både Alf och jag hade våra inredda hem.
Till slut skulle vi träffas för att gå till banken och hämta ut de ärvda bankmedlen. I väntan på att banken skulle öppna stod vi och pratade utanför. Alf var glad åt arvet och nu skulle han ha råd att skaffa sig det ena och andra.
Det visade sig att det var en rejäl slant vi fick dela på. Dessutom skulle Alf hålla bröllop och vi skulle bli bjudna. Egentligen var jag väldigt förvånad att jag fick hälften av kvarlåtenskapen då far uttryckt sig så elakt mot mig, för det kunde ju ha blivit endast laglotten.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Året därpå när Alf tillbringade semestern på hemorten där jag bodde, ringde han plötsligt en dag i juli och berättade att han var på utflykt med sin familj, sin och sin mamma i närheten av vår bostad.
”Jamen, kom förbi” sa jag.”Men vi är så många”, sa han.”Det finns gott om plats hos oss”, försäkrade jag.
En kort stund därpå kom de till vårt hus och vi hade det trevligt ihop på eftermiddagen. Det var också första gången jag lärde känna Alfs mor och hon kunde berätta lite anekdoter om min far från den tid då de hade levt tillsammans.
Jag och maken var också hälsade på hos Alf på hans hemort en dag året därpå och fick se var de bodde och hur stora deras barn hade blivit. Alfs sambo hade troligen en dålig dag, för hon var väldigt kort i tonen mot mig och utan anledning snäste direkt av en oskyldig fråga.
Sviken som med pappa
Vi höll kontakt och var vänner på Facebook. Plötsligt sommaren därpå lade han ut bilder från sitt bröllop. Det lustiga var att maken och jag var på resa i närheten just den helgen. Jag blev alldeles ställd och väldigt ledsen när jag såg alla bilder. Mitt intryck hade varit att kontakten var så god att han tänkte infria sitt löfte om att bjuda in oss till bröllopet.
Följden blev att jag inte hörde av mig till honom utan jag avvaktade hans reaktion. Det kom inga från hans sida och nu har det varit tyst flera år.
För några dagar sedan hände så något som befäste Alfs svek mot mig. Min dotter ringde till honom i ett helt annan sak än vad som förekommit mellan honom och mig. Dottern nämnde mig och sade att vi är släkt med honom. Alf kom inte ens ihåg mitt namn.
Funderingarna är många. Min far svek mig så många gånger både under min uppväxt och som vuxen. Har inte någon insikt om löften och betydelsen av löften gått upp för min halvbror? Har han undgått detta helt för att vår far inte var bättre?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]