Carola: Påskharen hade nästan ihjäl barnbarnen
Den här påsken var inte som de andra. Min son hade fått en flickvän, och min dotter sitt tredje barn. Dessutom skulle min syster och hela hennes familj komma ända från Göteborg i sin nya husvagn.
Med andra ord skulle det bli en stor och bullrig påsk. Jag hade stått och lagat mat i flera dagar. Det var mycket jobb men oj, vad jag såg fram emot att samla alla.
Men påsken blev som jag hade tänkt mig ... Det hela höll på att sluta i katastrof.
Vi har varit ett par i femtio år
Allt började bra. Min syster kom hem till oss och ställde sin husvagn på tomten. Den var stor och sprillans ny. När hon och hennes gubbe gick i pension valde det att köpa en sådan och sålde landstället.
De sista åren ville de resa runt och efter påsken hos oss skulle de åka vidare ner i Europa.
Dessutom hade de med sig sina tre barn och två barnbarn.
De små barnen var verkligen livliga och jag insåg att ett par dagar med dem skulle göra mig rejält trött. Samma tanke hade min man och vi utbytte ett par blickar med varandra.
Min gubbe och jag har varit tillsammans i nästan femtio år och vi kände varandra innan och utan.
Jag visste också att min gubbe hade blivit ännu tröttare på sistone. Hans hjärta var inte så starkt som det en gång hade varit. Det oroade mig en aning. Skulle han orka med en den här påsken och allt liv som alla barnbarnen kom med. Inte bara min mosters utan även våra egna barnbarn var i den ålder där de trotsade och skrek för minsta lilla. Jag älskar barn och särskilt mina egna barnbarn, men i lagom doser.
Gömde godisägg i trädgården
Eftersom min gubbe var skörare än jag, hade jag tagit på mig allt kring matlagning och städning den här påsken. Det enda jag hade lagt ut på honom var att ordna godis till barnen.
– Du får vara påskharen, hade jag beordrat honom och trots en djup suck sa motsatte han sig inte utan gick med på att lägga godis i ägg och placera ut i trädgården så barnen kunde gå på skattjakt.
På så sätt kunde vi också få lite tid bara vi vuxna, barnen kunde hålla sig sysselsatta med att leta och äta i ett par timmar, hoppades jag.
Min man gjorde så iordning godiset han köpt några dagar tidigare och lunkade ut i trädgården och gömde äggen. Han var så rar gubben min att han också gjorde en skattkarta som barnen fick varsin av.
Barnen var i extas och när de väl fick kartan i handen flög de ut på tomten och började leta.
– Puh, nu får man lite lugn och ro, sa min gubbe och min syster och hennes gubbe skrattade och nickade.
Vi satte oss ner vid köksbordet medan våra barn, alltså kusinerna, satt i vardagsrummet och samtalade. Kusinerna, som alltså nu var vuxna, hade alltid haft en nära relation, och hade mycket att prata om eftersom det var ett tag sedan de hade setts.
Allergisk mot nötter
Då och då tittade jag ut genom fönstret och såg de små liven springa runt på gräset som spårhundar med nosen ner och svansen upp. De älskade verkligen detta.
– Det gjorde du bra, sa jag till min gubbe och klappade honom på ryggen.
Så kom min systerdotter in i köket.
– Vill bara dubbelkolla, men visst finns inga nötter i godiset, ni vet ju att Nils är allergisk, sa hon.
Min gubbe blev till is. Jag kunde på riktigt se honom stelna till. Även min kropp rös till när jag insåg att min gubbe helt hade glömt bort detta.
Min syster for upp ur sin stol och kastade upp altandörren.
– Nils! skrek hon.
Nils stod med ägget i famnen.
– Nils! Har du ätit godiset? skrek hon.
Vi höll andan. Väntade in hans svar.
Nils tittade undrande på oss. Sekunderna kändes som minuter. Men när Nils skakade på huvudet andades vi alla ut så högt att det hördes om oss.
Min gubbe sjönk ihop av skam. Jag blängde argt på honom.
– Hur kunde du vara så glömsk? sa jag.
Jag hade nämnt allergin otaligt många gånger för honom. "Sluta tjata" hade han till slut sagt. Ändå hade han köpt godis med nötter. Hur kunde han?
När jag såg hans ögon tåras, kunde varken jag eller någon annan av oss vuxna vara arga på honom. Han visste om sitt misstag och skulle aldrig göra om det.
Allt slutade dessutom väl, den här gången hade vi turen på vår sida.
Det blev i stället jag som fick sätta mig i bilen och köra till mataffären och handla rätt godis, lägga i ägg och gömma dem.
Visst, ibland kan jag vara trött att jag ska göra allt. Men samtidigt är min gubbe världens finaste och jag skulle inte vilja byta ut honom mot någon annan.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.