Brita har bott i samma lägenhet i 70 år: ”Jag har inga planer på att flytta”
– Jag trivs verkligen här, säger hon.
Brita Dahlström, 92, tittar ut från fönstret i vardagsrummet mot den lilla balkongen och trappan ner mot uteplatsen. Det är en välkänd syn för henne vid det här laget. Den har hon sett varje dag i drygt 70 år.
– På uteplatsen odlar jag fortfarande sommarblommor och jag brukar även ha några tomatplantor, berättar hon och öppnar balkongdörren för att visa oss hur man kommer ner till den.
Det är en stor uteplats på cirka 20 kvadratmeter som hör till lägenheten. Den är inhägnad med ett litet spjälstaket.
– Tidigare hade jag även utemöbler där under sommarhalvåret, men nu sätter jag mig oftast i en stol på balkongen och löser korsord när det är fint väder.
Hemmets Veckotidning är på besök hemma hos Brita i hennes lilla tvårumslägenhet på 57 kvadratmeter i stadsdelen Sandvången i Landskrona. Här har hon bott i sju decennier, vilket torde vara ett ganska svårslaget rekord. Här har hon skapat sig ett hem tillsammans med sin man och gett sin dotter Eva, i dag 70, en bra start i livet.
– Under några månader hade vi även våra tre barnbarn boende hos oss. Då var det trångt, men det gick bra det också, berättar hon med ett leende.
Brita Dahlström
Ålder: 92 år.
Yrke: Pensionär.
Familj: Dottern Eva, 70, och svärsonen Simon Andrijevski, 73, tre barnbarn, fem barnbarnsbarn och ett bonusbarnbarnsbarn.
Bor: Hyreslägenhet i Landskrona.
En modern drömlägenhet
Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den där höstdagen när den unga familjen Dahlström flyttade in i den då nybyggda hyresfastigheten.
1952 hette Sveriges statsminister Tage Erlander. Den brittiske kungen George VI avled i början av året och efterträddes av sin dotter Elizabeth II, och Gustaf VI Adolf satt sedan två år på den svenska tronen. Elvis Presley och rockmusiken hade ännu inte börjat förändra ungdomskulturen. Det skedde först året därpå. I Sverige lyssnade man på Snoddas som i januari 1952 slog igenom i Lennart Hylands radioprogram Karusellen med sin sång Flottarkärlek.
– Vi var många barnfamiljer som flyttade in här på Sandvången samtidigt. Huset som jag bor i var ett av de första som var klara, och jag minns att det var lerigt och uppkört av alla grävmaskiner, berättar Brita.
Hon och maken Olle och deras nyfödda dotter Eva bodde tidigare i en omodern lägenhet på Stora Norregatan i Landskrona.
– Det var rena paradiset här i jämförelse med där vi bodde tidigare. Där hade vi utedass på gården och bara kallt vatten i kranarna. Här fick vi både varmt och kallt rinnande vatten, och till och med ett badkar.
Samma takkrona som då
Ursprungligen kommer Brita från den lilla byn Svensköp på Linderödsåsen söder om Kristianstad. Men alternativet att stanna kvar hemma i byn fanns aldrig. När hon blev gammal nog att flytta hemifrån valde hon att söka sig till Landskrona där hon fick jobb som sömmerska.
Det var där hon i slutet av 40-talet träffade sin blivande man, den tre år äldre Olle Dahlström, på ett dansställe som var populärt på den tiden.
– Det hette Kina och låg på Järnvägsgatan. Det var en ganska liten lokal, men alltid välbesökt. När jag och Olle träffades var det kärlek vid första ögonkastet, men det dröjde ett tag innan vi kunde gifta oss och flytta ihop.
Men Olle hade ett bra jobb och en stabil inkomst, och så småningom kunde de flytta in i sitt första gemensamma hem – den omoderna lägenheten på Stora Norregatan.
– Olle arbetade på ett företag som hette Lindahls mekaniska, berättar Brita. De gjorde bland annat den kända konservöppnaren Röda Klara. I april 1952 föddes deras dotter Eva, och ett halvår senare fick de den efterlängtade hyreslägenheten på Sandvången. I dag är det inte mycket i lägenheten som påminner om den första tiden där.
– Men den där takkronan hade vi faktiskt med oss när vi flyttade in här, säger Brita och pekar mot taklampan i vardagsrummet. Den köpte Olle av en kringresande försäljare och inför jul varje år tog han ner den och putsade prismorna.
Rum för flera generationer
När vi besöker Brita träffar vi även hennes dotter Eva och svärsonen Simon Andrijevski, 73. De bor bara fem minuters cykelväg från Brita, och hälsar på henne flera gånger i veckan.
För Eva är det lite extra känslosamt att hennes mamma bor kvar i samma lägenhet och område där hon växte upp och bodde fram till hon var 18 år.
– Jag minns att det var en mycket fin sammanhållning mellan oss barn som bodde här. Vi hade mycket gemensamt och det fanns alltid någon att leka med, berättar hon och fortsätter:
– Jag gick till och med i samma skola som min far gick i när han var barn, Tuppaskolan här i stan.
Eva flyttade från lägenheten i slutet av 1960-talet när hon träffade sin man Simon. Under en period på några månader på 80-talet bodde Britas och Olles tre barnbarn Greger, Robert och David hos dem.
– Eva och Simon höll på att sälja sitt hus i Billeberga och skulle flytta in i ett nytt här i Landskrona, men under en övergångsperiod bodde de i en liten lägenhet och där fick pojkarna inte plats så de fick bo hos oss, säger hon med ett leende.
Med tre ständigt hungriga och fotbollstränande tonårspojkar i ett litet utrymme på 57 kvadratmeter blev det intensivt och mycket liv och rörelse.
– Men det var bara roligt. Det blev dock mycket smutsiga träningskläder som skulle tvättas, säger Brita som alltid haft fotboll som en röd tråd i sitt liv även om hon aldrig spelat själv.
Maken Olle spelade nämligen korpfotboll i många år, svärsonen Simon var spelande tränare i flera klubbar och barnbarnen spelade knattefotboll sedan unga år. Hennes äldsta dotterson Greger, som i dag är 50 år, spelade under flera år på 90-talet med Malmö FF, Landskrona Bois och Trelleborg FF.
Inga planer på att flytta
Sedan Brita blev änka för 25 år sedan har hon bott ensam i lägenheten på Pilåkersgatan. Under åren har hon sett hur Sverige har förändrats sedan hon flyttade dit. Inte minst hemstaden Landskrona som fram till 70-talet hade en blomstrande varvsindustri.
– Visst är mycket annorlunda i dag, men här i själva bostadsområdet har det inte hänt så mycket. En del lekplatser och liknande har gjorts om och jag har fått renoverat i lägenheten flera gånger, men annars är det mesta sig likt. Brita är dock den enda av de ursprungliga hyresgästerna som bor kvar. Tidigare kände hon flera av sina grannar, men nu vet hon knappt vad de heter.
– Det är inte många som bor här en längre tid. Det flyttar in nya hela tiden.
Men hon känner sig trygg i området och hon uppskattar fortfarande den välkända utsikten från fönstren ut mot grannhusen.
– Jag har inga planer på att flytta. Jag bor kvar här så länge jag kan. Hittills klarar jag mig utan hemtjänst. Jag lagar min egen mat och städar själv, men eftersom jag har svårt att gå längre sträckor handlar Eva och Simon till mig och Eva tar också hand om tvätten.
– Jag och mamma pratar med varandra klockan åtta varje morgon i telefon och eftersom vi bor så nära varandra träffas vi flera gånger i veckan, säger Eva.
– Man kan säga att det är vi som är svärmors hemtjänst. Vi handlar åt henne och skjutsar henne när hon behöver åka till sjukhuset för kontroller, berättar Simon medan Brita går ut i köket för att hämta kaffe och nybakad sockerkaka.
Uppskattad mästerbagare
Matlagning och bakning klarar Brita själv av. Bakning är dessutom hennes favoritsysselsättning. Hennes pepparkakor är väldigt populära i familjen och inför jul förra året bakade hon inte mindre än tusen stycken.
– Det är extra tunna och goda, säger svärsonen Simon och berättar att även yngste sonen David, 46, fick en försändelse av sin mormors pepparkakor när han bodde i USA.
– Men eftersom de var så tunna klarade de inte transporten utan smulades sönder. Men David sa att de var goda ändå, säger Simon med ett skratt.
Till Alla hjärtans dag den 14 februari, som också råkade vara Britas 92-årsdag, bakade hon en stor omgång vaniljhjärtan.
– Det är roligt att baka. Till jul gör jag också mandelmusslor med sylt och syltmunkar, säger hon och håller fram fatet med sockerkakan som hon bjuder på vid vårt besök.
På grund av problem med ena benet måste hon använda en rollator även när hon förflyttar sig i lägenheten och därför går hon inte gärna ut längre.
– Jag har inget larm, men jag har alltid telefonen i fickan så att jag kan ringa Eva och Simon om jag skulle ramla omkull.
– Vi är alltid beredda att cykla hit. Om det så är mitt i natten och det har vi sagt till Brita, säger Simon.
Hängiven Hemmetsläsare
Eftersom hon tillbringar så mycket tid hemma är det tur att hon efter alla år fortfarande trivs så bra i sin lägenhet. Förutom att baka gillar hon att lösa korsord.
– Jag har prenumererat på Hemmets Veckotidning i över 40 år och brukar alltid lösa korsorden. Men bara de lätta. De som är alltför svåra och kluriga ger jag mig inte på.
Hon uppskattar mest naturprogrammen på tv, men gillar också sportsändningar med handboll, ishockey och naturligtvis fotboll. När Brita flyttade in i lägenheten förvaltades området av Landskronahem. För fem år sedan togs det över av Stena Fastigheter. I samband med 70-årsdagen som hyresgäst uppvaktades Brita av sin hyresvärd.
– De kom hit och uppvaktade mig med en stor blomsterbukett och ett presentkort. Det var verkligen trevligt, berättar hon.