Brita: De skattade åt min sparsamhet– i dag är det återbruk
Nyligen fyllde jag 87 år, och även om jag naturligtvis känner av åldern, så känner jag mig ändå förhållandevis pigg och rask.
Mina tre yngre bröder och jag växte upp under ytterst knapra förhållanden och det handlade mer om att bli mätt än att äta sunt.
När vi fyra barn arbetade timme ut och timme in på fälten, som tillhörde det närliggande godset, var det inte för att tjäna egna fickpengar. Nej, de blygsamma summor vi fick ihop var ett värdefullt tillskott till familjens ekonomi, och även om vi fick blåsor i händerna och ont i ryggen så var vi stolta över att kunna bidra.
Vår far cyklade runt och sålde försäkringar, och eftersom han arbetade på provision så blev vissa månader väldigt skrala. Mor var hemma och skötte om oss barn och det lilla huset som vi hyrde av godset. Ibland tjänade hon in lite extra genom att servera eller hjälpa till vid slakt hos godsägaren. Oavsett så behövde vi alltid spara på allt, och min mor var en mästare på att få ut det mesta möjliga av det minsta lilla, att spara och ta tillvara. Allt som kunde återanvändas återanvändes, och det var inte så lite. Hon strök presentpapper och sidenrosetter, och när gröt stod på menyn så påbörjades den på spisen tidigt på dagen. Därefter packades grytan in i gamla tidningar med sängtäcken runt om. Så blev den färdig under dagens lopp utan att det gick åt mer bränsle.
Mors köksträdgård var nödvändig för att vi skulle gå runt. När hon gallrade bland rödbetorna tog hon rödbetsbladen och stuvade dem i vit sås att ha antingen till kvällsmat eller som tillbehör. I badrummet fanns alltid en handtvål, och när det bara var en liten platt rest kvar tog hon fram en ny. Men tvålresterna samlade hon och stoppade i en tvålpåse som hon sydde ihop. Så fungerade tvålpåsen som en ny tvål och den minsta rest användes.
Hon rörde ner havregryn i köttbullssmeten och samlade grankottar att ha att tända eld med, och gamla kuvert klipptes sönder i bitar att skriva inköpslistor på.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Tog över mammans vanor
Med åren fick mina föräldrar det bättre ställt, men mor höll fast vid sina gamla vanor, och jag som var den första att flytta hemifrån och bli gift gjorde automatiskt detsamma.
Jag förvarade mandelskal i frysen, hackade dem och stoppade i kakor eller bröd, och jag drygade ut köttgrytan med riven morot. Min man var uppvuxen under andra förhållanden, men han hade inget emot min sparsamhet trots att vi hade god ekonomi.
Jag stuvade också rödbetsblad, men då det blev modernare med grönsallad sköljde jag istället bladen att ha i salladen. Och jag satte en ära i att alla kylskåpsrester kom till användning och att ingenting kasserades. Med lite fantasi kan man göra mycket av rester. Våra tre barn skämtade om mig när jag uppmanade dem att inte skrynkla ihop presentpapper som kunde användas att klä in skolböcker med. För att inte tala om våra åtta barnbarn som tycker att det var väldigt komiskt när jag på julafton ber dem knyta upp presentbanden och inte bara slita av pappret från sina paket.
På senare år har det här med att undvika resursslöseri hamnat i fokus, och det har till min stora glädje ändrat mina närmastes syn på mina goda gamla vanor. De lyssnar numer med stort intresse på mina berättelser om hur mor gjorde för att spara under min uppväxt. De skrattar inte längre åt min sparsamhet. Jag är glad över att jag kan dela med mig och sprida mina erfarenheter.
/ Brita
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]