Anna-Karin: Branden förstörde allt vi ägde
Som tur var hittade vi tröst hos grannarna, det är jag evigt tacksam för.
En sommar på 70-talet fick min man en ledande befattning i ett företag som låg långt bort från vår gemensamma hembygd, och vi beslutade oss för att lämna lägenheten i den stora stad vi bodde i och flytta närmare hans nya jobb.
Vi hade två söner, en på sex år och en knappt ett år gammal, och det skulle vara trevligt för dem att ha en trädgård att leka i tänkte vi. Därför köpte vi ett mysigt hus i utkanten av en liten by.
Människorna där mötte oss med vänlighet, och även om husen låg på lite avstånd från varandra kom vi i kontakt med några grannar. Men jag saknade min familj i och våra gamla vänner. För tillfället var jag hemma och tog hand om barnen, men på sikt var planen att jag skulle söka jobb inom mitt gamla yrke på kontor.
Branden spred sig snabbt – hela huset förstördes
En stormig vinterdag ett drygt år efter att vi flyttat in hade min man, vår äldsta son och vår hund gått för att besöka en granne tidigt på kvällen. Jag satt i vardagsrummet och tittade på tv medan vår yngsta son låg i sängen i barnrummet med dörren öppen.
Plötsligt började tv-bilden flimra på ett märkligt sätt. Jag blev rädd och skyndade mig att stänga av apparaten, och sedan gick jag in och tog upp min son. När jag stod där med honom i famnen upptäckte jag att eldslågor slickade tapeten bakom tv:n. Jag tog en filt från soffan och försökte släcka elden, men den hade redan fått fäste, så det var förgäves.
Jag lyfte upp min son igen och sprang ut för att hämta hjälp. I paniken glömde jag att stänga ytterdörren, och den kraftiga vinden fick elden att flamma upp ännu mer.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
När jag uppskakad av skräck anlände till grannen där resten av min familj befann sig var det redan för sent att rädda huset. Vår vänliga granne ringde brandkåren och gav oss husrum för natten medan elden ödelade det mesta av huset och vårt bohag. Resten förstördes av sot och vatten.
Det var en chockartad och förtvivlad situation för oss, men människorna i byn visade stor hjälpsamhet. Snart strömmade det in kläder till hela vår familj, och det kom även leksaker, toalettartiklar och många andra saker från personer vi inte ens kände.
Vi flyttade tillbaka till vår gamla stad
Huset skulle naturligtvis byggas upp igen, men under tiden kunde kommunen inte erbjuda oss något annat än en skåpbil att bo i på tomten, trots att det var vinter. Jag ringde därför till ett bostadsbolag i vår gamla stad, och där erbjöds vi en helt ny lägenhet att flytta in i.
Min man och jag diskuterade lite fram och tillbaka, och kom överens om att flytta tillbaka. Min man trivdes inte särskilt bra med att ha en överordnad position, så han var inte ledsen över att säga farväl till den. Dessutom kunde vi båda få tillbaka våra gamla jobb, så det tackade vi ja till, och vi ångrade aldrig vårt beslut att återvända till staden.
Byborna var däremot ledsna över det, eftersom de hade tyckt det varit uppfriskande med en ung, inflyttad familj i den lilla byn.
Försäkringsbolaget byggde upp vårt nedbrunna hus. Det såldes, och vi köpte sedan ett hus i utkanten av vår hemstad.
Med tiden förlorade vi kontakten
Under de första åren efter branden hade min man och jag sporadisk kontakt med några av byborna, men det avtog med tiden. Många år senare åkte vi tillbaka till byn, där vi tittade på det nya huset på vår gamla tomt. Vi hälsade även på några av de boende som vi kände från den tiden.
I dag är de flesta av de tidigare invånarna i byn tyvärr förmodligen borta, precis som min man, men jag tänker ofta på dem och deras stora hjälpsamhet och generositet. Trots att vi valde att flytta i väg hjälpte de oss att komma oskadda igenom en svår händelse.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]