Bonusmamman Lisa: Vi drogs in i en vårdnadstvist
Alla biologiska föräldrar är inte bra föräldrar. Men i Sverige är det svårt att få ensam vårdnad när en av föräldrarna inte kan erbjuda en trygg miljö för barnet.
Jag älskade henne för att hon var Ellen, en fantastisk liten människa
– Jag förstår absolut vikten av att barn behöver träffa båda sina biologiska föräldrar. Men till vilka proportioner om den biologiska förälderns beteende är destruktivt? säger Lisa.
Hon sitter med fyra, fullspäckade pärmar samlade ovanpå varandra i knät. Orosanmälningar, utlåtanden, utredningar, inlagor och brev – samtliga från en drygt sex år lång vårdnadstvist. En hel evighet för Lisa, hennes sambo Patrik och hans dotter Ellen.
Att orka med en långvarig vårdnadstvist kräver en stor dos styrka och ett tålamod av stål. I flera år har de drivit en mångåriga kamp för att få Ellen från sin psykiskt labila biologiska mamma till tryggheten.
Se också: Alva, 17, var nära att dö – av vanliga läkemedlet
I dag har Lisa och hennes man inte mycket förtroende kvar varken för socialtjänsten eller för rättsväsendet. Dotterns första sju år skulle kunna ha sett helt annorlunda ut. Så mycket tryggare och så mycket lugnare. I stället har, enligt Lisa och Patrik, mammans smått otroliga manipulationsförmåga fått styra myndigheterna och de ständigt utbytta socialsekreterarna.
For illa hos sin mamma
Enligt Lisa fanns det tidiga tecken på att Ellen for illa av att bo halva tiden hos sin psykiskt instabila mamma. Hon tyckte att Ellen många gånger visade tydligt att hon inte ville bli buren av mamman och tydde sig till Lisa och Patrik, trots att mamman var närvarande.
Hon ville heller inte åka till sin mamma varannan vecka
– Hon ville heller inte åka till sin mamma varannan vecka. Men, i vårt fall löd ett av många resultat från utredningar att skyddsfaktorerna hos oss var så starka att riskfaktorerna hos mamman inte sågs som lika allvarliga. Trygghet hos oss ena veckan skulle liksom väga upp destruktiviteten veckan därpå, förklarar Lisa och skakar uppgivet på huvudet.
Lisa och Patrik var runt fyrtio när de träffades och bara ett par månader därefter fick Patrik på omvägar veta att en kvinna, Helena, som han hade haft en kortare relation med tidigare, var gravid. Både Lisa och Patrik är väldigt barnkära och han kände direkt att han ville bli en del av det kommande barnets liv.
Lisa däremot behövde självklart tänka över den milt sagt oväntade situationen. Ganska snabbt kom hon fram till vad hon skulle göra – hon älskade Patrik och ville väldigt gärna vara med och ta hand om barnet. Hon bestämde sig för att stå vid hans sida.
– Men jag var väldigt tydlig från början. Om jag kände att jag inte kunde knyta an till barnet, då skulle det inte fungera. Men det gick fort. Jag älskade henne för att hon var Ellen, en fantastisk liten människa.
Lisa ler stort och lugnt. För henne är kärleken helt självklar. Samtidigt är det viktigt för henne att Ellen vet att hon har en Lisa – och en mamma. Trots allt som hänt.
Helvetet började
Patrik hade redan under sin korta relation med den karismatiska Helena känt på sig att något inte stod rätt till. Hennes utspel, bortförklaringar, lögner och ständiga behov av pengar. Det skulle snart stå klart att han hade rätt. Helenas lögner och manipulativa beteende var en del av hennes diagnos. Något som från det att Ellen föddes skulle göra livet till en kamp för dem alla.
För under åren som gått har Helena skickligt ljugit sig ur den ena orosanmälan efter den andra. Hon har förfalskat arbetsintyg och hyreskontrakt, flyttat sin dotter från adress till adress där de bott med före detta och nya pojkvänner.
Lilla Ellen har lärt sig skydda och tycka synd om sin mamma och gömma sig när psykiskt och fysiskt våld mellan mamman och olika män blivit för mycket för henne. Men när socialen kommit på hembesök har hon blivit uppklädd och kammad. Helena bakade kakor och puffade till kuddarna i de välstädade hemmen, log och ljög tvångsmässigt om sitt liv och leverne. Och skyllde på Ellens pappa.
Socialsekreterarna tyckte gång på gång att hon var duktig. Trots protester från Patrik och Lisa, från grannar, från förskolepersonal och hyresvärdar…
– Efter drygt sex år av möten, orosanmälningar, brustna löften och nedlagda utredningar har Patrik nu äntligen ensam vårdnad, berättar Lisa.
Ellen träffar nu sin mamma varannan helg.
– Men utan egna undersökningar och de orosanmälningar ett par utomstående personer och förskolan gjort hade det nog inte gått, tror Lisa.
En tuff strid
Den första tiden när Helenas lögner började eskalera skrev Patrik flera brev till socialtjänsten där han beskrev sin oro och kunde bevisa att hon ljugit.
Det var inte lätt att veta hur vi skulle agera, man känner inte till gången eller sina rättigheter
– Det var inte lätt att veta hur vi skulle agera, man känner inte till gången eller sina rättigheter, säger Lisa.
– Att Helena inte blev kallad till möte med alla som anmält henne, förstod vi aldrig. Och vi visste inte heller att ingen följde upp våra brev eller kontrollerade sanningshalten i allt Helena sa eller visade upp i form av intyg. Senare fick vi veta att det vi skrivit i början inte ens räknades som anmälningar, eftersom de bara var brev, inte korrekta orosanmälningar.
Lisa bläddrar bland papperna i en av pärmarna. Det blev många möten hos socialtjänsten.
– När Ellen var två och ett halvt år hade hennes mamma flyttat henne mellan fem olika hem och vi hade träffat nästan lika många socialsekreterare.
Lisa upplevde bytena av socialsekreterare som särskilt frustrerande. När en äntligen satt sig in i familjens fall och börjat förstå situationen kom nästa – och fick börja om från början.
En socialsekreterare vägrade se Lisa i ögonen eftersom hon ansåg att Lisa inte hade några rättigheter som icke biologisk mamma. En annan bad dem genast anteckna allt som sas och gjordes eftersom hon tidigt såg tecken på Ellens mammas psykiska ohälsa, tills hon själv lät sig duperas när Helena full av ånger lovade bättring. Flera var unga, oerfarna och osäkra.
– Patrik fick gång på gång svara på frågor om sin barndom och lämplighet medan Helena, som varken haft jobb eller bostad på många år, sågs som duktig när hon välformulerat och med tårar i ögonen bedyrade att hon nu skulle bli en bra mamma, att hon skulle skiljas från den våldsamme nye mannen. Eller när hon visade upp intyg och kontrakt. Gång på gång. Och ingen kontrollerade. Ingen begärde ens ut hennes sjukjournaler.
Fortsatte ljuga
Inte ens advokaten och domaren i tingsrätten kollade upp Helenas intyg, de dömde i stället till hennes fördel. Hon var duktig som ville förbättra sitt liv, hette det.
Men fler och fler orosanmälningar kom in. Samarbetssamtalen som tingsrätten dömt till fungerade inte, eftersom Ellens mamma fortsatte att ljuga – vilket Lisa och Patrik nu kunde bevisa genom att de nu kontrollerat de olika intygen.
Helena uteblev också ofta från samtalen och fick vredesutbrott på mötena. Socialtjänsten började äntligen förstå att det var Lisa och Patrik som talade sanning, att det var de som kunde ge Ellen trygghet.
Lisa är tacksam för att hon och Patrik haft varandra som stöd och Patrik säger att han nog aldrig hade orkat om inte Lisa funnits där. Att det måste vara oerhört svårt för en ensamstående förälder att orka igenom en vårdnadstvist, är de överens om.
– Ellen slits i dag mellan sin naturliga lojalitet till sin mamma och sitt förnuft. Men nu när hon bor större delen av tiden hos oss är hon allt som oftast en glad och trygg liten tjej och allt är lite lugnare överlag, säger Lisa.
Men oron sitter i, menar hon.
När hon bodde veckovis hos Helena var vi alltid oroliga – var och med vem kommer hon att bo denna gång?
– När hon bodde veckovis hos Helena var vi alltid oroliga – var och med vem kommer hon att bo denna gång? Hur mycket bråk, våld och oro ska hon behöva uppleva? Och än i dag när Patrik ringer mig är min första tanke – vad har nu hänt? Men vi var, och är, hela tiden i socialtjänstens händer.
Även om domen i tingsrätten efter många år gav Patrik ensam vårdnad med mycket begränsat umgänge för Helena, händer det hela tiden nya saker som gör paret oroliga.
– Men vi varken vågar eller orkar ta kontakt med socialförvaltningen, för tänk om de inleder en ny utredning och låter sig manipuleras av Helena igen? Med ständigt nya socialsekreterare har hon alla chanser. Hon är otroligt skicklig på det…
