Emelie: Jag bad min sambo donera sperma till min bästis
Det tar ett tag innan man rett ut vem som är föräldrar till barnen, men när fikat är uppdukat i den nybyggda villan strax utanför Gävle står allt klart: Peter Björklund och Emelie Wahlberg har döttrarna Kiara och Lia tillsammans. Lille Filip, 1 år, är Nanna och Fanny Janssons son, även om Peter hans biologiska pappa. Han är dessutom den här storfamiljens huvudperson och mirakel.
Fanny och Emelie lärde känna varandra för åtta år sedan och fann varandra på direkten.
– Jag var kund hos Emelie som då höll på med manikyr och vi blev snabbt bästa kompisar, säger Fanny som träffade sin stora kärlek, Nanna på jobbet.
– När jag såg Fanny för första gången kände jag med ens att hon var tjejen med stort T. Hon var den personen som jag ville dela min framtid med, berättar Nanna.
Drömde om att bli mamma
Fanny och Nanna började dejta och redan vid tredje träffen frågade Nanna om Fanny kunde tänka sig att bli mamma till deras barn. Fanny som drömt om barn ända sedan hon var 15 år tvekade inte en sekund. Men först skulle de gifta sig.
Det var en vacker sommardag år 2015 och båda beskriver dagen då de blev varandras själsfränder som en dröm. Direkt efter bröllopet var de båda redo att sätta igång barnprocessen.
– Vi hade tidigt bestämt att Fanny skulle vara den som fick bära barnet. Det hade hon, till skillnad från mig, drömt om att få göra, säger Nanna.
Utreddes för assisterad befruktning
Paret påbörjade en utredning om assisterad befruktning på Uppsala akademisjukhus. De gick igenom flera olika intervjuer där de fick svara på frågor kring sin längtan efter barn, om ekonomin och deras relation till varandra.
Innan man startade sökandet efter en lämplig donator utgick man ifrån Nannas personlighet och utseende (eftersom Fannys gener skulle komma genom hennes ägg).
– De letade efter män som hade samma ögonfärg, längd, hudfärg och de intressen som jag har. Det gick relativt fort att hitta en donator som matchade med mig, berättar Nanna.
Fick två inseminationer och tre provrörsbefruktningar
Paret skulle få två inseminationer och tre provrörsbefruktningar fritt från landstinget. Som så många andra ofrivilligt barnlösa hoppades de få barn genom det här tillvägagångssättet.
Men hoppet övergick med tiden i förtvivlan och sorg. Fanny fick missfall efter missfall. De båda levde i sorg och Fanny påverkades både psykiskt och fysiskt av alla hormonbehandlingar och besök hos gynekologer och läkare.
Varför gick det inte? Fanny undrade varför alla försök misslyckades och gick in i en depression där hon mer eller mindre isolerade sig.
Hon vågade inte längre träna och frågade sig ständigt om det var något hon stoppade i sig som orsakade missfallen. Hon gick hon upp i vikt av hormonerna och hon kände inte längre igen sig själv.
Se också: Efter elva år av barnlöshet fick Hannahs vän Josephine nog – hon erbjöd sig att bära Hannahs barn.
Fick själva betala försöken
Samtidigt som längtan efter barn växte sig allt starkare sinade hoppet allt mer. Efter försöken som landstinget betalade fick de börja betala ur egen ficka, 42 000 kronor per gång.
– När jag åter låg där på britsen och skulle få nya embryon insatta upplevde jag som så många gånger tidigare en enorm smärta. Jag kräktes av värken.
– Där och då kände jag att gränsen var nådd. Jag förklarade för Nanna att det här var sista försöket och vårt enda hopp.
Hela situationen kändes för pressad. Tiden som följde upplevde Nanna och Fanny enorm uppgivenhet och besvikelse. Vännen Emelie hade följt bästisen och hennes flickväns kamp för att bli föräldrar. Hon led med dem.
Frågade sambon om spermiedonation
Emelie pratade med sin sambo Peter om situationen och de funderade på hur de på bästa sätt kunde hjälpa sina vänner.
– Jag frågade Peter om vi inte kunde hjälpa Fanny, med hans sperma. Till en början trodde han att jag skämtade, säger Emelie.
Men Emelie menade det på fullt allvar. Och när de suttit och pratat en stund hade hon övertygat Peter om att det var en jättefin gest att göra.
Peter berättar att han under en längre tid känt att han ville göra något för andra, hjälpa fattiga eller utsatta på något vis, inte bara tänka på sig själv och sitt.
– Jag ville vara med och förändra någon annans liv. Men aldrig hade tanken slagit mig att det skulle göras på det här sättet, men det blev snabbt självklart. Tänk att jag med så här små medel har kunnat göra så stor skillnad i Fannys och Nannas liv.
– Vi hade redan våra två döttrar och kände oss helt klara med barn. Sperman var inte längre värdefull i vårt hus, den spolades ju ändå bara ner i avloppet, säger Emelie och alla skrattar.
En donator de kände
När Emelie berättade för Fanny att hon och Peter ville hjälpa dem, trodde Fanny att det var ekonomisk hjälp hon menade, till fler försök.
Men när Emelie berättade om spermadonationen från Peter blev Nanna och Fanny överlyckliga. En donator som de kände både till sätt och utseende, det kunde ju inte kännas mer tryggt än så.
Några dagar senare möttes alla fyra och Nanna och Peter fick träffa varandra för första gången. De pratade om hur allt skulle kunna gå till rent praktiskt.
Första försöket vid ägglossning
Vid Fannys nästa ägglossning var de igång. Allt skedde i hemmamiljön. De hade köpt små medicinsprutor på apoteket som skulle passa perfekt för inseminationen. Och eftersom sperman helst inte ska vara mer än 30 minuter gammal var allt tvunget att ske under samma tak.
De skrattar åt första försöket då Peter gick upp på övervåningen, ”gjorde sitt” och sedan kom ner med en liten burk full med sperma till tre hejande och hurrande tjejer. Därefter var det bara att suga upp sperman med sprutan och inseminera in i Fanny som därefter låg med benen högt i en halvtimme.
Med tiden effektiviserades proceduren. Peter gjorde sitt, Emelie sprang ut med burken till Nanna som satt i bilen. Hon stoppade burken innanför behån och körde den tre minuter långa vägen hem till sig där Fanny redan låg och väntade.
Drabbades av nya missfall
Hoppet tändes åter hos dem alla och engagemanget var stort, men månaderna gick. Fanny drabbades av tre nya missfall. Men de gav inte upp.
– Efter första försöket visste vi ju inte om Peter ville fortsätta, men han är tack och lov väldigt målmedveten. Dessutom är han en vinnarskalle.
– Och Emelie förklarade för oss att de fanns där för oss, att vi skulle ta det lugnt och att de inte skulle ge sig förrän det fanns ett barn. Det kändes såklart väldigt tryggt för oss att höra, menar Nanna.
Fixade inseminationen på egen hand
Den 23 augusti 2018, på Fannys födelsedag, skulle de alla åter göra ett försök.
– Den här gången hade vi haft lite brist i kommunikationen så Peter kom över till oss medan jag satt och jobbade. Han lämnade det han skulle men jag var upptagen med en ögonfransförlängning på en kund. Fanny gjorde klart jobbet och efter en kvart gick hon in och inseminerade sig lite snabbt utan att ligga kvar med benen högt upp. Allt gick fort och enkelt.
Och Fanny tror det är där och då som Filip blev till. Det hade nästan gått ett år när Peters donation äntligen gav resultat för Nanna och Fanny.
Fanny var gravid i åttonde månaden då alla fyra åter träffades. Den här gången för att prata om Filips framtid. Det var nu de kunde berätta för döttrarna och för omgivningen om sin stora hemlighet. Inte ens under deras babyshower, som Emelie höll, svarade de på kompisarnas frågorna om vem deras donator var.
– Men nu var tiden rätt. Vi ville inte hålla något hemligt och berättade för Kia och Lia att de skulle få en lillebror. Glädjen var total.
Känner enorm kärlek
Fanny och Nanna är överens om att alla som får barn känner en enorm kärlek. Men de tror att för par som dem, som väntat och längtat efter det så otroligt länge, finns det extra mycket kärlek sparat till barnet.
– Det händer att vi fortfarande måste nypa oss själva i armen för att förstå att det inte är en dröm, att Filip äntligen är här hos oss nu, säger Fanny och Emelie berättar om den lättnad de kände för sina vänners skull den dagen Filip föddes.
– Vi sa bara ”Yes, vi lyckades. Mission completed”.
– Vi delar glädjen över Filip alla fyra. Man behöver inte ha blodsband för att känna den enorma kärlek som vi hyser för varandras barn, säger Emelie och Peter nickar. Han beskriver hur han känner själsliga band med sina döttrar, men att den som är mest lik honom är Filip.
– Han är vårt lilla mirakel. Filip kommer ha fyra vuxna som bryr sig väldigt mycket om honom. Vi är en modern familj som vi designat ihop själva och vi har det jättemysigt ihop allesammans.
Har avsagt sig vårdnaden
Peter har avsagt sig vårdnaden för Filip, men rent juridiskt tar det tid att få papperna klara som säger att Nanna formellt är mamma.
Vilket ställer till problem då det bara är Fanny som kan ta ut föräldraledighet. Alla fyra är upprörda över att det juridiska tagit snart ett år för ett beslut där alla är helt överens.
Filip sover gott sedan en stund. Hans storasystrar springer runt i huset. Nanna ska iväg och jobba och säger hej då till oss andra. Men innan hon går poängterar hon sin och Fannys tacksamhet till Peter och Emelie.
– De har givit oss den finaste gåva som vi aldrig någonsin ens vågat drömma om.
Vilka fördomar har ni mötts av?
– Vissa har trott att Peter och Fanny haft sex med varandra för att det skulle kunna bli ett barn.
Hur reagerade omgivningen?
– De flesta är positiva och tycker att vår historia är väldigt fin. Det var egentligen bara några av Peters bekanta, män, som undrade hur han kunde donera utan att egentligen få något tillbaka, som sex eller pengar.
– Man har också frågat hur Emelie ställer sig till det hela, men det var ju hennes idé.
Peter, om Fanny och Nanna önskar fler barn, vad säger du då?
– Absolut, då kör vi igen. Nu har vi alla ju fått rutin på proceduren.
