Bokcirkel för hjärntrötta: Tillsammans får vi glädjen av en läsupplevelse
Runt bordet i ett av rummen på biblioteket i Lomma sitter några kvinnor och en man och läser en text tillsammans.
Läsledaren Kerstin Edvardsson, som också är neuro- och rehablogoped, läser högt och de andra följer med i texten. Med jämna mellanrum gör hon en paus för att diskutera det de precis har läst.
– Vad tror ni om det? frågar hon. Hur är egentligen huvudpersonens relation till sin faster?
En livlig diskussion tar sin början. Annika Adolfsson, som tidigare läste mycket böcker, har sin teori. Den ende mannen i sällskapet, Lars-Åke Nilsson, 65, ser framför sig en snipig och ganska torr faster.
Reflektionerna över texten de läst lockar fram skratt. För en stund glömmer deltagarna sina vanliga problem när de får fundera på vilka associationer de får och vilka tolkningar av texten man kan göra.
– Jättebra, säger Kerstin Edvardsson. Är ni beredda att läsa vidare?
Det är en fredagsförmiddag i mars och vi är på en bokcirkel i Lomma. Men inte vilken bokcirkel som helst. Det är en bokcirkel för hjärntrötta.
Företeelsen kallas ”shared reading” och konceptet kommer ursprungligen från Liverpool i Storbritannien.
– Jag kommer att vara trött när jag går härifrån, men till skillnad från i vanliga fall kommer det att vara en positiv trötthetskänsla, säger Annika Adolfsson i en paus.
Annika kan plötsligt glömma
Det hon och de andra runt bordet har gemensamt är att de av olika orsaker lider av hjärntrötthet som drabbar människor som gått igenom olika trauman.
I Annikas fall började det med att hon fick smärtor i hela kroppen efter att hon skadat en axel. I många år kämpade hon med sina besvär innan hon till slut fick diagnosen fibromyalgi för tolv år sedan.
– Det senaste året har jag blivit mer och mer hjärntrött. Det har skrämt upp mig eftersom jag helt plötsligt kan glömma vad det var jag skulle göra.
Mittemot henne vid bordet sitter Lars-Åke Nilsson som lider av hjärntrötthet efter en svår motorcykelolycka 2008. Där finns även Christine Karlsson, 68, som blev rekommenderad bokcirkeln av sin arbetsterapeut, en kvinna som fick problem efter en ridolycka och ytterligare några andra som vill vara mer anonyma.
Gemensamt för cirkeldeltagarna är att de alla har drabbats av hjärntrötthet, antingen på grund av olyckor, fibromyalgi, depressioner och utmattning, och att deras uthållighet och koncentration är kraftigt nersatta.
– Det är av den anledningen jag bara klarar att läsa enklare litteratur själv i dag. Därför är det så skönt att kunna gå hit, träffa andra trevliga människor och få diskutera lite djupare texter, säger Annika Adolfsson.
Kerstin Edvardsson blev nyfiken på vad Shared Reading var när hon hörde ett radioinslag om att man börjat med det i Uppsala.
Hon har själv lång erfarenhet av arbetet med patienter som lider av hjärntrötthet och har bland annat arbetat som neuro-och rehabiliteringslogoped på Orups sjukhus i Skåne där huvudsakligen patienter som drabbats av trauman efter olyckor vårdas.
– Jag blev nyfiken och började söka runt efter mer information. Det var så jag fick veta att metoden utvecklades i Liverpool i slutet av 90-talet.
Kerstin tyckte att det hon fick veta lät mycket intressant. Hon fick kontakt med litteraturprofessor Anders Olsson och diskuterade metoden med honom.
Lärde Shared Reading i Liverpool
Det ledde henne vidare till biblioteket i Lomma och den engagerade bibliotekarien Annika Christerson. Tillsammans planerade de att starta en Shared Reading-cirkel som enbart riktade sig till personer som upplever hjärntrötthet.
– Jag var så tänd på företeelsen att jag åkte till Liverpool för att lära mig allt jag kunde om den, säger hon med ett leende.
Förra hösten startade Annika Christerson och Kerstin projektet Shared Reading för hjärntrötta på Lomma bibliotek med ekonomiskt stöd från Region Skåne.
– Men det var i början svårt att få ut information om att vi fanns. Jag åkte själv runt till olika vårdcentraler och andra privata medicinska center och läkargrupper i Lomma kommun, men jag knackade också dörr på minneskliniken i Malmö och dagrehabiliteringen i Lund.
Shared Reading-cirklarna hålls ungefär var 14-e dag och det brukar komma mellan 4-8 deltagare vid varje tillfälle för att under en timme läsa en text tillsammans med Kerstin.
– En timme är en lagom lång tid. Det är precis vad de flesta deltagarna orkar med. Men jag läser bara korta stycken i taget innan vi pausar och reflekterar över det vi just har läst, berättar hon.
En stor del av arbetet går ut på att välja ut lämpliga texter. Det ska vara lagom långa, lagom komplicerade noveller.
– Det ska vara skönlitterära noveller. Jag har förberett genom att göra noteringar i texten var det är lämpligt att göra pauser. Jag håller också ett något långsammare tempo än vad man annars gör inom Shared Reading.
Första terminen av Shared Reading-cirklarna i Lomma berättade inte Kerstin i förväg vilka som var författare. Hon vill att även det ska vara något som deltagarna kan fundera över fram till slutet då hon avslöjar det. När hon märkt att gissningar om författaren ibland kan ta över fokuseringen på själv texten har hon valt att berätta vem det är som skrivit texten.
Läser högt ur novell
– Jag har läst olika ryska berättare som Ivan Katajev, Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist, Det gröna odjuret av japanske författaren Haraki Murakami och noveller av den danska författaren Pia Juhl.
Just den här dagen läser Kerstin högt ur novellen En upprörande olycka av Graham Greene. Trots titeln är det i själva verket en humoristisk novell.
Kvinnan som drabbats av ridolyckan sitter tyst en stund. I en av pauserna som Kerstin gör i läsandet berättade hon att det var jobbigt för henne i början eftersom det påminde henne om hennes egen olycka och att hon hade tänkt resa sig upp och gå, men ändå bestämde sig för att stanna.
– Det var bra att du gjorde det, säger Kerstin. Tack för att du berättar hur du upplevde det.
Det är ytterligare en positiv effekt av läsecirklarna. Deltagarna får inte bara en stunds avkoppling och möjlighet att fokusera på något annat än sina egna besvär. Den kan också få dem att öppna upp och associera till något jobbigt som andra deltagare kan känna igen sig i.
I en annan av pauserna som Kerstin Edvardsson lagt in spekulerar deltagarna, som fortfarande inte fått veta vem författaren är, vilken tidsepok novellen handlar om och var den utspelar sig.
– Det låter väldigt brittiskt, säger Annika.
– Den där miljöbeskrivningen känner jag igen. Det påminner mig om något annat jag läst, säger en annan kvinna runt bordet.
Annika är nästan lyrisk efter den gemensamma högläsningen - trots att hon är trött och bara vill åka hem och lägga sig på soffan för att vila.
– Man fylls av positiva känslor och jag blir på bra humör som sitter i länge. Det här är mycket givande även om jag inte kommer att orka göra så mycket annat i dag.
Lars-Åke håller med:
– Det tränar hjärnan. Jag mår mycket bättre efter att jag har varit här.
Det var Annikas man som såg en affisch om Shared Reading på Lomma bibliotek förra året och föreslog att hon skulle prova det eftersom han visste hur mycket hon tyckte om att läsa.
– Förr var jag alltid en bokmal, men nu kan jag inte koncentrera mig tillräckligt länge för att läsa en roman där det förekommer många olika personer eller där handlingen är komplicerad.
Känns som ständig influensavärk
Genom åren har hon provat olika metoder för att lindra den ständiga smärtan hon har i kroppen.
– Det känns som att gå omkring med ständig influensavärk. Den bästa smärtlindring jag kunde få fick jag när vi skaffade en hund för sex år sedan. Det gör att jag måste komma ut och röra på mig.
Men även om hon lärt sig leva med smärtan var hon inte beredd på hjärntröttheten som kom smygande med de första symptomen för ett par år sedan.
– Jag försöker lösa korsord för att träna hjärnan, men ibland kan det bli helt blankt. Jag har också blivit mer yr och ostadig det senaste året. Men man får försöka hålla igång och se ljuspunkterna i vardagen.
Sedan hon började med Shared Reading har hennes man märkt en förändring hos henne.
– Han menar att det är positivt för mig även om han efteråt får hem en hustru som är helt slut och inte orkar göra någonting, säger Annika med ett leende.
Hennes smärtor gör också att hon då och då måste resa sig under Kerstin Edvardssons högläsning och stå upp en stund.
Innan deltagarna lämnar biblioteket berättar Kerstin att när nästa träff ska hållas. Den som kan och orkar komma är välkommen, men det ställs inga krav.
– De behöver inte förbereda sig eller läsa något i förväg. De kan bara komma och vara med under högläsningen och delta i diskussionerna så mycket de känner att de orkar, säger läsledaren Kerstin.
Fakta: Delad läsning / Shared reading
* Metoden Shared Reading (delad läsning) är utvecklad i England i slutet av 1990-talet och metoden leds numera av organisationen The Reader i Liverpool.
* Läsledaren är utbildad efter en särskild metod där det viktiga är att frågorna som ställs i gruppen är öppna och inbjudande. Här finns inga ”rätt” eller ”fel”, alla tolkningar är välkomna.
* Varje träff är en egen upplevelse med ett naturligt slut. Miljön ska vara trygg och kravlös.
* Texterna kan vara dikter, noveller eller korta utdrag ur längre romaner
* I vården har delad läsning använts i samband med fysisk och psykisk rehabilitering av patienter med kronisk smärta. Metoden har också tillämpats på äldre- och demensboenden, fängelser, bibliotek och i föreningar.
* Syftet är att nå personer som är intresserade av att läsa, men som inte vill, orkar eller har tid att koncentrera sig tillräckligt länge för att läsa en hel bok.