Linnea: Bebisfoten på bilrutan dolde ett budskap – äntligen var jag gravid
Det var en sådan där speciell kväll, som nästan bara går att uppleva under den svenska sensommaren. Solen hade legat på under dagen och det var fortfarande ljummet när skymningen föll.
Linnea Smås och hennes sambo Svante Eriksson skulle köra hem hundarna till hennes mamma eftersom de skulle resa bort några dagar. Hon hade precis startat bilen och kört några få meter, när Svante utbrast ”titta” med hög röst. På insidan av bilrutan på hans sida fanns ett fotavtryck som liknade en bebisfot.
Linnea berättar att hon stannade bilen genast för att ta en bild av fotavtrycket på bilrutan.
– Jag blev helt stum, säger hon. Inga barn hade ju varit i bilen.
Sambon tyckte att det var alltför märkligt så han sa att ”det är alltför konstigt så nu pratar vi inte mer om det”.
– Där och då tänkte jag inte så mycket på att det skulle ha något med en graviditet att göra, säger Linnea. Men jag kunde ändå inte släppa det.
Vem är Linnea?
Namn: Linnea Smås
Ålder: 29 år
Bor: Hus på landet i Hedemora i Dalarna
Familj: Sonen Milo, tre månader, sambon Svante 38 år och två bonusbarn.
Gör: Tjänstledig från jobbet inom barn och ungdomspsykiatrin och pluggar till sjuksköterska. Just nu mammaledig med Milo.
Kampen att bli gravid
Linneas och Svantes kamp för att få barn började redan fyra år tidigare.
– Något år efter att vi hade träffats tänkte vi att det skulle vara roligt med ett gemensamt barn. Svantes barn ville också gärna ha ett syskon och vi tyckte att det kunde vara mysigt.
Någon stress eller press kände paret inte i början.
– Efter ett tag blev situationen dock annorlunda när vi märkte att inget hände. Vi försökte och försökte, men något streck på graviditets-testet blev det aldrig.
Linnea berättar att frustrationen bara växte och växte. Familj och vänner undrade när dom skulle skaffa barn.
– Till slut visste jag inte vad jag skulle svara. Det kändes som att alla andra var gravida, men inte jag, säger Linnea.
Med i bilden fanns också mycket känslor av skuld och skam.
– Jag tänkte ju att det var något fel på mig, att jag var onormal som inte kunde lyckas med det mest naturliga i världen: att bli gravid, säger Linnea.
Hon berättar att pressen och stressen samt att hon inte kände att hon riktigt kunde öppna upp sig och prata med någon om problemet, nog var det allra jobbigaste med den ofrivilliga barnlösheten.
– Det är ju mycket tabu och tystnad kring detta med barnlöshet, säger hon.
Folk kunde vara väldigt okänsliga, och fråga saker som ”varför skaffar ni inte barn?”.
– Till slut började jag faktiskt svara tillbaka att ”jag vill, men jag kan inte”, berättar Linnea.
Känslor av ensamhet och hopplöshet blev en vardag för Linnea, som trots ett bra förhållande till sambon, ändå kände sig ensam i situationen.
Hon googlade, läste på och försökte göra allt rätt för att bli gravid. Tränade, åt rätt, promenerade och undvek alkohol.
Trots det hände inget.
Linneas tips till andra som har det jobbigt med att bli gravida
Våga prata om det med familj och vänner. Det gör att du känner dig mindre ensam och situationen normaliseras lite.
Ge svar på tal till folk som frågar och säg att du inte vet om du kan få barn. Vissa människor har inget filter, men du har rätt att säga ifrån. Vissa människor har ju inget filter.
Ge det tid. Det kan kännas som en svag tröst, men det kan ta lång tid.
En lång väntan
Linnea och Svante bestämde sig för att utreda barnlösheten genom vården. Det blev början på en lång rad besvikelser, väntetider och därefter kom coronapandemin som satte stopp för allt.
– Det enda svaret vi egentligen fick av vården var att det inte var något fel på Svante, säger Linnea.
Hon berättar att det gjorde att hon kände ännu mer skuld och skam, eftersom det i hennes ögon ju innebar att det var henne som felet låg hos.
– Mitt värsta möte med vården var en sen kväll, när jag hade extremt ont i magen, säger Linnea.
Hon berättar om hur hon och sambon åkte in till akuten och hon blev undersökt av en känslokall gynekolog som sa att hennes magont berodde på missfall. Det vägrade Linnea att tro på och därför bad hon att få en annan läkares utlåtande.
– Tur var det, för den första läkaren hade tänkt hjälpa mig att ta bort fostret som han trodde var ett missfall.
Något missfall visade det sig dock inte alls vara tal om, utan tack vare den andra läkaren fick de veta att Linnea faktiskt var gravid.
– Jag trodde inte att det var sant, och var tvungen att göra ett nytt test hemma, säger hon.
Linnea minns hur hon stod i duschen och väntade på testet och att hon sedan sprang ut till sin sambo och sade att han skulle komma in och hjälpa henne att ta bort en fästing på rumpan.
– Det var nog det knäppaste jag kunde ha sagt, skrattar Linnea.
Svante blev så glad att han bara skrek rakt ut, minns Linnea.
Ett tecken från det okända
Graviditeten bekräftades senare även av den privata klinik där paret i stället sökte hjälp efter de dåliga erfarenheterna av den offentliga vården.
Den privata kliniken kom fram till att barnet blivit till den 10 augusti 2021. Exakt samma kväll som de hade gjort sitt sista försök på naturlig väg, och samma kväll som bebisfoten hade uppenbarat sig på bilfönstret.
– Jag är helt säker att det var ett tecken från någon som ville säga mig att nu, nu är väntan över – du är gravid! säger Linnea.