Annika lämnade chefsjobbet och ekorrhjulet: ”Nu är vi inte stressade längre”
– Min livsfilosofi är att man ställs inför möjligheter och val, och sedan är det upp till en själv om man hoppar på tåget eller inte, säger Annika Estassy.
Efter att ha skrivit tre böcker som fått ett fint mottagande kände Annika Estassy att det var läge att försöka satsa på skrivdrömmen på heltid. Hon sade upp sig från sitt chefsjobb och planen var att hon och hennes man Thomas skulle ha hans inkomst som grund medan hon skrev fler böcker, men livet ville annorlunda.
– Jag hann inte ens gå på mitt eget avskedskalas innan Thomas kom hem och sa att de skulle göra en omorganisation på hans jobb och att 50 tjänster skulle hamna i Gdansk, säger Annika och skrattar.
Just där och då var det kanske inte det roligaste beskedet som kunde komma, men de valde ändå att försöka göra det bästa av situationen och fundera över hur de kunde arbeta utifrån sin nya spelplan. De hade några år tidigare köpt en tomt i den lilla franska byn Cerbère och låtit bygga en gäststuga på 44 kvadratmeter. Skulle de kanske kunna lämna Sverige och flytta in i gästhuset i väntan på att det andra huset skulle bli klart och sedan bo där på heltid?
Tack vare makens avgångsvederlag ihop med inkomsten från Annikas böcker samt lite förskottsuttag av tjänstepensionen fanns det en grund för det nya livet i Frankrike. Den 1 juli 2018 hoppade paret in en fullpackad bil och ropade au revoir till Sverige.
”Bergen och havet är lyx för oss"
De senaste åren har det blivit alltmer populärt att försöka skaffa sig en lugnare tillvaro med mindre jobb och mer fritid. Men flera av de personer som har gått ut offentligt med hur de downshiftat har fått kritik för att deras historier inte riktigt speglar den verklighet som många andra lever i. Att gå ner i arbetstid är till exempel inte så svårt om ens partner har en hög lön, eller om man har ärvt eller vunnit pengar. Annika håller med om att de är väldigt privilegierade som kunnat göra den här livsstilsförändringen, men poängterar också att det inte är något lyxliv de lever.
Se också: Kim bor i ett minihus – ”Många skulle må bra av att bo så här”
Paret har förvisso ett hus med pool i södra Frankrike och en båt så att de kan åka ut på havet när de känner för det. Men inget av det är på något sätt överdådigt; det franska huset är litet, poolen är liten och deras båt är gammal och enligt Annika ”definitivt hamnens minsta”.
– Huset är standard, här finns inga dyra lösningar – men vi har bergen och havet här utanför och det är lyx för oss. Det är inte Saint Tropez, på kvällen är det helt dött men det var precis det här vi ville ha.
Aktuell med ny bok sommaren 2021
Namn: Annika Estassy
Ålder: 59 år.
Familj: Vuxen son och vuxen dotter sedan tidigare, maken Thomas och den irländska terriern Dexter.
Bor: Cerbère på franska sydkusten.
Gör: Författare.
Aktuell: Med Många lögner små (Norstedts 2021), den tredje boken i Måneby-trilogin.
Dessutom har de upptäckt att behovet av vissa saker helt har försvunnit i och med flytten till det lugna franska kustlivet.
– När vi bodde i Stockholm och stressade mycket med stora projekt, medarbetarsamtal och annat, då blev det att vi belönade oss när vi kommit igenom en kämpig period. Kanske gick vi på en fin restaurang och åt dyrt för att unna oss något och slappna av. Nu är vi inte stressade längre och har inte alls samma behov av att lägga pengar på avkoppling.
Maken står för markservicen
Parets dagar börjar med hundpromenad, långsam frukost och läsning av dagstidningar, de prenumererar på Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och franska Le Monde. Ibland kör de till grannbyn och gör lite ärenden innan Annika sätter sig och skriver på eftermiddagen. Gäststugan hyr de ut vilket kräver både städning och tvättning, rengöring av poolen och att hålla rent terrasserna från sand som blåser in. Annikas man sköter den biten medan hon själv sitter och arbetar med sina texter.
Detta ska försörja oss och då blir det mer viktigt
I juli släpptes boken Många lögner små. Det är roman nummer sex i ordningen och den tredje i hennes Måneby-trilogi. Och även om det kanske borde kännas som att den där författardrömmen är i hamn vid det här laget så är det inte alltid så enkelt att skriva på heltid enligt Annika.
– Ibland känns det så lätt när andra berättar om sitt skrivande men för mig är det inte alls så, jag tycker att det har blivit svårare. Jag skriver inte heller bara för nöjes skull längre, detta ska försörja oss och då blir det mer viktigt. Mina krav på mig själv ökar och jag är mer medveten om när något inte blir bra.
Den största belöningen i skrivandet känner Annika att hon får först när hon är klar. Att skapa något som finns rent fysiskt är en stor del av behållningen med att skriva böcker.
– Vad har jag annars skapat i livet? Jo, min barn, men allt annat är flyktigt. Boken är fysisk, jag kan ta i den och bläddra i den. Men att skriva böcker är som att träna, det är skönast efteråt!
På tal om barnen, hur är det att flytta utomlands och lämna en del av familjen kvar i Sverige?
– De är mina barn, men de var båda över 30 år när vi flyttade, så de var ju vuxna. Och jag frågade såklart vad de skulle tycka om flytten men de sa ”Bara kör, vi kommer och hälsar på”. Sedan finns det avstånd i Sverige också, att man bor i samma land betyder inte nödvändigtvis att man har nära till varandra.
Annika Estassys tips till den som vill lämna ekorrhjulet
- Se över dina kostnader. Det är mycket lättare att skära ner på sina utgifter än att öka sina inkomster. Vi hade turen att bo i Stockholm så vi kunde sälja vår bostad och få pengar över och sedan gick vi steg för steg ner från 113 kvadratmeter till en lägenhet på 49 kvadrat i Norrtälje innan flytten.
- Ta ut en riktning. Börja med att fråga dig själv ”vad är det jag vill?”, sätt upp ett mål och börja arbeta mot det. Sen får man ha tålamod och räkna med att det tar tid, och även att försöka hitta en glädje bara över att närma sig det man vill åt. Även om det låter som att allt skedde hipp som happ så tog det ett antal år för oss att komma hit.
- Fundera på vad du tycker är viktigt i livet. Du kanske inte kan göra allt som du vill, men du kanske inte heller kommer ha samma behov av att göra allt precis som vanligt när du har fått en ny vardag. Vi lägger inte direkt några pengar på nöjen längre utan är hellre ute i naturen. Att vandra i bergen och promenera vid havet är gratis.
I och med pandemin har det varit glest mellan besöken men desto fler videosamtal. Annars åker de till Sverige ett par gånger per år och stannar några veckor i taget, och får besök av släkt och vänner hemma i Cerbère. Att det var just Frankrike som blev parets andra hem beror helt och hållet på Annika. Hennes pappa är fransman och hon är född och uppvuxen i Frankrike. När föräldrarna skildes flyttade mamman med Annika och hennes syskon hem till Sverige igen, då var Annika 13 år. Men de franska rötterna är kvar, och språket. Att börja skriva böcker på franska finns det dock inga planer på.
– Min franska har ju varit vilande och inte utvecklats jättemycket medan jag har haft svenskan som förstaspråk i över 40 år. Så nu får jag återupptäcka franskan också, men jag är ganska säker på att jag kommer fortsätta skriva på svenska.
Däremot är hon nyfiken på att testa att bryta sig loss lite från sin inarbetade genre. Annika beskrivs som en av pionjärerna inom svensk feelgood, men funderar på om hon ska göra något nytt när roman nummer sju ska påbörjas.
– Absolut ingen deckare, men något åt det lite mer dramatiska hållet. Samtidigt så tänker jag att läsarna har förväntningar som bara ökar och vill inte göra dem besvikna, men det vore spännande att prova hur det skulle bli.
Tar ut lite pension i förskott
Nu har paret bott i Frankrike på heltid i tre år, nästa år fyller Annika 60. Att en liten del av deras inkomst består av pensionspengar är ingenting som håller Annika vaken om nätterna.
– Jag nallar ju lite på det jag skulle levt på när jag blir gammal, men jag kan inte veta förrän efteråt om jag offrat min framtida trygghet. Men jag känner inte att det är en uppoffring heller, utan bara att jag har prioriterat annorlunda.
Och just prioriteringar är också vad som förde dem dit de är nu. Det var aldrig så att Annika inte trivdes på sin gamla arbetsplats, tvärtom så hade hon ett stimulerande arbete på en hög chefspost som hon tyckte mycket om. Men hon beskriver det som att hon kom till ett vägskäl när hon inte längre orkade jobba heltid och dessutom vara författare vid sidan om.
– Jag ville ge skrivandet en chans på heltid och se hur det skulle bli. Det var då jag kom på att jag skulle bli försörjd av min man – men det sket sig ju, haha!
Att stanna kvar på jobbet och fundera vidare på hur ett författarliv skulle se ut, det var inget alternativ. Modet att byta bana kom bland annat från att hon såg medarbetare och kollegor som inte trivdes på jobbet men som inte heller vågade söka sig vidare. Och där ville hon inte hamna själv.
– Jag tänker så här: livet är kort – men livet är också väldigt långt om du ska sitta ytterligare tio år på ett jobb som du redan är trött på.
I dag är Annika glad att det blev som det blev den där våren när makens arbetsplats genomförde sin omorganisation. Hon kallar det själv för “den spark i ändan vi behövde” och berättar om glädjen hon kände när de packade bilen full och styrde söderut mot Frankrike för att påbörja sitt nya liv.
– Till och med krukväxterna var med! Och känslan då var liksom bara "wow, nu gör vi det!”. Det var helt oslagbart.